Slaget vid Staare

Då var dagsutflykten till Östersund över och det är dags för en liten summering. Det kändes som att hela tillställningen var en stor bandyfest. 55 platser i bussen och 54 platser fyllda. Jag noterade också att den enda som satt ensam på vägen upp var jag, vad det beror på vet jag inte, kanske ville ingen störa när jag planerade dagens matcher.

På vägen hem satt jag längst bak med nästan hela tjejlaget. Det var mycket prat och stoj. När vi nästan var framme sa Maja spontant:
-Jag vill inte att resan ska ta slut! Kan vi inte åka hela natten.
Mitt svar var att nästa resa kan ni kanske göra det och ha pyjamasparty i bussen, ni skulle ha sett hur lyckliga de såg ut. Inte lika glada miner när jag berättade att det kanske inte var möjligt, men drömmen lever vidare för Maja och tjejerna. Undrar om grabbarna är lika sugna?

En stor nackdel med att vara ledare är att man nästan bara hinner titta på de matcher man själv är lagledare för. Så av förklarliga skäl kommer jag mest att skriva om lag vit idag. Tjejbandyn hann jag se fem minuter av sista matchen. Men de vann några, förlorade några men hade roligt hela tiden.

Vad jag hörde om lag grön var bara bra saker, de var också obesegrade genom hela dagen, mycket starkt jobbat. Extra roligt att Simon Ö varit så bra i målet och motat ca 20 bollar. Jag minns i början på säsongen när Simon vaktade kassen första träningen på lägret i Nordingrå, något som han älskade och levde för. Efter två övningar och inte en räddad boll blev det för mycket, han lämnade isen med självförtroendet i botten och kom tillbaka senare med klubban i hand. Det tog också lång tid innan han ville stå i mål igen. Nu är han tillbaks och det med råge. Stoltheten i ögonen när jag påminde om vilken resa han gjort går inte av för hackor.

Slaget vid Stare? Om ni inte minns det från historieböckerna behöver ni inte skämmas. Staare är det nordsamiska namnet för Östersund och ni var alla med när historien skrevs.

Lag vit gick också obesegrad genom hela dagen. Ärligt talat så vet jag inte exakt varför grabbarna har blivit så bra, men något rätt måste vi ledare göra i alla fall.

Dagen startade med match mot Söråkers tjejlag. Ärligt talat så var det inte mycket till match och vi vann den med 6-1. Wilmer inledde tidigt med två fina inspel ifrån vänster. Första var ett äkta turmål och skruvade sig in i mål istället. Andra inspelet hamnade på Dylans blad för vidare transport in i mål. Dylan gjorde det otroligt bra som spets, stod rätt hela tiden och petade in två baljor.

Andra matchen gick emot HAIKS tjejlag. Den var också den roligaste matchen att titta på enligt mig. Om jag ska vara ärlig så var de skickligare än oss, de var 2-3 st tjejer som var mycket vassa på skridskorna. Men vi tog matchen på ren vilja och kamp. Minns i andra halvlek när Ville Å vunnit bollen på egen planhalva och ska börja åka framåt, han är så trött att han inte vill ha bollen. När han ska spela fram bollen till Sixten orkar han inte ens passa, det blir en konstig fjump bara. Efter bytet sa Ville till mig att armarna inte lydde, men när alla kämpar så går det också bra. Orvar vaktade stolparna med beröm och räddade oss flera gånger. Det var lite sura miner på grabbarna och hängande huvuden på sidan när HAIK kvitterat till 4-4. Men jag var ganska sträng eller rättare sagt arg och sa att de som surar nu kan gå direkt till omklädningsrummet, med den inställningen har vi redan förlorat. Jag kommer inte att skicka in någon med gamnacke på isen. Vi ryckte också upp oss ordentligt. Ett av de snyggaste målen var när Kevin körde fast och ”vände ur” åkte hemåt bågade in i plan och spelade bollen upp i mitten till Edvin A som direkt skickade den vidare till Dylan som vart helt ren och avslutade med millimeter precision. Avgörandet kunde inte bli mer dramatiskt, Wilmer Rex lirkar sig in i straffområdet och blir nerslagen 1 meter från målvakten med ca 1 minut kvar att spela och ställningen 6-6. Domaren frågar motståndarnas tränare om de kör med straff, vilket ”de” naturligtvis inte gjorde. Resultatet blir ett frislag ca 12-13 meter ifrån mål med hela HAIK som murar. Wilmer tar frislaget och laddar allt han har, träffar klockrent och skjuter rakt in i muren, det hörs ända till mig hur hårt den tar, men på något sätt så lirkar den sig in i mål. Vi håller undan sista 45 sekunderna och matchen slutar 6-7. Finns inget skönare än att vinna med uddamål i bandy.

Vit avslutade dagen mot HAIKS pojklag. De hade vi mycket svårt mot ifjol jag kan inte minnas att vi vunnit mot den truppen. Matchens finaste prestation tyckte jag var när Orvar vinner bollen utanför eget straffområde, åker framåt och drar på sig 3 spelare, precis innan det smäller skickar han bollen vidare till Edvin M som går på mål och avslutar. Jag tycker också att Theo gör den bästa match jag sett av honom, med bra fart och många körningar med bollen. Märta Castenäs som tränat med oss några gånger gjorde också sin första match med oss. Hon var med i första halvlek för att sedan ansluta till tjejernas match på planen bredvid. Märta behöver inte skämmas för sin insats, bra fart och kamp, det vart också ett friläge men bollen ville inte in den gången. Det är starkt att våga ta för sig som ny på jobbet. Hon hamnade rätt i spelet trots 15 sekunders teorigenomgång innan match. Matchen slutar 7-3 till våran favör.

Känslan är att alla i lag vit presterade på högsta nivå och detsamma gäller naturligtvis lag grön.

Vi ses på gärdet till veckan – Fredrik Karlsson