När vi grävde brons i Härnösand.

Vilken bandyfest det blev i Härnösand.
Lag vit
Det var inför semifinalmatchen mot Umedalens IF (UIF) som jag hörde Leon sjunga:
-När vi grävde guld i Härnösand.
Nu blev det inget guld eller final då vi förlorade mot UIF med 3-4. Det var något av ett tema för dagen att drömma om guldet, lag vit hade svårt att spela i "nuet". Det var mycket prat om placeringar och kommande matcher, men jag tror också att de blev lite chockade att vi var så pass konkurrenskraftiga. Vi började med en tuff match mot HAIK där vi drog det längsta strået och vann med 3-4. Vi fick inte några ytor i den matchen då HAIK hela tiden spelade tätt. Andra mot UIF2 var vi ordentligt peppade, men nog också lite rädda. Umeå vann lottningen och fick börja med bollen. Direkt på deras avslag så kommer Leon Ljungström med fart och stjäl bollen, åker igenom hela laget och lyckas fippla in bollen på något sätt. Efter det så brast dammarna och vi vågade spela ut ordentligt. Alla gick för fullt. Snacket i andra halvlek lyssnade jag på barnen och de var överens, det här är inte UIF, det kan det inte vara. Det hördes att det fanns respekt för UIF laget som ifjol slog oss med 18-2 trots att vi fick vara 3-4 spelare fler på planen. Match nummer tre mot SAIK (Sandviken) var spel på ett mål och slutade 9-1 till oss.

Då var det dags för semifinalen mot UIF2. Det var den enda matchen vi förlorade men det var också den bästa vi spelat någonsin. Första halvlek vann vi med 3-1. Framför allt var försvarsspelet fruktansvärt bra. Jag minns t.ex. när motståndarnas bästa spelare kommer full fart mot mål med blicken på bollen och Sixten som backar med nyper fast skridskorna i isen och stänger vägen helt. Sixten står kvar medans UIF spelaren faller som ett korthus. Det var hela tiden minst en spelare som låg tätt på kropp gjorde det jobbigt att möta oss. Kevin gjorde också sin bästa match någonsin det kändes som han var överallt på planen, När han kom in för ett av bytena så slängde han sig ner som en skidåkare som avslutat 5 milen flämtande efter luft. I andra halvlek orkade vi inte hela vägen och tappade den matchen med 3-4.
Sista matchen blev en repris på första då vi spelade mot samma lag. Vi var det lag som ville mest och vi vann också med 5-3, det kändes som en stabil match.

Det kändes som alla spelare i lag vit presterade på max. Jag hinner inte nämna alla här, men extra roligt att Wilmer Rex vill spela med oss. Han spelade sina första bandymatcher som om han inte gjort annat.

Lag grön
Då alla matcher spelades parallellt så hann jag tyvärr inte titta mycket på lag grön. Men om sanningen ska fram så var lag grön också väldigt bra. Det var lite tillfälligheter som avgjorde. Umeå och SAIK hade vardera två lag anmälda. Lag grön fick de starkare versionerna i sin grupp, de var också de två lagen som spelade i finalen där Umeå vann en jämn match 5-6. Att lag vit piskar UIF2 med 5-1 och förlorar med 3-4 mot UIF1, då va SSK vit också mycket bättre i den senare matchen, visar lite hur de lagen arbetar. Är det medaljer eller att ha roligt som ligger i fokus, det tål att tänkas på.
Lag grön har också del i vits framgång. Bronsmedaljen skulle inte vara möjlig om vi inte hade varandra att träna och mäta våra krafter emot. Delad glädje är dubbel glädje, och jag hoppas att alla i lag grön känner sig stolta. Nästa cup/sammandrag är det nya lag och nya förutsättningar. Kanske vinner vi, kanske förlorar vi, men vi kommer att ha roligt det vet jag.

Sammanfattningsvis. Ifjol så hade vi 3-5 spelare som kunde ta ansvar och köra med bollen, nu känns det som att alla drar sitt strå till stacken. Skillnaden är att vår lägsta nivå är så mycket bättre, det finns inga koner på planen i SSK. Med det menar jag bara hur bra alla har blivit. Det betyder inte att vi inte ska ta in nya killar som får börja som koner ett tag innan de hinner i kapp. Vi ledare har bara ett enda mål i dagsläget och det är att alla ska ha roligt och finnas kvar i våran fina förening.

Är det någon som vill titta i resultaten så finns de på cuponline.se

Tack för en härlig dag - Fredrik