Tillbaka i tävling

Det är nästan ett år sedan vi spelade tävlingsmatcher senast. Däremellan har A-pojkskonstellationen bytts om med nya spelare och ledare. Det tog ju lite tid att få klart med huvudtränare på våren och med Skärgårdscupen som nästan den första gemensamma aktiviteten så har väl nästan alla ställt sig frågan. Hur ska det gå?

I de första bytena mot Hisingen så såg det minst sagt trevande ut. Men efter att Hisingen gjort två mål på kort tid så var det som att något hände med laget. Är det det här vi vill? Nej. Vi måste bli mer bestämda kring eget mål hade Joel sagt. Med en Rönnbergsblick behövdes inte så mycket mer sägas. Vi blev mer bestämda över hela isen.

Dagen utvecklades och vi fick flera bra matcher och spelade överlag en bra hockey. Det som var tydligt med dagen var att vi har ett lag med potential. Dagen kulminerade med bronsmatchen mot Rönnäng och den summerar det hela väldigt bra. Ishockey är en lagsport och varje individ har en roll att spela. När varje spelare levererar på toppen av sin förmåga då är vi starka. Och vi kan vinna mot vem som helst. Våra spetsspelare viktiga som är med och krigar om toppen på skytteligan, men lika viktiga är de som gör det möjligt genom att de blockar skott, stoppar motståndarens uppspel, gör en brytning, levererar en bra passning, en skridskoåkning utan puck som drar isär motståndarna. Eller ger en klapp på axeln i båset.

Ett brons lämpar sig väl för att beskriva lagets fas med en liknelse. Brons har enligt nationalencyklopedin låg smältpunkt, är relativt hård och lämpar sig väl för gjutning. Det som vi gjuter nu med nya A-pojk kommer att bli hårdare än de ingående komponenterna. Och förhoppningsvis glänsa med mer gulaktig nyans när vi är klara.

Vi har haft lite gnäll på fysen i inledningen på säsongen. Jag hoppas att man tar med sig den känslan som man hade när slutsignalen gick i bronsmatchen in i isträning och fys. Att vinna slutspelsmatcher är något man förtjänar och det är vanligtvis resultatet av träning. Det är det som vi vill ge möjlighet till när vi kämpar i motvinden i Hummerviken i novemberkvällen. Våra tränare är där för er skull och inte för att de är patologiska sadister utan eget liv. När vi fysar så tävlar vi mot oss själva; att man blir lite starkare eller snabbare än man själv var förra gången. Om alla tänker så blir utväxlingen på laget ännu större. En annan sak som är viktig med fysen är att vi tränar de muskler som motbalanserar de som används på isen så att kroppen får balans och inte går sönder. Vi har diskuterat fysupplägget på ledarmöte i veckan och det är redan klart att vi kommer att få hjälp av Johanna. Men vi har eventuellt även en överraskning som kan presenteras snart (!?)

För halva gänget föräldrar var detta sista Skärgårdscupen. Ett stort tack till alla föräldrar, det är ni som gör att Skärgårdscupen blir en sådan trevlig dag! Man kan tycka att arbetsschemat är tufft men bakom ligger mycket arbete med planeringen. Bara för att ta några exempel så i torsdags kväll fungerade inte matchklockan, det visade sig att ingen använt den sedan förra säsongen och en ny behövde hämtas i Gislaved. Och kycklingen till grillen var inte på väg att levereras. Så ytterligare ett stort tack till er som arbetat med planeringen. Hur många telefonsamtal blir det på en vecka?

Nu ser vi fram emot fortsättningen på säsongen starten på serien! Snart kan vi kommunicera när den startar.

Johan Haraldsson