Poolspel 24/8

ÄNTLIGEN!

Så var den här, dagen som dagens skribent väntat på sen mitten av juni.
Äntligen skulle de unga, fagra, urstarka och alldeles, alldeles underbara damerna från Redvägsborg få samlas klädda i helsvart.
Denna gång samlades en något till antalet mindre skara tidigt en något kylslagen morgon utanför Lassalyckan, Ulricehamn. I ordets rätta bemärkelse så DELADES omklädningsrum med tre andra lag.
Detta skvallrar litet om det myller av människor som sedan samlades på de planer som för dagen stod som arena för våra kombantanter.

Tjejerna från Redväg visar direkt från start att; This ain't their first rodeo"
De dikterar villkor för såväl åskådare som vilken uppvärmning de behöver för att kunna plocka fram det där lilla extra i sin arsenal.

Klockan tickar på och domaren skall blåsa igång matchen. På andra sidan planen är det många välbekanta ansikten från tidigare strider. Vi ser motståndare som är födda av glasblåsare och gödda av schnitzel-makare.
Men våra krigar-prinsessor är som stenar i Glasets hus och river murar.
De tjejer som tvingas stå vid sidan pga regelverkets skrifter om max 5 spelare på Plan samtidigt driver på sina kamrater med hejjarop och kampsånger om klappar, nu och Redväg.

Första bataljen avklarad, under den korta pausen hör jag det skvallras om god-fika.
Jag möter tjejerna för en kortare genomgång, den ena tjejen är mer socker-, och adrenalinstinn än den andra.
Genomgången är som tur är innehållsfattig och vi hinner lägga tid på att gå bort kaksmulor från hakan och chokladstänk från mungipor.
Precis samtidigt som oss så äntrar det grönklädda motståndarlaget planen. Tjejerna minns tydligt att de mött detta lag tidigare, de gavs då epitetet "gurkorna".
Tjejerna från Redväg visar återigen att de backar aldrig från en strid eller röda inga motståndare.
Kanske är tur att vi inte prata om att vi nu möter slaktarna från slakteriet i Dalsjöfors.
Det verkar som att tjejerna under den alldeles för korta sommaren ändå hunnit bemästra både passningsspel, att hitta fria ytor och likt pantrar vakta den egna buren.
Matchen är nästan helt perfekt, sånär som på en "coach-miss". Inte bara en miss utan en miss utav det grövsta. Åtminstone så är det så jag får det beskrivit under bilresan hem. Det kommer tydligen skrivas i historieböckerna om den.

Inför tredje och sista matchen så måste vi till vår stora supporterskaras stora förtret byta plan. Denna förändring är inget som stoppar våra tjejer däremot. Efter bara några minuter verkar pärlorna från Åsundens strand inse att det måste plockas fram något alldeles extra för att ha en chans att brottas mot bollkonstnärer, försvarsjättar, målvaktsgiganter, skarpskyttar och mittfältsgeneraler. Dessutom rör sig denna unga grupp av flickor från Redväg som ett kollektiv mot ett enda gemensamt mål.
Målet som i mina ögon uppnås redan från första minut av samling. Tjejernas ögon skriker om; "Vi ska ha roligt".

Dessutom, vädergudarna log stort mot oss och det enda smolket i bägaren var enligt gruppen att det inte fanns hinkar med vatten som kunde svalka oss och ge en liten extra chans till lek.

Redvägsbrudar, tackar och bugar. Hej, hej, hej!

Jimmy Bengtsson Lagledare