laget.se - Nyheter från Redvägs FK F8-10

Träningsmatch UIFK sjumanna 23/9

Thu, 24 Sep 2026 09:35:13 GMT

Äntligen!
Vi ledare visste om att vi längtat efter denna dagen, vad vi inte hade räknat med var hur stor längtan och åtrån efter större ytor, spelplaner och tid med boll var.
Innan matchstart fick vi ta del av den tidspress, ryckighet och fnitter som framtiden har att erbjuda.
Vår första riktiga vardagsmatch efter arbete, skola och vad det nu än må vara var ett faktum.

Dagen till ära hade vi stor trupp soldater att göra redo för utmarsch, den nervositet vi sett inför matchstart tidigare under säsongen verkade som helt bortblåst.
Tjejerna radades upp och stirrade storögt på vårt nya verktyg, ”TAKTIKTAVLAN”.
Vissa av de fotbollsrelaterade ”klyschor” vi ledare använder blev kanske till en mental bild hos vissa, fler var intresserade av hur färgen smetades ut på tavlan.
Kontentan efter genomgång var däremot unison bland tjejerna, ”Sluta prata, vi vill ut och spela”.

Själva matchen då?
Jo då, det bjöds på härlig kamp, imponerande utförande av den nya faktorn, ”INKAST”, fina tendenser till presspel och rörelse utan boll.
Det som fortsätter vara mest imponerande och glädjande är passningsspelet, vi vågar spela bollen till en lagkamrat. Även om det någon gång inte går helt enligt plan så försöker vi nästa gång. Trots tydliga intentioner om att vissa tjejer har skaffat sig preferenser om positioner på planen så tar de sig med den äran an sig uppgiften de blir tilldelade.
Det här är tjejer med huvudet på precis rätt ställe!
Vi är övertygade om att de både kommer gå långt och som grupp ha väldigt roligt tillsammans.
Ledorden för dagen var, HA ROLIGT, VÅGA OCH STÖTTA VARANDRA.

Som avslutning vill vi tacka för den här säsongen,
Redvägs-brudar är en fantastisk grupp både att berömma och skrika på.
Full fart framåt, hej hej hej!

Publicerad: 2026-09-24 11:35

Poolspel 12/9

Mon, 14 Sep 2026 09:27:08 GMT

Efter det otroligt lyckade poolspelet på vår hemmaborg Enevi språkade vi om sista natten med gänget.
Den tidiga lördagsmorgon hade vi ledare av exakt samma känsla, ett uns av vemod inför det som varit och stora förväntningar mot det som komma skall.
I takt med att morgonens dagg lättar och parkeringsplatser fylls möter vi våra tjejer som
denna dag skulle avverka de sista matcherna på femmannaplan. Aldrig mer skulle deras 8-10åriga jag stå vid målet och försöka precis ducka för eller precis nå upp och massera skalpen mot undersida ribban.
Tjejerna är definitivt redo att ta steget upp på den något större scenen, med lite av rätt motivation för dagen är de
verkliga informationssvampar.

Dagen till ära hade vi ultimata nummer att mönstra, vad enkelt det skulle bli för oss ledare.
Men vad är roligt om allting är för enkelt?

Den tidiga helgmorgonen visade istället att energin som dundrades på vid uppvärmningen inte matchades vid matchstart. Jag tror nästan att det byttes bort mot nervositet.
Trots att vi hade en del otur så fortsatte vi med det som vi gemensamt tycker är det roligaste med att vara ett fotbollslag. Vi sporrar varandra, vi vågar behandla bollen som en kompis vi behåller inom laget, och vi hjälper de som är mer nya på planen än andra.
Vi har tappat räkningen över gångerna ”motståndarnas” ledare berättar om hur imponerande de är över våra tjejers passningsspel.

Ju längre första matchen led desto tryggare, gladare och mer sprudlande blev vi och även vårt spel.
Sista halvan av första matchen och hela sista matchen var som vi säger ”fotbollsgodis”.
Det var härlig kamp med fysiskt spel utan att vara oschysst från något håll.
Inställningen som tjejerna visade mot slutet var bland det häftigaste vi sett.
Hur hårt vi än pressade tjejerna så behöll de lugnet med bollen, de verkar rörande överens om att bollen är deras vän och att den här ”kompisen” är någon de bestämmer över.
Bollen delas mellan samtliga tjejer, de är rörande överens om att alla är lika viktiga, och att utan alla spelare finns det inget lag.

3 nycklar vi tar med oss till framtida aktiviteter;
- Vilken som helst av våra spelare kan vara bränslet som tänder vår eld till att prestera.
- Tjejerna kan med liten motivation gå genom sten för att krossa försvarsmurar eller ensamt bromsa övermannande anfallsvågor
- Det finns alltid trygghet i stacken.

För framtida segrar, TILLSAMMANS och för denna säsong;

Redvägsbrudar, bockar och bugar! Hej, hej, heeej!

Publicerad: 2026-09-14 11:27

Poolspel 30/8

Mon, 31 Aug 2026 12:30:19 GMT

Sista dansen eller sista natten med gänget har man hört talas om tidigare. Inte ens lite så var känslan, däremot var
Söndagen 30/8 2026 var sista gången vi arrangerade ett poolspel på femmannaplan hemma på Enevi med detta gäng.

Det kom dock illavarslande prognoser om stormigt väder och humör, men som vanligt möttes vi av perfekta förutsättningar och ett gäng unga damer
Som sprudlar av glädje, kämparglöd och kamratskap. Det är verkligen ett gäng solstrålar vi får kalla för våra Redvägsbrudar.
Till oss ledares stora glädje har vi grupp tjejer som vi tvingas dela upp för att få lika speltid under matcherna.
Den stora dagen till ära hade vi valt att använda två stycken fyror per halvlek (period?) Där den ena fjärdedelen av den vilande fyran användes som burväktare.
Varje fyra spelar således två halvlekar per match, där den ena halvan startar som försvarare i ena halvleken och som forwards i den andra halvleken.
Med väldigt få undantag, eller rättare sagt tydligare förklaring av oss ledare köper tjejerna vår plan. Eller i sanningens namn; Vår förhoppnings om en plan!
Vi väljer att tolka det som att våra soldater är redo för strid!
Redan vid uppvärmning inför första matchen ger vi samma kommandon som vid tidigare träningar, passningar och mottag med en tanke och förflyttning.
Under dagen får vi se någon ung dam göra sitt livs första mål, sin hittills mest avancerade räddning, många försök till passningar, många initiativ till utveckling, och så mycket peppande ord till medspelare.

Dagens matcher kan vi tyvärr inte lämna några resultat ifrån, inte bara för att det är ointressant utan för att det enda vi sett, hört från publik och andra ledare
Är hur imponerande det är att vi har ett lag där alla är delaktiga i passnings-, och presspel.
”-Hur ofta tränar det här laget tillsammans?”

Utöver tjejerna, som är makalöst roliga, inspirerande och fantastiskt duktiga så förtjänar även all publik, funktionärer, bagare och vädergudar all
Heder för mycket väl utförda uppgifter.

Så framåt för klyschor och framåt för Redvägs-brudar, hej hej hej!

Publicerad: 2026-08-31 14:30

Poolspel 16/8

Tue, 18 Aug 2026 09:56:42 GMT

Äntligen var det dags att kicka igång höstsäsongen.
Denna gången redan innan skolorna ens börjat, vi hade precis hunnit med första träningen efter sommarlovet, få av oss hade hunnit testa om fötter och kroppar vuxit ifrån våra fotbollsskor och matchtröjor.

Inför första träningen var vi ledare nervösa över status på tjejerna, hur skulle det se ut med koncentrationen, skulle de vara spelsugna eller såg de bara framemot att träffa hela gruppen och ägna timmen med träning till socialisering och fikastund utan tilltugg?
Vi ledare hade förberett oss med visselpipor, gruppindelningar, nya lekar.
Men tjejerna visade direkt vid samling att här var det tid för utbildning och kamratskap!
Just samma anda möttes vi av denna söndag morgon utanför Ekvallen, Floby.
I samma takt som tågen susade förbi spåret bredvid planen svidade 9 tjejer om till vinröda superhjältedräkter.

Och som de sedan presterade, tog till sig instruktioner. Det fullkomligt lyste utveckling om hela gänget!

Förutom debutanter, akrobatiska målvaktsräddningar, benhårda brytningar, djupledsbollar, nickpassningar, någon som gjorde sitt livs första mål så fick vi se passningar, passningar, passningar tillsammans med ett presspel som höll högsta, högsta klass.
Trots lite ovana med nya positioner, det nya begreppet pressspel och längre speltid än normalt så överträffade varenda tjej våra högt ställda förväntningar.

Som tidigare kommunicerats; Den här gruppen tjejer har stjärnglans!

Publicerad: 2026-08-18 11:56

Poolspel 16/5

Mon, 18 May 2026 10:29:49 GMT

Hemma i vår familj vaknade vi denna lördagsmorgon av flera ilsket galande väckarklockor, att antalet var fler än ett var en del av noga uträknad plan.
Lediga och intensiva dagar inför tidiga matchstarter kräver fler än en kopp kaffe för oss ledare att komma i form.
Resan till Grolanda gick på vägar helt utan raksträckor, men landsbygden bjöd på ännu en Arena i toppklass.

Tjejerna som för dagen var numerärt något sargade sken likt morgonsolen i sina leenden och vackra lila matchställ.
Trots nytt motstånd visade de inga spår av nervositet inför matchstart, nervositeten kom däremot när domaren blåste igång första matchen.
Spelet var böljande, räddningar och passningar var många, kämparinsats och kommunikation var otrolig.

För att fortsätta på spela på klyschor så växte tjejerna in i matcherna, de tog för sig mer och mer och många nyttjade sina specialkunskaper
på tydligare vis än de gjort tidigare.

Under dagens sista match visade de tydligt på att den för året lite hårdare fysträningen redan givit resultat, vårt lag som i fjol hade lite problem att
Bibehålla tryck och koncentration under de sista matcherna frågade nu istället; Va? Är det redan slut?

Nästkommande veckor kommer vi fortsätta träna efter utrycket; - Agera, inte reagera i kombination med speluppbyggnad, rörelsemönster utan boll och passningsskuggor.

Väl mött och Redvägsbrudar, bockar och bugar!

Publicerad: 2026-05-18 12:29

Poolspel 2/5

Mon, 04 May 2026 09:07:36 GMT

Resan in till storbyn bjöd på strålande sol, varma vindar och minnen färskt från sånger om sköna Maj.
Trots risker för solstinna knoppar och "efter-lunch" trötthet var det ett gäng glada, trevliga och goa tjejer som möttes
upp utanför Lassalyckans A-plan.
Snabbt iklädda sina för säsongen nya matchställ i härligt vinröd kulör möttes vi av fulla planer och ett myller av människor.
I sedvanlig ordning var tjejerna taggade till tusen och genomförde vår nu standardiserade uppvärmning.
Så långt inga konstigheter, det var vi ledare som skulle försvåra för tjejerna genom att börja prata om olika positioner.
Det var backar här, som vid byte blir forwards, forwards blir avbytare, nya backar kommer in, som i sin tur blir forwards.
Allt för att få till en cirkulär rörelse.
Det är tur att den här gruppen tjejer är den gruppen de är, för trots pedagogik som lämnade en del att önska tog de till sig russinen ur den kakan vi presenterat och överträffade återigen våra högt ställda förväntningar.

Matcherna, som spelades mot Bergdalen, UIFK och Södra Ving var jämna och vi hade för en gångs skull vad som kan kallas för stolpe ut. Kämparinsatsen, kampviljan och inställningen steg för varje match, och mattades endast av det allra sista i den matchminuten. Med gassande sol och endast en svagt svalkande med tilltagande vind hade vi räknat med tyngre huvuden.
Mycket väl utförd utmaning av tjejerna och fortsätt spela!

Redvägs brudar, bockar och bugar, hej hej hej!

Publicerad: 2026-05-04 11:07

Lassabollen 18/4

Fri, 24 Apr 2026 06:42:00 GMT

Hej,

Dessvärre ingen novellform denna gång. Vi ledare vill bara rikta ett stort tack till alla inblandade, men främst till tjejerna.
Vilken insats! Och vilket gäng!
Det var den roligaste upplevelsen jag haft i fotbollsvärlden. Allt inräknat sen sommaren -94 när bronset bärgades och jag själv blev förälskad i sporten.
Den här gruppen tjejer är grymma och varenda en av dem är viktig!

Publicerad: 2026-04-24 08:42

Poolspel 20/9

Sat, 20 Sep 2025 18:07:10 GMT

Denna lördag startade som så många andra med en kopp kaffe, lite rörlighetsövningar och en stor skål havregrynsgröt. Men det fanns en guldkant av större natur, och då pratar jag inte om livets första macka med bröd färskt från ugn ur Redvägs egna bageri. Jag talar självfallet om att jag, övriga ledare, övriga föräldrar ska få spendera denna förmiddag med att följa 9 stycken utomordentligt fantastiska tjejer spela fotboll och visa prov på otrolig samarbetsförmåga. För första gången skulle vi besöka Stationsvallen i Hökerum. Samtliga nio tjejer blev mäkta imponerande när jag berättade om att jag var i samma ålder de är just nu så var jag minsann med och byggde den fotbollsplan vi skulle spela på. De trodde knappt sina öron när jag beskrev om att jag gått bakom en traktor o slängt upp sten från ett fält på just denna plats, antagligen var de bestämt inställda på att det inte fanns motordrivna fordon när jag var en ung grabb. Men från ingenting och vidare mot fokus på de som verkligen betyder något. Tjejerna med sedvanlig assistans av ett par väl menande mammor ser till att samtliga tjejer på rekordtid kliver ut genom dörren på det gamla stationshuset. Redo för uppvärmning... Eller? Totalt 18 stycken stora hundögon blickar upp mot mig och frågar unisont om det är okej att de spenderar en del av uppvärmningstiden på den nybyggda lekplatsen som ligger i direkt anslutning till planen. Vem är jag att neka det här gängets gemensamma önskan? Uppvärmda, glada och nästan spända av förväntan ställer de upp sig på plan för ta sig an hemmaklädda Södra Ving. Motståndarna verkar vara lite av ett favoritlag att spela om. Insatserna på plan trumfas endast av det otroligt omhändertagandet av medmänniskor. Dagens unga domare läser av spelet likt en professor, pipan nuddar flera gånger munnen utan att de ljuva tonerna av makt behöver ljuda. Tjejerna tillsammans med motståndarna pausar själva av spelet och lämnar fördel. Om fair-play hade ett ansikte så det kunnat avbildats precis som dessa tjejer. Senare på dagen, efter fika, macka, godis och flera vändor på linbanan bredvid ska vi ställas mot en helt ny motståndare. På andra sidan plan står de grön-vitrandiga från kommunens södra ytterligheter. De är många till antalet, de har ett väl inövat nummer hämtat från Sydafrika VM 2010 signerat självaste Shakira. Spelet på plan är också det väldigt Waka, Waka. Vad det nu än betyder? Vi har roligt och får se räddningar på sätt som mest troligt aldrig skulle klaras av utav någon färdigvuxen. Matchen svänger och vi ledare tappar räkningen på ställningen, något som tenderar att hända efter totalt 3 mål. I slutet på matchen avslöjar vi ledare att vi för dagen valt att släppa nyheten om att vi skaffat vårt första betalda samarbete. Inför sista matchen för dagen samlas ett gäng sockerstinna tjejer för att återigen ställas mot pärlor från Åsunden. Tjejer som turligt nog är lika disträ, urlakade, otroligt glada och fnissiga som vi är. Värmen, solgasset kommer från det fantastiska fenomenet vi valt att kalla Brittsommar. Vi ledare går i däck, tjejernas härliga röster och rester av energi är det enda som håller oss uppräta. En fantastisk säsong avslutas med ett fantastiskt poolspel. Redvägs brudar är ett gäng som välförtjänt och med stor stolthet kan säga orden; "Jag är viktig" Redvägs brudar, bockar och bugar, hej hej hej!

Publicerad: 2025-09-20 20:07

Poolspel 6/9

Sat, 06 Sep 2025 15:52:57 GMT

Så var dagen kommen då inte bara fantastiska unga tjejer ska hyllas för sin arbetsinsats, sitt otroliga humör, sin välvilja, sin glada uppsyn, sitt passningsspel och sina otroliga vinnarskallar. Den här dagen borde gå till historieböckerna som "Redvägs-dagen". Så enormt uppskattade insatser av vuxna, föräldrar, mor- och farföräldrar, grannar, vänner, äldre och yngre syskon. Det hade bakats kakor, det flyttades bord, det hjälptes åt här och det hjälptes åt där. Det sades ifrån, det kom tips om både det ena och det andra. Var och en som var på plats, fysiskt, i sinnet eller i fantasin sätter återigen Redväg på kartan som en plats att; "Jisses vilket ställe och vilka människor!" Det är med den känslan vi som ledare kom dit, och det är med den känslan vi åkte hem. Tjejernas matcher då? Jo så att; Vi ställs för dagen mot lag som inte hunnit scoutas o än mindre mötas tidigare. Tjejerna får för första gången komma i kontakt med den sortens fotboll vi ser och läser om i media. Det är en fysisk kamp, där smällar kan delas ut, smällar ges, kommentarer hagla, tröjor ryckas i, snubbelben sättas ut. I talform eller skriven text kan det låta förfärligt, men det finns många lärdomar att tas, där bland de viktigaste utspelas direkt efter första korta pausen. Två motståndare kommer fram till våra tjejer och ber om ursäkt å deras lags vägnar. Tillsammans med deras egna vetskapen om att Redvägs-brudar har granit i benmärgen så avnjuter ledare, publik, domare och spelare en av de härligare kamper som utspelats på sådan arena. Det är jämnt, högt tryck, fyllt av glädje och adrenalin. Det enda agget som finns kvar efter två melodiskt härliga tacksägelse-ramsor, är det agg som finns mot oss ledare för att man blivit utbytt någon gång under matchen. Det är dock sådant agg som försvinner så snart fika får börja intas i familj, goda vänners och kamraters lag. Efter en alldeles för lång väntan får vi äntligen äntra planen för dagens andra batalj. En match som består av kamp, men med en helt annan melodi. Våra tjejer tillsammans med motståndare hjälps åt att spela en full match där skrattet alltid finns en mungipa bort. Det hurras och klappas händer. Vi ledare njuter för fulla muggar! Vi längtar redan till nästa gång och njut extra mycket idag. Vi såg många och hörde många hjältar idag. Idag ska var och en ska komma ihåg; - Du är viktig! Redvägs-brudar bockar och bugar, hej hej hej!

Publicerad: 2025-09-06 17:52

Poolspel 24/8

Sun, 24 Aug 2025 12:54:00 GMT

ÄNTLIGEN!

Så var den här, dagen som dagens skribent väntat på sen mitten av juni.
Äntligen skulle de unga, fagra, urstarka och alldeles, alldeles underbara damerna från Redvägsborg få samlas klädda i helsvart.
Denna gång samlades en något till antalet mindre skara tidigt en något kylslagen morgon utanför Lassalyckan, Ulricehamn. I ordets rätta bemärkelse så DELADES omklädningsrum med tre andra lag.
Detta skvallrar litet om det myller av människor som sedan samlades på de planer som för dagen stod som arena för våra kombantanter.

Tjejerna från Redväg visar direkt från start att; This ain't their first rodeo"
De dikterar villkor för såväl åskådare som vilken uppvärmning de behöver för att kunna plocka fram det där lilla extra i sin arsenal.

Klockan tickar på och domaren skall blåsa igång matchen. På andra sidan planen är det många välbekanta ansikten från tidigare strider. Vi ser motståndare som är födda av glasblåsare och gödda av schnitzel-makare.
Men våra krigar-prinsessor är som stenar i Glasets hus och river murar.
De tjejer som tvingas stå vid sidan pga regelverkets skrifter om max 5 spelare på Plan samtidigt driver på sina kamrater med hejjarop och kampsånger om klappar, nu och Redväg.

Första bataljen avklarad, under den korta pausen hör jag det skvallras om god-fika.
Jag möter tjejerna för en kortare genomgång, den ena tjejen är mer socker-, och adrenalinstinn än den andra.
Genomgången är som tur är innehållsfattig och vi hinner lägga tid på att gå bort kaksmulor från hakan och chokladstänk från mungipor.
Precis samtidigt som oss så äntrar det grönklädda motståndarlaget planen. Tjejerna minns tydligt att de mött detta lag tidigare, de gavs då epitetet "gurkorna".
Tjejerna från Redväg visar återigen att de backar aldrig från en strid eller röda inga motståndare.
Kanske är tur att vi inte prata om att vi nu möter slaktarna från slakteriet i Dalsjöfors.
Det verkar som att tjejerna under den alldeles för korta sommaren ändå hunnit bemästra både passningsspel, att hitta fria ytor och likt pantrar vakta den egna buren.
Matchen är nästan helt perfekt, sånär som på en "coach-miss". Inte bara en miss utan en miss utav det grövsta. Åtminstone så är det så jag får det beskrivit under bilresan hem. Det kommer tydligen skrivas i historieböckerna om den.

Inför tredje och sista matchen så måste vi till vår stora supporterskaras stora förtret byta plan. Denna förändring är inget som stoppar våra tjejer däremot. Efter bara några minuter verkar pärlorna från Åsundens strand inse att det måste plockas fram något alldeles extra för att ha en chans att brottas mot bollkonstnärer, försvarsjättar, målvaktsgiganter, skarpskyttar och mittfältsgeneraler. Dessutom rör sig denna unga grupp av flickor från Redväg som ett kollektiv mot ett enda gemensamt mål.
Målet som i mina ögon uppnås redan från första minut av samling. Tjejernas ögon skriker om; "Vi ska ha roligt".

Dessutom, vädergudarna log stort mot oss och det enda smolket i bägaren var enligt gruppen att det inte fanns hinkar med vatten som kunde svalka oss och ge en liten extra chans till lek.

Redvägsbrudar, tackar och bugar. Hej, hej, hej!

Publicerad: 2025-08-24 14:54

Poolspel 15/6

Sun, 15 Jun 2025 16:19:35 GMT

Föreställ er detta, en brygga, havbris och saltstänk i håret. Eftermiddagssolen lyser på ett solkysst ansikte. Barnen är i tryggt förvar hos välbekanta famnar. Valfri dryck i halvfullt glas bredvid en lika glad kamrat. Eller för oss som hellre drömmer om ett scenario där man ställer upp i ett motionslopp som glad motionär, placerar sig precis i mitten av lika glada kombantanter endast för att pryda nacken och sätta tänderna i en medalj av plast och fylla sin telefons galleri med ännu ett fotografi med samma motiv. Vad som än lockar just dig allra mest, så infinner sig ändå känslan av att känna sig oövervinnlig och det är alldeles, alldeles underbart. Just den känslan, den kan endast toppas av att se 10 stycken hemmaklädda, stridslystna, nästan frustande unga damer äntra Enevi IP:s nyklippta matta för att spela sina första riktiga hemmamatcher. Morgonens ljumna regndroppar försvinner bort i takt med att tjejerna trillar in för samling samtidigt som det jobbas febrilt för att ordningsställa planer, flytta kioskverksamhet, fyllas vattenflaskor. Flertalet vuxna gör sitt yttersta för att stoppa horder av unga flickor från att äntra planen, leta upp bekanta ansikten, leta efter hundar, räkna träd och allt däremellan. Energinivån är otrolig och så otroligt medryckande. Med stor hjälp av några modiga mammor så har tjejerna bytt om för att slussas till en för gemensam uppvärmning innan det är dags att ta sig an slaktarna från Dalsjöfors. Ett eminent gäng grabbar från Redvägs P13 blåser igång matcherna simultant. Glädjen är total, humöret är så högt att värmen som moder jord bjuder på får svetten att lacka och blodet att koka. I nästa blinkning hör man domarens pipa ljuda och vi kan reflektera över att 6 stycken olika tjejer testa på att vara målvakt, vattenflaskor bör i fortsättningen transporteras i en back/hållare och att våra tjejer även denna gång visar glädje och stora mängder medmänsklighet. Vi ledare hinner knappt svälja en mugg kaffe innan tjejerna från stadslaget UIFK i takt med våra tjejer ropar mot oss ledare om att skynda sig, öka takten, dags för uppvärmning, "jag startar"," jag står i mål". Tjejerna gör vårt jobb för enkelt genom att lägga upp taktik. Tjejerna verkar har memorerat mycket från våra två tidigare möten med rivalen från söder. De verkar ha ägnat sista skolveckan åt att granska och åter granska det videomaterial som delats ut. Våra tjejer startar som ni förstår i ett rasande tempo och därifrån ökar dem. Sen kommer det, som från en klarblå himmel; väggen! Den beryktade väggen. Det är nu skrivet i stjärnorna, både spelare, publik och ledare behöver lägga en stor del av sommaruppehållet att träna på värmebeständighet. När det är dags att dra igång sista perioden i vår andra match har samtliga tjejer testat på att vara målvakt. Vårt mål är uppnått, och vi kan ännu mer vara delaktiga i att känna på den glädje som tjejerna delger oss I samförstånd med motståndare, publik, och framförallt till spelarnas stora glädje placeraras det ut stora vattentunnor vid spelplanen. Däri ska stort fokus läggas i samband med vår sista match, där vi ställs ergonomiskt korrekt placerade motståndare som mellan matcher har tagit med dukar och placerat dessa på höj- och sänkbara skrivbord. Tjejerna från Kinnarp/Slutarp är hårt drillade, fysiska och minst lika intresserade av det nya vattenhålet som våra tjejer är. Båda lagens spelare gör i samråd med varandra upp ett schema för hur länge man ska få doppa skallen och vems tur det är. Värmen från den starka solen är påtaglig, dueller som normalt sett slutar lyckligt värker tungt och tofsar rycks ut och placeras på handleder. Efter avslutade matcher får vi chansen att ställa upp oss för fotografering, resultatet av detta hoppas vi kunna pryda en av väggarna med på Enevi IP inom en snar framtid. Ett extra stort tack till alla de som gjorde det möjligt för oss att kunna arrangera ett förträffligt arrangemang till ett alldeles angenämt väder. Framåt för seger och Redvägs brudar bockar och bugar, hej hej hej!

Publicerad: 2025-06-15 18:19

Matchreferat från poolspel 31/5

Sat, 31 May 2025 13:58:36 GMT

Dagen efter ledighet, där undertecknad spenderat alltför många och sena timmar bland snurrande attraktioner på nöjesfält, försöker guida och dela ut anvisningar om vägval och parkeringsmöjligheter som leder till felkörning och -parkering för samma undertecknad.

Men allting ordnar sig i tid, flertalet mammor tar vid rodret och ser till att tjejerna får byta om till matchställ. Vattenflaskor fylls, skor snöras, musikspelaren från motståndarnas omklädningsrum dånar.
Vi kliver ut och blickar ut över planen, låter doften av försommar-varmt gräs dras in genom våra näsor och genast sköljs all förväntan undan och ersätts av 9+3:s mungipor som nästan nuddar örsnibbarna.

Första matchen ställs vi mot de blåsvart-randiga tigrarna från Bogesund. Våra svarta matchställ glänser i solens strålar, så till den grad att den utomordentligt duktiga domar-duon ber oss ta på gulreflekterande västar.
Tjejerna sväljer till en början domarnas önskemål, men det talas senare om värmeslag och svettpärlor i pannan.
Jag tror snarare det beror på de kanske 40-tals maxlöpningar tjejerna bjuder på i såväl anfalls- som försvarsriktning.
Vi får se debutanter och återbesökare förvandlas till kattliknande djur när de blir ombedda att klä sig i burväktarens tröja.
Tjejerna kämpar i frenesi mot storstadens väldigt försvarsmur, de löps rakt, diagonalt och i sicksack.
Slutligen dånar domarens slutsignal, två inspirerande tack-ramsor följs av handskakningar, stora mängder vatten och fika.

Tjugo minuter senare flyttar spelare, ledare och den stora andel campingstolar våra Ultra-fans burit med sig till PLAN 4.
Inför denna andra match mot gäster från orten med en staty rest efter helikopterföraren och Holmenkollen-dräparen Marcus Hellner skapat en allians med det stenhårda gänget kallat IF Tymer från Timmerdala.
Ledarstaben diskuterade länge, livligt och ivrigt gestikulerande om taktiskt upplägg inför denna match. Timslånga videoanalyser från motståndarnas förra (och första) matcher har studerats, överanalyserats och diskuterats.
Spelplanen var spikad och befäst. Taktiken var lika solklar som magisk;
Vi måste gå ut, köra stenhårt och med maximal belastning för att därifrån öka.
Konceptet är pansarsäkert de två första bytena, därefter uppstår någon form av myteri bland spelarna där de gemensamt presenterar önskemål om att få köra passningsspel utspridda över planen likt ett glasströssel och gemensamt pressförsvar likt en gröt av finaste havregryn signerat Gyllenhammar.
Hur det slutade vågar jag inte svara på, men om barns leenden och glädjeyttringar kunde genererat pengar så hade vi vart rika.

Eftera andra fikastunden och inför tredje matchen samlar vi ihop solkyssta tjejer tyngda av kamp men ändå sprudlande av glädje.
Sista matchen för dagen och vi ställs mot hemmanationen och den Kvinnliga idrottsklubben som fostrat b.la landslagsstjärnan Madelen Janogy.
Motståndare som Inför match gör sitt bästa med att skrämma upp oss med stenhårda skottövningar mot ensam burväktare.
Tjejerna spelar obrydda och fortsätter sin uppvärmning där de visar på spänst som tvingar ledare att fejka high- och low-fives.
Själva matchen bjuder på högklassiga passningar, djupledsbollar, överstegsfinter, rungande skott, målvaktsparader jag tidigare endast sett landslagsmålvakter i handboll bjuda på.
Fysiskt och psykiskt är det en hård match, det kyls anklar med vatten, det torkas tårar, det svalkas pannor men framförallt så ekar det och sprids det hejjarop från medspelare, motspelare och publik.

Övergripande för dagen och klart klristaliserat under sista matchen så förmedlas tjejernas ilska över oss ledare som tvingar de att byta med sina medspelare.
Ilskan släpper snabbt när de upptäcker att ledarna bildar stora skuggor bakom sig där de kan söka skydd från solen.

Efter sista periospausen finner vi ledare tillräckligt med mod för att börja ropa ut direktiv på spanska
För om tjejerna fortsätter utvecklas i denna takt och med detta driv är chansen stor att spanska storklubbar börjar erbjuda alternativ.

Redvägstjejer tackar och bugar, hej, hej, hej

Publicerad: 2025-05-31 15:58

Matchreferat från poolspel 10/5

Sat, 10 May 2025 14:42:00 GMT

Det var en halvklar lördag i mitten av maj startade jakten på parkeringsplats vid Lassalyckan, Ulricehamn. Det var ett i myller av människor med cyklar, sparkcyklar, fotbollsklädda och brassestolar vi samlades för finna det tillhåll där mod skulle ingjutas, löpvägar presenteras och lovord sjungas för tidigare presentationer.
Precis innan utmarsch mot plan överraskas plötsligt tjejerna av en hälsning från kända toner, glädjereaktionernas styrka kom enbart att överträffas av ledarnas reaktioner på tjejernas fotarbete och inställning under uppvärmning.

Strax dags för avspark mot glasblåsarna strax söder om kommungränsen, tjejerna ställer upp sig på plan och domaren blåser i sin pipa.
Matchen böljar fram och tillbaka, den ena målvaktsparaden möts av den andra perfekta brytningen. Glädje- och hejjaropen avlöser varandra, high-fivesens styrka snarare ökar än darrar. Helt plötsligt får motståndarna extra kraft i form av fler spelare.
Tjejerna från Ätradalen biter ifrån och efter domarens sista avblåsning märker man att lagets gemensamma leende är lika stort som innan match.

Vi dricker vatten och andas häftigt, alla är rörande överens om att vi behöver fika, frukt och en stunds avkoppling.

Efter en stund droppar tjejerna in mot samma plan som tidigare, nu med sockertinna ögon, kaksmulor i mungipan o inte helt färdigtuggade rester av frukt kvar i munnen.
Medan vi står där o försöker smälta de sista kalorierna så står de där på andra sidan, de blåsvart-randiga (för dagen klädda i skimrande vit färg) tigrarna från tidigare staden Bogesund frustande redo att starta kampen.

Domaren blåser igång vår andra matchen och den ena brytningen efterliknar det vi sett i tidigare mästerskapsmatcher, smiter en boll genom de två solida försvarsmurar som står upp mot varandra ser vi målvakter med rörelsemönster likt kattdjur rädda bollar med mer akrobatiska rörelser än jag tidigare sett på cirkus. Tjejerna fortsätter anpassa sitt passningsspel efter de rådande förutsättningarna, minuterna går, ledarna trampar stigar på linjen, frustar likt matadorer i Ferdinand.

Plötsligt hörs det;
En smäll, är det åskan som presenterar sig?
Nej, det är ett skott från Ätradalens stoltheter som lämnar skolädret och träffar målburen, ett lika högt sus genom publiken. I matchens slutskede smäller det än hårdare i varje duell, tjejer stannar upp och undersöker andra tjejers välbefinnande innan ytterligare anfallsvågor tar vid. Det enda som är mer kännbart än matchens nerv är den delade glädjen mellan lagmedlemmar, motståndare, publik och domare.
Samtidigt studsar bollen likt en flipperkula på det ovana konstgjorda gräset.
Domaren blåser av och resultatet då tänker ni?
Ledarstaben skakar på axlarna och ser frågande ut men :smiley: vann stort över :worried:

Redvägstjejer tackar och bugar, hej, hej, hej!

Publicerad: 2025-05-10 16:42

Välkomna till laget.se – Här finns viktig information!

Wed, 02 Oct 2024 04:42:24 GMT

Välkommen till er nya gruppsida på laget.se! Den blir central i all kommunikation mellan aktiva, ledare, föräldrar och andra intresserade.

För att komma igång direkt med en bra kommunikation i och omkring gruppen finns ett antal viktiga punkter för sidans administratör:

• Logga in och lägga till alla aktiva och ledare under Medlemmar.

• Fylla på kalendern med alla inplanerade aktiviteter. Matcher läggs till via Serier medan träningar och andra aktiviteter läggs till via Aktiviteter.

• Skriv nyheter löpande och berätta om verksamheten. I takt med att nya nyheter läggs till kommer den här nyhetstexten att försvinna.

Om någon i gruppen har frågor om laget.se är man alltid välkommen att kontakta vår support på support@laget.se eller 019-15 44 00.

Varmt välkomna till laget.se!

Publicerad: 2024-10-02 06:42