Poolspel 15/6

Föreställ er detta, en brygga, havbris och saltstänk i håret. Eftermiddagssolen lyser på ett solkysst ansikte. Barnen är i tryggt förvar hos välbekanta famnar.
Valfri dryck i halvfullt glas bredvid en lika glad kamrat.

Eller för oss som hellre drömmer om ett scenario där man ställer upp i ett motionslopp som glad motionär, placerar sig precis i mitten av lika glada kombantanter endast för att pryda nacken och sätta tänderna i en medalj av plast och fylla sin telefons galleri med ännu ett fotografi med samma motiv.
Vad som än lockar just dig allra mest, så infinner sig ändå känslan av att känna sig oövervinnlig och det är alldeles, alldeles underbart.

Just den känslan, den kan endast toppas av att se 10 stycken hemmaklädda, stridslystna, nästan frustande unga damer äntra Enevi IP:s nyklippta matta för att spela sina första riktiga hemmamatcher.
Morgonens ljumna regndroppar försvinner bort i takt med att tjejerna trillar in för samling samtidigt som det jobbas febrilt för att ordningsställa planer, flytta kioskverksamhet, fyllas vattenflaskor. Flertalet vuxna gör sitt yttersta för att stoppa horder av unga flickor från att äntra planen, leta upp bekanta ansikten, leta efter hundar, räkna träd och allt däremellan.
Energinivån är otrolig och så otroligt medryckande.

Med stor hjälp av några modiga mammor så har tjejerna bytt om för att slussas till en för gemensam uppvärmning innan det är dags att ta sig an slaktarna från Dalsjöfors.
Ett eminent gäng grabbar från Redvägs P13 blåser igång matcherna simultant.
Glädjen är total, humöret är så högt att värmen som moder jord bjuder på får svetten att lacka och blodet att koka.
I nästa blinkning hör man domarens pipa ljuda och vi kan reflektera över att 6 stycken olika tjejer testa på att vara målvakt, vattenflaskor bör i fortsättningen transporteras i en back/hållare och att våra tjejer även denna gång visar glädje och stora mängder medmänsklighet.

Vi ledare hinner knappt svälja en mugg kaffe innan tjejerna från stadslaget UIFK i takt med våra tjejer ropar mot oss ledare om att skynda sig, öka takten, dags för uppvärmning, "jag startar"," jag står i mål".
Tjejerna gör vårt jobb för enkelt genom att lägga upp taktik. Tjejerna verkar har memorerat mycket från våra två tidigare möten med rivalen från söder. De verkar ha ägnat sista skolveckan åt att granska och åter granska det videomaterial som delats ut.
Våra tjejer startar som ni förstår i ett rasande tempo och därifrån ökar dem.

Sen kommer det, som från en klarblå himmel; väggen! Den beryktade väggen.
Det är nu skrivet i stjärnorna, både spelare, publik och ledare behöver lägga en stor del av sommaruppehållet att träna på värmebeständighet.
När det är dags att dra igång sista perioden i vår andra match har samtliga tjejer testat på att vara målvakt.
Vårt mål är uppnått, och vi kan ännu mer vara delaktiga i att känna på den glädje som tjejerna delger oss
I samförstånd med motståndare, publik, och framförallt till spelarnas stora glädje placeraras det ut stora vattentunnor vid spelplanen.

Däri ska stort fokus läggas i samband med vår sista match, där vi ställs ergonomiskt korrekt placerade motståndare som mellan matcher har tagit med dukar och placerat dessa på höj- och sänkbara skrivbord.
Tjejerna från Kinnarp/Slutarp är hårt drillade, fysiska och minst lika intresserade av det nya vattenhålet som våra tjejer är.
Båda lagens spelare gör i samråd med varandra upp ett schema för hur länge man ska få doppa skallen och vems tur det är.
Värmen från den starka solen är påtaglig, dueller som normalt sett slutar lyckligt värker tungt och tofsar rycks ut och placeras på handleder.

Efter avslutade matcher får vi chansen att ställa upp oss för fotografering, resultatet av detta hoppas vi kunna pryda en av väggarna med på Enevi IP inom en snar framtid.

Ett extra stort tack till alla de som gjorde det möjligt för oss att kunna arrangera ett förträffligt arrangemang till ett alldeles angenämt väder.
Framåt för seger och Redvägs brudar bockar och bugar, hej hej hej!

Jimmy Bengtsson Lagledare