F6-8
Följ oss för uppdateringar
Följ
Följer
Nyheter
Lagnyheter
-
Poolspel 15/6
Föreställ er detta, en brygga, havbris och saltstänk i håret. Eftermiddagssolen lyser på ett solkysst ansikte. Barnen är i tryggt förvar hos välbekanta famnar. Valfri dryck i halvfullt glas bredvid en lika glad kamrat. Eller för oss som hellre drömmer om ett scenario där man ställer upp i ett motionslopp som glad motionär, placerar sig precis i mitten av lika glada kombantanter endast för att pryda nacken och sätta tänderna i en medalj av plast och fylla sin telefons galleri med ännu ett fotografi med samma motiv. Vad som än lockar just dig allra mest, så infinner sig ändå känslan av att känna sig oövervinnlig och det är alldeles, alldeles underbart. Just den känslan, den kan endast toppas av att se 10 stycken hemmaklädda, stridslystna, nästan frustande unga damer äntra Enevi IP:s nyklippta matta för att spela sina första riktiga hemmamatcher. Morgonens ljumna regndroppar försvinner bort i takt med att tjejerna trillar in för samling samtidigt som det jobbas febrilt för att ordningsställa planer, flytta kioskverksamhet, fyllas vattenflaskor. Flertalet vuxna gör sitt yttersta för att stoppa horder av unga flickor från att äntra planen, leta upp bekanta ansikten, leta efter hundar, räkna träd och allt däremellan. Energinivån är otrolig och så otroligt medryckande. Med stor hjälp av några modiga mammor så har tjejerna bytt om för att slussas till en för gemensam uppvärmning innan det är dags att ta sig an slaktarna från Dalsjöfors. Ett eminent gäng grabbar från Redvägs P13 blåser igång matcherna simultant. Glädjen är total, humöret är så högt att värmen som moder jord bjuder på får svetten att lacka och blodet att koka. I nästa blinkning hör man domarens pipa ljuda och vi kan reflektera över att 6 stycken olika tjejer testa på att vara målvakt, vattenflaskor bör i fortsättningen transporteras i en back/hållare och att våra tjejer även denna gång visar glädje och stora mängder medmänsklighet. Vi ledare hinner knappt svälja en mugg kaffe innan tjejerna från stadslaget UIFK i takt med våra tjejer ropar mot oss ledare om att skynda sig, öka takten, dags för uppvärmning, "jag startar"," jag står i mål". Tjejerna gör vårt jobb för enkelt genom att lägga upp taktik. Tjejerna verkar har memorerat mycket från våra två tidigare möten med rivalen från söder. De verkar ha ägnat sista skolveckan åt att granska och åter granska det videomaterial som delats ut. Våra tjejer startar som ni förstår i ett rasande tempo och därifrån ökar dem. Sen kommer det, som från en klarblå himmel; väggen! Den beryktade väggen. Det är nu skrivet i stjärnorna, både spelare, publik och ledare behöver lägga en stor del av sommaruppehållet att träna på värmebeständighet. När det är dags att dra igång sista perioden i vår andra match har samtliga tjejer testat på att vara målvakt. Vårt mål är uppnått, och vi kan ännu mer vara delaktiga i att känna på den glädje som tjejerna delger oss I samförstånd med motståndare, publik, och framförallt till spelarnas stora glädje placeraras det ut stora vattentunnor vid spelplanen. Däri ska stort fokus läggas i samband med vår sista match, där vi ställs ergonomiskt korrekt placerade motståndare som mellan matcher har tagit med dukar och placerat dessa på höj- och sänkbara skrivbord. Tjejerna från Kinnarp/Slutarp är hårt drillade, fysiska och minst lika intresserade av det nya vattenhålet som våra tjejer är. Båda lagens spelare gör i samråd med varandra upp ett schema för hur länge man ska få doppa skallen och vems tur det är. Värmen från den starka solen är påtaglig, dueller som normalt sett slutar lyckligt värker tungt och tofsar rycks ut och placeras på handleder. Efter avslutade matcher får vi chansen att ställa upp oss för fotografering, resultatet av detta hoppas vi kunna pryda en av väggarna med på Enevi IP inom en snar framtid. Ett extra stort tack till alla de som gjorde det möjligt för oss att kunna arrangera ett förträffligt arrangemang till ett alldeles angenämt väder. Framåt för seger och Redvägs brudar bockar och bugar, hej hej hej!
F6-8
för 19 timmar sedan
1kommentar
-
Matchreferat från poolspel 31/5
Dagen efter ledighet, där undertecknad spenderat alltför många och sena timmar bland snurrande attraktioner på nöjesfält, försöker guida och dela ut anvisningar om vägval och parkeringsmöjligheter som leder till felkörning och -parkering för samma undertecknad. Men allting ordnar sig i tid, flertalet mammor tar vid rodret och ser till att tjejerna får byta om till matchställ. Vattenflaskor fylls, skor snöras, musikspelaren från motståndarnas omklädningsrum dånar. Vi kliver ut och blickar ut över planen, låter doften av försommar-varmt gräs dras in genom våra näsor och genast sköljs all förväntan undan och ersätts av 9+3:s mungipor som nästan nuddar örsnibbarna. Första matchen ställs vi mot de blåsvart-randiga tigrarna från Bogesund. Våra svarta matchställ glänser i solens strålar, så till den grad att den utomordentligt duktiga domar-duon ber oss ta på gulreflekterande västar. Tjejerna sväljer till en början domarnas önskemål, men det talas senare om värmeslag och svettpärlor i pannan. Jag tror snarare det beror på de kanske 40-tals maxlöpningar tjejerna bjuder på i såväl anfalls- som försvarsriktning. Vi får se debutanter och återbesökare förvandlas till kattliknande djur när de blir ombedda att klä sig i burväktarens tröja. Tjejerna kämpar i frenesi mot storstadens väldigt försvarsmur, de löps rakt, diagonalt och i sicksack. Slutligen dånar domarens slutsignal, två inspirerande tack-ramsor följs av handskakningar, stora mängder vatten och fika. Tjugo minuter senare flyttar spelare, ledare och den stora andel campingstolar våra Ultra-fans burit med sig till PLAN 4. Inför denna andra match mot gäster från orten med en staty rest efter helikopterföraren och Holmenkollen-dräparen Marcus Hellner skapat en allians med det stenhårda gänget kallat IF Tymer från Timmerdala. Ledarstaben diskuterade länge, livligt och ivrigt gestikulerande om taktiskt upplägg inför denna match. Timslånga videoanalyser från motståndarnas förra (och första) matcher har studerats, överanalyserats och diskuterats. Spelplanen var spikad och befäst. Taktiken var lika solklar som magisk; Vi måste gå ut, köra stenhårt och med maximal belastning för att därifrån öka. Konceptet är pansarsäkert de två första bytena, därefter uppstår någon form av myteri bland spelarna där de gemensamt presenterar önskemål om att få köra passningsspel utspridda över planen likt ett glasströssel och gemensamt pressförsvar likt en gröt av finaste havregryn signerat Gyllenhammar. Hur det slutade vågar jag inte svara på, men om barns leenden och glädjeyttringar kunde genererat pengar så hade vi vart rika. Eftera andra fikastunden och inför tredje matchen samlar vi ihop solkyssta tjejer tyngda av kamp men ändå sprudlande av glädje. Sista matchen för dagen och vi ställs mot hemmanationen och den Kvinnliga idrottsklubben som fostrat b.la landslagsstjärnan Madelen Janogy. Motståndare som Inför match gör sitt bästa med att skrämma upp oss med stenhårda skottövningar mot ensam burväktare. Tjejerna spelar obrydda och fortsätter sin uppvärmning där de visar på spänst som tvingar ledare att fejka high- och low-fives. Själva matchen bjuder på högklassiga passningar, djupledsbollar, överstegsfinter, rungande skott, målvaktsparader jag tidigare endast sett landslagsmålvakter i handboll bjuda på. Fysiskt och psykiskt är det en hård match, det kyls anklar med vatten, det torkas tårar, det svalkas pannor men framförallt så ekar det och sprids det hejjarop från medspelare, motspelare och publik. Övergripande för dagen och klart klristaliserat under sista matchen så förmedlas tjejernas ilska över oss ledare som tvingar de att byta med sina medspelare. Ilskan släpper snabbt när de upptäcker att ledarna bildar stora skuggor bakom sig där de kan söka skydd från solen. Efter sista periospausen finner vi ledare tillräckligt med mod för att börja ropa ut direktiv på spanska För om tjejerna fortsätter utvecklas i denna takt och med detta driv är chansen stor att spanska storklubbar börjar erbjuda alternativ. Redvägstjejer tackar och bugar, hej, hej, hej
F6-8
för 15 dagar sedan
1kommentar
-
-
Matchreferat från poolspel 10/5
Det var en halvklar lördag i mitten av maj startade jakten på parkeringsplats vid Lassalyckan, Ulricehamn. Det var ett i myller av människor med cyklar, sparkcyklar, fotbollsklädda och brassestolar vi samlades för finna det tillhåll där mod skulle ingjutas, löpvägar presenteras och lovord sjungas för tidigare presentationer. Precis innan utmarsch mot plan överraskas plötsligt tjejerna av en hälsning från kända toner, glädjereaktionernas styrka kom enbart att överträffas av ledarnas reaktioner på tjejernas fotarbete och inställning under uppvärmning. Strax dags för avspark mot glasblåsarna strax söder om kommungränsen, tjejerna ställer upp sig på plan och domaren blåser i sin pipa. Matchen böljar fram och tillbaka, den ena målvaktsparaden möts av den andra perfekta brytningen. Glädje- och hejjaropen avlöser varandra, high-fivesens styrka snarare ökar än darrar. Helt plötsligt får motståndarna extra kraft i form av fler spelare. Tjejerna från Ätradalen biter ifrån och efter domarens sista avblåsning märker man att lagets gemensamma leende är lika stort som innan match. Vi dricker vatten och andas häftigt, alla är rörande överens om att vi behöver fika, frukt och en stunds avkoppling. Efter en stund droppar tjejerna in mot samma plan som tidigare, nu med sockertinna ögon, kaksmulor i mungipan o inte helt färdigtuggade rester av frukt kvar i munnen. Medan vi står där o försöker smälta de sista kalorierna så står de där på andra sidan, de blåsvart-randiga (för dagen klädda i skimrande vit färg) tigrarna från tidigare staden Bogesund frustande redo att starta kampen. Domaren blåser igång vår andra matchen och den ena brytningen efterliknar det vi sett i tidigare mästerskapsmatcher, smiter en boll genom de två solida försvarsmurar som står upp mot varandra ser vi målvakter med rörelsemönster likt kattdjur rädda bollar med mer akrobatiska rörelser än jag tidigare sett på cirkus. Tjejerna fortsätter anpassa sitt passningsspel efter de rådande förutsättningarna, minuterna går, ledarna trampar stigar på linjen, frustar likt matadorer i Ferdinand. Plötsligt hörs det; En smäll, är det åskan som presenterar sig? Nej, det är ett skott från Ätradalens stoltheter som lämnar skolädret och träffar målburen, ett lika högt sus genom publiken. I matchens slutskede smäller det än hårdare i varje duell, tjejer stannar upp och undersöker andra tjejers välbefinnande innan ytterligare anfallsvågor tar vid. Det enda som är mer kännbart än matchens nerv är den delade glädjen mellan lagmedlemmar, motståndare, publik och domare. Samtidigt studsar bollen likt en flipperkula på det ovana konstgjorda gräset. Domaren blåser av och resultatet då tänker ni? Ledarstaben skakar på axlarna och ser frågande ut men 😃 vann stort över 😟 Redvägstjejer tackar och bugar, hej, hej, hej!
F6-8
10 maj
1kommentar
-
Visa fler nyheter
