Matchreferat från poolspel 10/5

Det var en halvklar lördag i mitten av maj startade jakten på parkeringsplats vid Lassalyckan, Ulricehamn. Det var ett i myller av människor med cyklar, sparkcyklar, fotbollsklädda och brassestolar vi samlades för finna det tillhåll där mod skulle ingjutas, löpvägar presenteras och lovord sjungas för tidigare presentationer.
Precis innan utmarsch mot plan överraskas plötsligt tjejerna av en hälsning från kända toner, glädjereaktionernas styrka kom enbart att överträffas av ledarnas reaktioner på tjejernas fotarbete och inställning under uppvärmning.

Strax dags för avspark mot glasblåsarna strax söder om kommungränsen, tjejerna ställer upp sig på plan och domaren blåser i sin pipa.
Matchen böljar fram och tillbaka, den ena målvaktsparaden möts av den andra perfekta brytningen. Glädje- och hejjaropen avlöser varandra, high-fivesens styrka snarare ökar än darrar. Helt plötsligt får motståndarna extra kraft i form av fler spelare.
Tjejerna från Ätradalen biter ifrån och efter domarens sista avblåsning märker man att lagets gemensamma leende är lika stort som innan match.

Vi dricker vatten och andas häftigt, alla är rörande överens om att vi behöver fika, frukt och en stunds avkoppling.

Efter en stund droppar tjejerna in mot samma plan som tidigare, nu med sockertinna ögon, kaksmulor i mungipan o inte helt färdigtuggade rester av frukt kvar i munnen.
Medan vi står där o försöker smälta de sista kalorierna så står de där på andra sidan, de blåsvart-randiga (för dagen klädda i skimrande vit färg) tigrarna från tidigare staden Bogesund frustande redo att starta kampen.

Domaren blåser igång vår andra matchen och den ena brytningen efterliknar det vi sett i tidigare mästerskapsmatcher, smiter en boll genom de två solida försvarsmurar som står upp mot varandra ser vi målvakter med rörelsemönster likt kattdjur rädda bollar med mer akrobatiska rörelser än jag tidigare sett på cirkus. Tjejerna fortsätter anpassa sitt passningsspel efter de rådande förutsättningarna, minuterna går, ledarna trampar stigar på linjen, frustar likt matadorer i Ferdinand.

Plötsligt hörs det;
En smäll, är det åskan som presenterar sig?
Nej, det är ett skott från Ätradalens stoltheter som lämnar skolädret och träffar målburen, ett lika högt sus genom publiken. I matchens slutskede smäller det än hårdare i varje duell, tjejer stannar upp och undersöker andra tjejers välbefinnande innan ytterligare anfallsvågor tar vid. Det enda som är mer kännbart än matchens nerv är den delade glädjen mellan lagmedlemmar, motståndare, publik och domare.
Samtidigt studsar bollen likt en flipperkula på det ovana konstgjorda gräset.
Domaren blåser av och resultatet då tänker ni?
Ledarstaben skakar på axlarna och ser frågande ut men 😃 vann stort över 😟

Redvägstjejer tackar och bugar, hej, hej, hej!

Jimmy Bengtsson Lagledare