Gästbok

Bara att ta av hatten och göra sitt djupaste bock för en text som närmast kan beskrivas som en korsning mellan Anyara och en Simon Bank-krönika när den är som allra bäst! Stort tack till dagens elva som det var en stor ära att få spela med - sådan målmedvetenhet och sådan positiv energi! Fotboll på en pinne

tack alla..
och Lidas! tack- men det blir nog inget litteraturpris för mig - Tranströmer fick det för nyss - kvoten svensk och poet är fylld för långt framöver - :)

Du har alltid varit en FENA på att skriva texter, roligt att läsa, samt ett STORT GRATTIS till kämpasegern!!!

Fantastisk liten saga, man kan verkligen se matchen framför sig??
Man gör lätt jämförelser med de isländska sagorna, förresten hörde jag inte någon säga Äntligen!

tack !
Texten kommer att tryckas på t-shirts o säljas på Ica Guldheden ... ??

Kung är du Forslund! :)

Äsch ! det var ni som skrev historia !
Jag bara tecknade ned den…
/
Er ödmjuke skriftställare Forslund

Det var utan tvekan det bästa jag någonsin läst. Fantastiskt Forslund. Tårarna rinner efter kinden

Här följer ett Ode, ett fotbollsepos i tre delar:
Del 1
Vi börjar väl med namnen, på mannarna som stred
På Påvelundsplan söndag den tjufjärde
utan avbytare sprang de, slogs, och tänjde varje led
Motståndarna sa att: ”ingen fara är å färde”

En förlust till för vårt B-lag; och året vore flopp
Nu vi mötte starka Guldheden som nästan låg i topp
Kända uti hela stan - för att ständigt ”kriga på”
Men Guldheden, de hade glömt: De mötte PBK !

De svartas taktik stod tidigt klar: ”Spela inte nu som getter,
- stå rak i ryggen varje karl !” så talte kapten Petter
och alla mannar lyssnade och gick sen in och stred
På Påvelundsplan - mellan Långedrag och Tynnered

Det var Patrik på sin högerback, som ingen kom förbi
Och Wallér och Hugo som mittlås – ja resten fattar ni
Till vänster stängde Mohammed allt, och framför där stod Leo,
tillsammans gav de Guldheden två skäl att äta Treo

Del 2
Kalle och Petter var på mitten, ja ni börjar nog förstå…
trots en tom och öde bänk, att detta kanske skulle gå
Till höger flöt vår Lundberg fram, han tassade på tå
Och siktade mot kedjan – som bestod av dessa två:

John Jompa, som låg på som bara han kan (= som en rem..)
och Anton (= han som ensam kämpade och sprang för fem..)
och trots en märklig målvakt – grabbarna gav aldrig tappt !
fast Forslunds målvaktspel såg mera turligt ut än rappt

GIK de pressade, men Pushers spela’ smart
Och krigade förstås, med pannan högt, och bröstet bart
Och plötsligt mitt i motståndarnas press, skrek Petter ”Brinn!”
Och alla brann och sprang, och Leo tryckte bollen in !