Ett mål för lite

Då var det dags igen, på med matchtröjan och knyta skorna, denna lördag skulle vi ut till Jordbro och ta hem tre poäng mot Haninge. Som vanligt så var det en skön stämning i laget, alla var glada och redo för match. När tjejerna kom in på planen och började värma upp med boll, så sa jag till Lollo att tjejerna såg lite smått sega ut, dock så brukar jag själv spela som bäst när uppvärmningen går segt, så detta kanske är en bra sak. Matchen startar väldigt bra, det smäller i försvaret och bollen går in framåt. Det blir ungefär varannat mål för Haninge och oss. Vi spelar ett 5-1 spel i försvar som fungerar bra och framåt rullar vi på och tar oss förbi vår spelare. I mitten utan första perioden så leder vi ett tag med ett mål men Haninge går ikapp och i halvlek så står det 11-10 till Haninge. I andra perioden så ser det ungefär likadant ut. När vi gör mål så gör även Haninge mål och vi kommer inte närmre än lika i målen. Haninge har en skytt som vi inte riktigt får tag på och vi sätter inte riktigt våra lägen framåt. Matchen är jämn och vi på läktaren får även denna match bita på naglarna. Tyvär så gick det inte riktigt våran väg denna match, även fast jag kan tycka att vi är det bättre laget. Att förlora med ett jäkla mål är surt, att hela tiden vara nära en ledning men aldrig lyckas gå om, det tar också på krafterna. Men jag tycker att tjejerna kämpade på bra och man kan tycka att vi borde ha fått med oss 3 poäng, men ibland så går det inte riktigt som man vill och vi får helt enkelt deppa idag och imorgon ladda om på nytt. Jag vill också säga det att Mickan gjorde en helt fantastiskt insatts i mål. Det är mycket tack vare hennes fina räddningar som vi hängde kvar i matchen så pass bra som vi gjorde. Jag vill också ge ett extra plus till Jenny som visar en sån härlig kämpar glöd på planen, hon kämpar på framåt och det är då inte ofta man ser en mitt nia ta sig förbi treorna i försvar så som du gjorde denna match. Du är ofta först hem och du ger inte upp, detta är något som vi alla borde ta efter. Även om man missar målet eller ett bra läge, så är det bara att kuta hem och ta nya tag till nästa anfall. Samma sak bakåt, även om vi inte tar våran spelare varje gång, så är det bara att peppa varandra och smälla till extra hårt nästa gång. Som jag själv brukar säga, eftersom jag älskar att skjuta, "våga skjuta tufft att göra mål". Så tjejer, VÅGA, man kan inte mer än missa och tro mig, de som spelar landslag eller elitserien sätter inte heller alla sina bollar i mål. Vi är inte mer än människor och som Alex brukar säga, att så länge ni gör rätt i era lägen så spelar det inget roll vart bollen hamnar. Vi måste peppa varandra bättre och när någon gör något bra, säg det och ge personen en high five. Vi är ett lag och vi vinner och förlorar tillsammans! A-lag Damer 0kommentarer

En tränares tankar

Dagens motståndare var Huff. Vi började lite trevande men hängde ändå med rätt hyfsat. Men vi fick inte träff på dem i försvaret. Vi bytte mål med var andra utan att vi knaprade in på Huffs ledning med 3-4 mål. Huff drog ifrån när jag lämnade in Time out kortet där jag sa några väl valda ord i och då såg jag det i blicken på tjejerna. Det var idag det skulle hända. Lugnet infann sig totalt. Redan där och då visste jag att vi skulle vinna matchen så länge vi klev in och gjorde vårt jobb tillsammans. Halvleken kom och Huff hade ledningen med 15 mål mot våra 11. Men det var vi som hade avslutat halvleken bäst vilket spädde på min magkänsla. Vi behövde helt enkelt inte förändra så mycket, utan mer behålla det vi hade. Andra halvlek började precis som den första, vi bytte mål med varandra, med Huff fortfarande i ledning. Vid ställningen 15-19 till Huffs favör stagnerade allt för bägge lagen. Efter ett envist tjatande från oss på bänken såg våra orangeklädda tjejer till att backa ner ordentligt till 6-0 och det ställde till det för Huff. Men för vår del började vi sakta men säkert att jobba oss ikapp. Och på vilket sätt det hände. Med massa is i magen stängde vi igen bakåt och nötte oss med tålamod och finurlighet fram mål efter mål. Med ställningen 20-19 får vi en straff med oss. Rickemo gjorde en "Zlatan" (som Helena sa) och gick fram självmant och tryckte dit bollen i hennes forna lagkamraters mål. Sen var det klart. Huff gjorde ett mål till och med siffrorna 20-21 på tavlan (Huff i ledning) sa jag till Jenny och Mickan att det var klart, vi har vunnit nu. Bägge tittade på mig, på tavlan och på mig igen. Vad de tänkte vill jag nog inte veta, men rätt hade jag. Vi fortsatte att leverera och satte dit 4 bollar till och så var matchen hemma. Vi vinner idag för att vi spelade med både hjärna och hjärta, och vi gjorde det TILLSAMMANS! Tillsammans på plan, på bänken, med stödet från läktaren där P-98 såg till att leda "klacken" Det är så här det ska kännas att spela handboll på VÅR hemmaplan. Det här gjorde vi tillsammans. TACK! Veckans Pommi: Går till fröken Rickemo och det där med att kunna klockan. Veckans Toffla: Går till Helenas korsband som inte vill som vi. A-lag Damer 0kommentarer

Backa ner

Idag när jag klev in i hallen så möttes jag utav ett taggat Polisen. Man såg i ögonen på spelarna att de var sugna på vinst, de var taggade till 100 % och uppvärmningen såg riktigt bra ut. Jag fick känslan utav att detta skulle bli en bra match. Denna match så var det Huff (Huddinge) som stod som motståndare. Matchen startade väldigt jämt. Polisen körde ett 5-1 spel som inte riktigt fungerade som det skulle mot detta lag. Huff hade ett bra spel med linjen och även en väldigt bra kantspelare. Polisen kämpade på i anfall men bollen gick inte riktigt dit vi ville och Huff fick ett par "enkla" mål på oss. Så till slut drog Huff ifrån och ledde med hela 6 bollar. Alex tog en time out och sa åt spelarna att köra 6-0 spel. När de sedan gick in på planen så var det ett helt annat försvars spel från Polisen, det small ordentligt. Man såg på Huff spelarna att de började bli irriterade och dom kom inte längre någon vart i anfall. I halvlek så stod det 11-15. I andra perioden så låg spelet i Polisen´s hand. Huff kom inte förbi vårat försvar men trotts detta så tog det ett tag innan vi var i kapp, vi hade lägen men bollen gick inte in i mål. Men efter ett tag så började spelarna att hitta varandra och äntligen började bollarna gå in. Det vart mål efter mål och Huff spelarna hängde inte riktigt med, de vart frustrerade och detta visade sig när de fick ett antal utvisningar. Detta tog vi till våran fördel, vi spelade smart i försvar och vi tog det lugnt framåt. Tjejerna visade ett lugn som jag själv absolut inte hade på läktare, mina händer skakade och jag kunde inte sitta still. Till slut så var vi äntligen i kapp och för varje mål som gjordes så visade spelarna bara mer och mer glöd. Nu vara det inte alls kul att möta Polisen, för nu hade vi hittat vårat spel. Huff hade problem framåt och vi kämpade som ett lag på planen. När vi sedan gick om och ledde så jublade vi på läktaren, för glöden som tjejerna hade på planen, den spred sig upp till oss på läktaren. När domaren blåste av matchen så var ställningen 24-21 till Polisen! Jag måste säga till er tjejer i mitt lag, att efter Alex tog time out så vart det ett helt annat spel. Ni började spela tillsammans, ni hittade varandra och ni peppade varandra. Det är med glädje jag kan säga, att även om jag själv inte kan spela handboll längre, så var det sjukt jäkla kul att se er spela ikväll. Ni tog tag i ett underläge på sex bollar och ni vann med tre. Detta lyckades ni med tillsammans, som ett lag. Nu gäller det bara att fortsätta spela såhär i alla matcher framöver, så kommer bollen att gå dit vi vill! Jag vill också passa på att tacka till alla som var nere ikväll och hejade på Polisen´s damlag. Jag vet själv att när man står på planen och hör läktaren heja och klappa, då blir man bara ännu mer taggad. Så tack för ert stöd och vi hoppas att ni kommer tillbaka på fler matcher. GRYMT jobbat tjejer, nu siktar vi framåt! /Helena. E A-lag Damer 0kommentarer

Visa fler nyheter