Paddlarklubben Delfinen är en klubb som funnits i Lysekil sedan 1936 då några unga grabbar började paddla kajak i vattnen utanför Badhusberget. 1949 flyttade klubben till sitt nuvarande läge vid Stångholmesund, längst ut på Stångehuvud. Klubben har idag ett par hundra medlemmar som ägnar sig åt tur- och utflyktspaddling, motionspaddling och viss tävlingspaddling, men då mest i motionslopp.

Klubbens kajaker
Paddlarklubben Delfinen har kajaker av flera slag. Stabila havskajaker, lättpaddlade motionskajaker och snabba tävlingskajaker. Även några K2:or tillhör klubben.
Bland medlemmarnas privata kanoter dominerar havskajakerna, men även en del tävlingskajaker finns.

Klubben har inte någon uthyrningsverksamhet.



Historik

(Historiken nedan nedtecknades 2011 av vår tidigare ordförande Sven Olofsson. Holger Bernhardsson skrev av den gamla fotokopian jan 2019, för att tillgängliggöra den på hemsidan)

PKD 75-år 2011

Kajakpaddling på 20-talet.

Carl Ljunggren, en av initiativtagarna till PKD, köpte sin första kanot 1923 (för 19 kr). 1926 byggde han själv en kajak efter en ritning från en tidning. Han kom att totalt äga 5 kajaker. Till dessa krävdes det förvaringsutrymme och han kontaktade ägaren till ett sillmagasin i Gamlestan, en kapten Olsson, kallad Loften. Där förvarade Calle och hans kamrater sina kanoter under några år innan man fick en bättre lokal. Och det var ett magasin vid Rinkenäs där Skandiaverken förvarade gjutformar. Man fick hålla till där gratis mot löfte att se efter formarna som var värdefulla för gjuteriet.

Klubben bildades 21 april-36 på Björsells konditori med 14 st medlemmar. Avgiften var 1 kr. Några var Calle Ljunggren ordf., Allan Forsström fabrikör, Tore Lindebäck.

Nästa årsmöte hölls först -38. Då startade en utlottning av en kajak, som därefter blev tradition. Årets modell hette Tarzan och vanns av Allan Ingevaldsson.
1940 trädde Sigge Runberg in i styrelsen, en eldsjäl och pådrivare som satt till -61, då kärleken fick honom att flytta. -40 hölls första DM-et i Åmål.

Krigsåren satte spår på paddlingen. Det var förbjudet att paddla förbi avspärrningarna vid Stångehuvud, som var i form av sammankedjade stockar. Försök att ta sig förbi misslyckades oftast och man blev bryskt tillbakamotad igen. Några gånger användes varningsskott. 1942 fanns 23 medlemmar och klubben anordnade för första gången ett DM.
Noterbart är att vid denna tid hade klubben fler kajaker än medlemmar. 1945 – 46 trädde nya in i styrelsen och man kan nämna Eric Skoog och Lars Elisson.

1945 var klubbens dittills viktigaste år. Klubben fick av Sv. Kanotförbundet 150 kr, som bidrag för att bygga en pontonbrygga, som kompletterades med en ramp och som byggdes av medlemmarna själva. Dessutom fick klubben av förbundet som gåva en K-2 tävlingskanot av märket ”Rapid”. Förutom denna hade klubbens tävlingsflotta utökats med 4 K-1:or under året.

Övriga klubbar i regionen förutom Åmål var Uddevalla och Hälleviksstrand. Man samordnade inte bara tävlingar utan också långturer, ibland med tält och primuskök. Vid bra väder kunde en dagstur omfatta Norra hamnen-Fiskebäckskil-Gåsö-Grundsund-Gullholmen-Käringön-Hälleviksstrand och hem igen.

1947 påbörjades det nya klubbhuset med snickaren Eric Skoog som byggmästare. Två år senare stod bygget klart och då hade man bokfört 925 frivilliga timmar.

Mellan året 1952-1956 fanns över 40 medlemmar (att jämföra med 1983 då det fanns 33 st).
1954 blev Kurt Emanuelsson distriktsmästare för seniorer. Samma år hölls Gullmarsspelen med bl a Gert Fredriksson som affischnamn. Det var meningen att bli en tradition men höll endast ett år. Men redan i slutet av 50 talet började kanotintresset att gå nedför. 1957 tvingades Delfinen att lämna återbud till DM-tävlingarna genom ett bedrövat brev ifrån Sigge R som kommande år deltog i sitt 17:e och sista DM, 47 år gammal.

I början av 60-talet hade klubben en tynande verksamhet. 1964-1965 kom en ny grupp ungdomar; Nils Kihlgren, Lars-Göran Bagge, Dennis Sandberg, P-O Johansson, Sven Olofsson var några, med det dröjde till 1966 innan verksamheten blev organiserad och en styrelse bildades.

I början av 70-talet fördes en spirande verksamhet, nya kajaker köptes och mycket reparationer utfördes på huset och bryggor. Medlemsantalet låg runt 30 st.
1975 inledde Jan Pettersson och Sven Olofsson en ny tävlingsperiod genom att åka till Karlstad och köra Karlstad Runt, som blev en tradition under många år. Där träffade man paddlare från Åmål, som blev glada att se aktiva från någon annan klubb i distriktet. Redan kommande år hölls en DM-tävling i Åmål, som hade bäst förutsättningar för arrangemanget, men 1978 hölls tävlingar i Lysekil för första gången på 21 år.

En viktig del i klubbens utveckling var att Kanotskola startades 1977. Några av ungdomarna utvecklades snabbt och redan 1978-1979 fick vi DM-mästare på flicksidan (Anneli Nyström, Marie Lindebäck, Börjesson, Sara Bernhardsson (10 år senare, red anm)). På herrsidan fick vi mest nöja oss med 4-5 platserna)

1982 bildades ett stordistrikt: Västsvenska Kanotförbundet med områdena Göteborg, Kungälv, Trollhättan, Ulricehamn, Åmål och Lysekil. 1983 hölls en jubileumstävling i Åmål där klubben firade 50-årsjubileum.

1983 blev också en växling i PKD:s styrelse. Den gamla som bl a varit motståndare till kanotskola och i stället ville införa vindsurfing i verksamheten lämnade plats för ett nytt gäng där Holger, Janne P, Klas P, Kulan Lysberg, Sven O ingick. Medlemsantalet var då 33 st, 5 år senare var det över 100 och 1997 passerade vi 200-strecket och senaste åren legat runt 225-230.

På 80-talet kom en ny stark ungdomskull och 1987 fick vi en DM-mästare på juniorsidan med Marcus Nilsson. Senare dalade återigen tävlingslusten och 1992 i Lidköping var senaste gången vi hade ungdomar på DM.

I stället blev det en blomstringstid för turpaddling med havskajaker. Delfinen har under de senaste åren organiserat turpaddling med och utan övernattning med och utan ledare
Liknande verksamhet bedrivs också av Friluftsfrämjandet och div. kanotförsäljare och förekommer årligen t ex Stocken träffen och Tjäröfestivalen. Flera av våra medlemmar har också gjort expeditioner både i och utanför Sverige. Norge, Grönland är ett par platser.

I kölvattnet på den här rörelsen har det växt fram tävlingar till havs och motionspaddlingen med maratonlopp har också ökat. Här har Delfinen medlemmar varit aktiva och det är främst manliga veteraner som varit mest i farten, dvs tävlingar som Dalslands Kanot Maraton, Orust Runt och även Flatön Runt.

Det har förekommit en hel del renoveringsarbeten även på senare tid, men jag skall inte trötta med alla detaljer, men vi har ett bra tak, en hyfsad bastu och sedan 2009 har vi en rejäl pontonbrygga som ligger i året om.

Innan jag avslutar vill jag nämna en detalj som slog mig när jag gick igenom gammalt och nytt material och det är avsaknaden av olyckor och skador, vilket är glädjande.