Bildande:
Klubben bildades 29 oktober, 1961.
Helge Blomqvist, Bengt Larsson och Lars–Erik Wolfbrant sammanstrålade våren 1961 och började fundera i banorna att bilda en fiskeklubb. Interimstyrelse med dessa herrar bildades 19/10 varefter klubben bildades formellt den 29:e oktober.

Första fiskevattnet:
33 hektar av sjön Teen arrenderades från och med den 15:e februari 1962. Detta arrende
gällde till 1965. Sjön ligger vid Hasselfors. Viken som arrenderades var tämligen vassrik
så en båt modell pråm anskaffades.

Andra fiskevattnet:
Från och med den 1/1 1963 arrenderades stora Åsmund med närliggande sjöar. St Åsmund
rotenonbehandlades hösten 1962, Första kalkning av sjön skedde så tidigt som i april
1963 därefter i mars 1964 o.s.v. årlig kalkning.

Stugan:
Genom BPA i Tybble kunde en utrangerad personalbod anskaffas. Denna plockades ner
och fraktades till upplagsplats vid Metkroksvägen. Med hjälp av stor uppslutning
av medlemmar och under mycken möda fraktades sedan virket vidare genom skogen
och stugan restes på den plats där den står än idag. Invigning av stugan skedde pingstafton
1967.

Klubblokal och ungdomsverksamhet:
Den 1:a januari 1972 fick vi hyra lokalen vi tidigare hade på Södra Allén. I samband med detta så tog den då nystartade ungdomsverksamheten ordentlig fart.

Mera Vatten - Närfiske:
Krav/önskemål om ett s.k. närfiskevatten började ställas. I mars 1972 fick vi tillfälle att
arrendera Dammsjöarna och sjön Göljaren. Den senare utgick sedermera ur arrendet.
1977 fick vi sedan tillstånd att rotenonbehandla Dammsjöarna. Detta gjordes också och en stor
mängd gädda och abborre slogs ut.

Allmänt:
Som tidigare nämnts så kalkades St. Åsmund första gången år 1963. Tyvärr är ju det sura
nedfallet än idag ett mycket stort problem, rent av större nu än då, som gör att kalkning av
sjöarna måste göras kontinuerligt.

Ett bra sätt att lära känna våra fiskevatten, fiskeregler och framför allt vägen till våra
fiskevatten, är att slå följe med någon tidigare medlem i klubben.

Apropå naturen:
”Med skogarnas försvinnande försämras klimatet, nederbörden minskas, jordytan
berövas den för vegetationen så nödvändiga snöbetäckningen om vintern, emedan snön
hastigt bortsmälter och försvinner varigenom källor och bäckar försvinn under det att sol och
vindar utsuga all must och fuktighet från de kala fälten. Allt detta är för naturforskare
välbekanta saker, men just därför är det vår plikt att i tid och otid för den mindre bildade
framhåll de olycksbringande följderna av naturens misshandling, varigenom jorden, genom människans oförstånd blir förbannad”.

Nyss nämnda är ett citat ur ett föredrag som professorn och naturforskaren Elias Fries höll
1847. För ca. 160 år sedan. Hur mycket mer bildade har vi blivit idag när det gäller att inte skada vår natur?

Vid anteckningen

Halvar Thavelin