Storsjöcupen dag 2

3/7-25
05.30 ringde klockan. Gröten skall ätas, hunden skall promeneras och kaffet ska i termosen. 07.00 skulle tre grabbar plockas upp i Torvalla centrum enligt avtal. När coach svänger in 06.58 så står de där. Alla tre, i tid, rätt klädda och med glatt humör. Kanske topp 5 av de stoltaste stunderna man haft, någonsin!

08.00 satte domaren pipan i munnen i Ås för att tala om att det var dags för Ope 1 att möta Utleira. Tyvärr verkade det som att Ope missat den informationen. Efter 3 minuter hade vi släppt in två mål och uppträtt minst sagt sömnigt. Sakta blev det bättre på den blöta och halkiga planen och efter en kvart har vi reducerat. Uddamålsunderläget står sig fram till pausen trots att vi då rammat stolpen med en boll och varit nära ytterligare någon gång. Andra halvlek missar vi inte att domaren visslar igång. Tvärtom är det vi som är på tå och kvitterar ganska omgående efter ett skott utifrån. Nästan direkt på avspark kommer dock nästa kalldusch. 2-3 och vi måste återigen jaga. Ännu mer jakt krävs efter 2-4 med tio minuter kvar att spela. Men fyra minuter kvar pressar vi in en kasse och får vittring. Tyvärr räcker det inte denna gång utan förlusten är ett faktum. Väl kämpat men starten gör att vi får jaga och stressar upp oss. Bättre lycka nästa gång.

Packa bilen med tre grabbar för att hämta en fjärde grabb på Frösön som hjälpt Ope 2011. Där hinner vi även heja på Ope 2014 en snabbis. Det är otroligt härligt att under cupen se hur grabbarna från olika lag verkligen stöttar varandra! Med fyra killar i bilen är det returresa till Ås igen för nästa fight för Ope 1. Samma plan, nytt motstånd.

Ope 1 - Steinkjer. Chans till revansch och till att göra saker lite bättre. Snacket innan handlade om att vara rejäla, vara på tå och inte ge motståndarna något extra utrymme. Detta förutom alla de briljanta taktiska dragen vi alltid ger såklart. Vi vaskar dessutom om på några positioner för att få lite bättre balans på planen. Resultatet av detta… 0-3 efter första perioden och hängande huvuden i pausen. Nu handlar snacket istället om att vi måste sluta tycka så synd om oss själva när det går emot. Vi ledare hör att det pratas om planen, domaren och om att motståndarna har en jättestor kille. Jaha? Bara faktorer som vi faktiskt inte kan påverka. Nu är det läge att visa hjärta och pannben. Resultatet av detta… Vi vinner andra halvlek med 2-1 och det ser helt annorlunda ut på planen. Detta trots att det är samma plan, samma domare och killen i motståndarlaget är fortfarande lika stor. Ni som kan er matte har dock listat ut att det inte räckte hela vägen. Men killarna skall verkligen ta med sig andra halvlek. Imponerande arbetsinsats och killarna visar att de är både duktiga fotbollsspelare och klarar av att vända när det går tungt. Även om det resultatmässigt inte räckte denna gång. Ope 1 får ladda om för B-slutspel i morgon. Där väntar välbekanta K/D

Efter en otroligt icke prisvärd hamburgare i handen och en kopp kaffe i pappmugg i Ås, totalt 104kr, är det dags äntligen dags för match på hemmaplan igen. Ope 2 skall inte Sportfältet och försöka betvinga Strindheim IL.

Förutsättningarna på förhand är att en seger krävs med minst sex måls marginal för att ta oss till A-sluspel. Allt under det leder ner i B-slutspelet. Sportfältet visar sig från sin minst gästvänliga sida med regn och halv storm. Med andra ord precis som vanligt. Vi märker ganska fort att även om det krävs en stor seger så är det inte omöjligt. Vår forward löper enorma sträckor i maxfart och skrämmer slag på försvaret, mittfältet driver på framåt och där bak ser backlinjen till att målvakten fryser. 3-0 efter 25 minuter och vi känner allt starkare att det här kan vi fixa. 4-0, 5-0, missat friläge. Skott i stolpen. Det osar! Då sticker de upp, Strindheim. Under en lite svagare period av oss passar de på att stoppa in 1-5 och med fem minuter kvar måste vi nu göra samma som mot Brassarna igår. Två mål sista fem. Matchminut 48. 6-1. Matchminut 49, skott och kanonräddning av deras målvakt som dessutom i situationen blir liggande och behöver medicinsk hjälp. Med sekunder kvar får vi en hörna. Närmsta killen tar det, vi hinner inget annat. Målvakten rusar upp i offensivt straffområde. Sedan går allt som i slow motion. Hörnan slås in och en av våra killar är plötsligt längst i världen. Bollträffen med pannan är fulländad och bollen sitter stenhårt i nätet. Ett riktigt “vuxenmål”. Otroligt snyggt. Jubel hos publik, ledare och framförallt spelare. 2 sekunder senare kan vi jubla igen då domaren blåser av matchen. Ope 2, det är ett lag man inte sätter sig på! A-slutspel väntar. ÖFK väntar!

Så, dagens sista match. Den fjärde. Den skall spelas på Råplan. Ope 2 är redo att gör allt för att cupen inte skall sluta där den började. Sexton kallade spela är alla i god tid denna gång. Det är ett laddat och uppsluppet gäng efter miraklet under eftermiddagen. Konstgräs passar oss bra tycker vi när bollen rullar fint och vi får möta ett spelande lag. Förutsättningarna för en bra match är goda. Innan matchen talar vi om inställning och vi säger att när vår forward slutar att springa, då är det okej för alla att sluta springa. Så länge han springer, så springer vi alla. Han slutar nämligen aldrig att springa. Efter ca 55 sekunder har han jagat efter en boll, stört målvakten så pass att målvaktenhelt perplex slår bollen rakt på honom så den studsat in till 1-0. Sådana mål räknas precis lika mycket som ett skott i krysset! Tyvärr blir lyckan kortvarig då ÖFK redan minuten senare rinner igenom och kvitterat. Resten av halvleken böljar spelet på ett ganska trevligt vis. Några småchanser åt båda håll men ingenting som ger resultat. 1-1 när vi går till vila. Andra halvlek fortsätter ungeför som den första slutade. Möjligen avtar tempot något. Inte allt förvånande då det börjar bli många cupminuter i benen på grabbarna. Men sex minuter kommer dock ÖFK igenom på högekanten och ett skott smiter igenom både försvarande ben och målvakt. Nu blir det till att jaga igen! Jaga gör vi bra, det vet vi. Med två minuter kvar drar vi en frispark över. Men minuten kvar peggar vi igen upp bollen för frispark. Dra till. Pang. I ribban! Den ribban dallrar ännu. Utterligare en halvchans på hörna hinns med men tyvärr vill bollen inte in denna gång. Ope 2 lyckas inte med en tredje Houdini-insats. Men det saknades centimeter.
Ope 2 lämnar härmed Storsjöcupen. Men gör det med huvudet högt! 16 spelare har slitit enormt och oss sätter man sig inte på!

Nu gör vi kväll igen. I morgon ska Ope 1 in i B-slutspelet. Vi längtar!

Henrik Strandfors Tränare