Reportage från Jukola

“Vi är sex pers som har anmält intresse, på något sätt kommer vi få tag på en löpare till. Anmäl laget först så letar vi efter löparen sen.” Jag och Rasmus avslutar diskussionen kring intresseanmälan för sommarens stora stafett. Med de orden står det klart att Djerf (förmodligen) kommer att ha ett lag med i Jukola för första gången sedan 2004. Efter en del letande meddelade Linus att han hade en skotsk kompis som gärna skulle springa med oss. Finn Duguin välkomnades in i laget.

Med två veckor kvar till Jukola startade hela karusellen med att fylla laget igen i och med att Gabbe tvingades kasta in handduken p.g.a. skador. Lösningen på detta problem gjorde att vi hamnade på samma ruta som sist - Skottland, denna gång genom Finns kompis Finlay McLuckie.

Torsdag kväll innan avresa samlades hela laget för ett gemensamt träningspass på Djupadalsdrågen (This map is called “Deep valley drug”, informerades våra skotska tillskott). Efter en kortare uppvärmning på karta där maxpuls och pingislunga nåddes på under en minut väntade en långsträcka med gemensam start. Efter ungefär 10 minuters orientering samlades 6/7 av laget och kunde konstatera att nivån verkade jämn mellan löparna.

Under fredagen började resan mot Mikkeli. 21 år tidigare hade jag gjort motsvarande resa, då till Jämsä för att ta en av de två kortaste sträckorna i egenskap av att vara lagets 17-åriga junior som skulle vara med för att se och lära. Övriga laget bestod av Göran Svensson, Oskar Sibeck, Urban Ljungberg, Reine Wester, Henrik Lindblad och Marcus Svensson (som jag räknar som det årets utländska bidrag i och med att han från början kan ha kommit från Skåne). De klaraste minnena jag har från den resan är en tromb som drog igenom mål och den närbelägna campingen innan start och slet upp militärtält efter militärtält men som tur var missade kartplanket, startskott medelst dynamit som jag sov mig igenom, oerhört snabblöpt tallhed, samt att laget på båten till Finland såg EM-matchen Sverige-Italien där en ung Zlatan Ibrahimovic klackade in 1-1 (“Det där kan öppna dörren för ett mycket lukrativt kontrakt i Serie A” konstaterade en av kommentatorerna).

Vissa saker skulle visa sig inte ha ändrats alls under drygt 20 år, medan andra var helt väsensskilda. Återigen lyckades jag sova mig igenom starten, denna gång för att vi blivit tilldelade en tältplats 2,5 kilometer från arenan, inte på grund av min fantastiskt djupa djupsömn. Den fina tallheden från 2004 hade däremot bytts ut mot en terränglåda som närmast kan beskrivas som Finlands Granbergsdal. Något som också var annorlunda jämfört mot 2004 var laget och dess deltagare. 2004 var jag junior, Anders nyinflyttad till Granbergsdal, Rasmus hade tio år kvar tills han skulle hålla i en karta för första gången och resten av laget var inte påtänkta.

23:00 lördag 14e juni gick så starten för årets Jukola, denna gång med 17-åriga förstasträckslöparen Finn Duguid som leder laget in i den finska nattens mörker samt den ovisshet och spänning som följer av en stafett där man inte riktigt är säker på vilken nivå laget håller. 5,5 timmar senare går min väckarklocka igång - dags att kolla hur vi ligger till och se hur mycket längre jag kan sova. Rasmus är på väg in till mål på sträcka 4 och efter fantastiska insatser av honom, Finn, Edvard och Finlay ligger Djerf på plats 60 - långt bättre än vad vi hoppats på. Jag kan bara konstatera att trots att jag inte sett några tromber i år så verkar skogarna utanför Mikkeli varit fyllda av yrväder.

Finn har efter en knackig inledning hittat Riccardo Rancan i Kalevan Rasti 1 och haft sällskap med honom upp genom fältet.

Edvard höll den 70e plats han gick ut på. Jag möter honom när jag är på väg till arenan och trots att jag insisterar på att han måste ha gjort ett fantastiskt lopp konstaterar han med ett leende att “Nja, det kändes ganska normalt.”.

Finlay springer bitar av sträcka tre med Hagaby och låter undslippa ett “Oh my word” när han på resan hem får reda på att han på delar av banan haft sällskap av f.d. sprintvärldsmästaren Jerker Lysell.

Rasmus inleder sträcka fyra stabilt och tar på slutet rygg på Stora Tunas Henrik Johannesson som är på väg till växling efter sträcka fem.”Visst ja, så här snabbt kan jag ju springa” konstaterade Rasmus när Tuna-löparen uppenbarade sig.

Anders ger sig ut på sträcka fem med förhoppningen att den ska vara gafflad mot fyra och han kan ta hjälp av löparna på den sträckan, men upptäcker snabbt att så inte är fallet. Efter en stabil insats växlas Linus ut på sjätte sträckan på plats 100.

Någon gång under stafetten har det optimistiska målet att placera oss topp 150 bytts ut. Linus växlar ut mig på plats 105 efter sträcka sex med orden “Nu är det ditt ansvar att se till att vi kommer topp 100” och jag ger mig ut på en bana som, utifrån hur lång tid det tar för Gustav Bergman och co i täten att ta sig runt, närmast motsvarar en VM-final i långdistans.

Efter två mindre misstag i början av banan hittar jag flytet i orienteringen och efter en tredjedel hittar jag även sällskap i form av OK Raseborg som jag skriker kodsiffror till och diskuterar vägväl med. Jag står emot impulsen att fråga min nyfunne vän/rival vad han gick ut som - man frågar aldrig en man om hans inkomst, en kvinna om hennes ålder eller en stafettlöpare om dennes startposition. Efter 13 km där jag endast sett enstaka sjundesträckslöpare kryllar det plötsligt av dem med en kilometer kvar. Täby, Frol, Raseborg, MS Parma 2, Kalevan Rasti 5, Orion 3, ett franskt lag med ännu högre startnummer än mig flockas mot förvarningen och det lutar, till min fasa, mot att bli en långspurt. Jag letar upp de sista krafterna jag har och lyckas hålla ett par av lagen bakom mig.

På filmen när resten av laget hejar in mig i mål syns Kalevan Rasti 5 målstämpla och räkneverket ovanför fållan rulla upp på 100. “Nej! Nej! Faaaan!” hörs i bakgrunden precis innan klippet tar slut. Drömmen är död. Under de fem minuter som det tar mig att gå de 200 metrarna från mållinjen till utstämplingen har dock ett av lagen framför oss blivit diskade - 100:e platsen är vår, med sex sekunders marginal till plats 101!

OK Djerf är tillbaka i Jukola och dessutom topp 100. Det konststycket kanske inte ger samma ekonomiska utdelning som Zlatans klackmål i fotbolls-EM, men för egen del är det något jag kommer att minnas mycket tydligt även om 20 år.

Av Håkan Pettersson

Under sommaren och hösten testar vi ett nytt upplägg på hemsidan. Webbmaster Elin kommer under större tävlingar att utse en person som får skriva ett reportage som därefter publiceras på hemsidan. Först ut var Håkan Pettersson med Jukola-kavlen i Finland. Tack Håkan!

Vet du med dig att du ska på en tävling i sensommar eller höst? Anmäl dig till Elin på facebook, sms eller mejl. Annars får du en tävling tilldelad i vilket fall :) Tävlingar som är önskvärda framöver: U10-mila.

Elin Lindberg Ledamot