Tillbaka i vinstspåret!

Vi möttes av ett grått och regntungt Haparanda, men med lite tur kom endast några droppar under matchen och efter andra halvlek förväntade man sig att himlen skulle spricka upp i LSK´s klarblå färger.

En viktig toppmatch mellan ettan och trean utspelade sig på Gränsvallen och första halvlek är väl ingen som går till historieböckerna. Hemmalaget jobbar mycket med omställningar och oroar främst via en av seriens bästa spelare i Hamse Wahab, som fick endel ytor och då är han farlig. LSK försöker etablera men hamnar ofta i hörnen och kommer med relativt ofarliga inspel i trängda lägen. Båda lagen skapar något hyffsat läge. Happis tar dock ledningen i 15é minuten efter en straffretur då Matte först läste av och räddade men tyvärr är en röd spelare först på returen.

Första halvlek är rätt jämn men vi är inte alls nöjd, vi känns loja och kliver inte riktigt in i närkampsspelet, slarvar i många moment och spelar inte det anfallsspel vi vill. Vi justerar lite saker inför andra och det kommer visa sig bära frukt. Dock startar Haparanda andra halvlek hetast första fem minuterna, men sen är det LSK för hela slanten. Vi tar över allt mer och Haparanda orkar inte riktigt stå emot, Johannes gör 1-1 efter en spelvändning där han får bollen ute till vänster - avancerar in och placerar den i första hörnet. Därefter maler vi på och känns fortsatt tunga och farliga, 2-1 kommer efter en trippelchans där tillsist Spolander placerar in den. Haparanda känns tröttkörda och orkar inte riktigt komma på samma sätt som i första. Farligaste vapnet, Hamse, får inga ytor och när han väl får boll är det oftast långt ner i banan. Vi har chanser att stänga matchen med ett tredje mål men lyckas inte, på slutet försöker Happis skapa tryck och får till någon halvchans. När utmärkte domare Marklunds pipa ljuder för slutsignal är det tre förtjänta poäng till Sportklubben. Nu har vi hoppat på segertåget igen och med hårt jobb och rätt attityd ska vi förhoppningsvis tuffa på...

"Himlen är blå, tack vare LSK"