IF Limhamn Bunkeflo - KIF Örebro 0-1

Efter en lång bussresa via ett glatt gäng i Vittsjö var det matchdags på Bunkeflo IP med havet i närheten.
Med tanke på den inställningsmässigt inte 100%-iga insatsen i Katrineholm, den långa resan och det tuffa motståndet fanns det en del utmaningar för laget att hantera.
Och som de gjorde det.
Det var fullt ös från första sekund på en svårhanterlig gräsmatta från båda lagen. Chansmässigt var det vi som skapade det mesta. Redan i den 15:e minuten vann Matilda S och Emelie tillbaka bollen strax utan för LB’s straffområde. Emelie sköt en vänster i en skön båge i mål vid bortre stolpen. Det var verkligen skillnad på intensiteten jämfört med senast. Vi samarbetade fint i pressen och kommunikationen var också upplyftande.
Både Maja och Josefine hade fina chanser att utöka ledningen, men 0-1 stod sig i halvtid efter en riktigt, riktigt bra halvlek. Så skön inställning.
I andra fortsatte vi att spela bra inledningsvis, men efter ca en kvart jämnades spelet ut och LB var allt oftare i vårt straffområde, dock utan att få till några farliga skott på mål. Men en 1-0-ledning är alltid bräcklig och det blev allt mer nervöst ju längre matchen led.
I slutminuterna hade Maja ett skott i kryssribban som kunde ha stängt butiken, men det behövdes inte för det fixade laget tillsammans. 0-1 stod sig matchen ut och det var en fin fjäder i hatten för det nya, unga lag vi har. En kul detalj var att Emelies snabbhet var så jobbig för LB’s ena mittback att de bytte position hela tiden, så att den snabbare hade koll på Emelie. Hur kan vi utnyttja det bättre?
Hela fem nya spelare och en rejäl föryngring sett till fjolårstruppen och vi spelar jämnt med ett av de förmodat bästa lagen i serien. Det är starka papper.
Extra roligt var det att se tjejerna jobba på det de tränat på i matchsituation. Vi såg flera löpningar, precis de som vi pratade om vid matchgenomgången, och den härliga kommunikationen.
Det är utveckling och det är framsteg. Samma sak, säger vän av ordning. Och så är det ju.
Men hemläxa finns det alltid. Och viljan att bli bättre.
Om motståndaren ställer upp en spelare vid en hörna och vi är 2 mot 1, vad gör vi då?
Hur ofta vänder vi på spelet egentligen och blir det ännu viktigare när planen är ojämn?
Hur och när förbereder jag mig för mina beslut på plan?
Varför skriker tränaren fyll på?
Men som sagt, en jäkla bra insats, mot ett jäkla bra lag.

Håll igång.