HALLOJ ALLA!!

"Åååhhh syrran, det är bra, då har man alltid kompisar". Min lillebrors ord ringer fortfarande i mina öron efter att jag berättat att vi startat upp fotbollsträning för vår då tvåårige son. Idag är han sjutton, och jag kan blicka tillbaka till ett fantastiskt fotbollsliv. Det går inte att sticka under stol med att Exan är familjen Bondessons extrahem - lillebror i familjen hade inget val - han fick inte ens välja. Om mina killar haft kompisar? Meningsfull fritid? Känt lycka - lika mycket som ilska, frustration? Ni kan tro ja! Lärt sig om livets samspel? Lärt sig att även om jag inte känner för det, så gör jag det för lagets skull..... Jag hade väl inte riktigt räknat med att vårt lilla miniwormo skulle leva vidare av sig självt. Men barn och föräldrar bara fortsatte att strömma till. Utan att vi någonsin satt upp några lappar. Ordet färdas långt och bland många i vår lilla stad. Inte bara barn och föräldrar strömmade till utan även ledare (oftast föräldrar). Ledare med samma inställning : att vara där för barnen och ge dem en meningsfull fritid. Vår blåa tråd är breddfotboll. Som uppenbarligen är lyckad med tanke på att över 50 barn och ungdomar tagits upp av de elitsatsande lagen. Det går att få ut spetskompetens även i breddsammanhang. Vad är då Wormos signum mer än breddfotbollen? Ja i mina ögon är det då breddfotboll till de blir stora nog att vara kapabla att prova på elitsatsning - och att Wormo sedan tar hand om de barn som inte vill/kan elitsatsa - fortsätter utveckla dessa, och dessutom finns Wormo kvar för de barn/ungdomar som av olika orsaker inte håller för elitsatsning och har då möjlighet att komma tillbaka. Jag tänker ofta på att vem ska ta hand om de barn som utvecklas långsammare - och blir riktigt duktiga när de är 18-20? Vem ser dem? Jag hävdar att det gör vår klubb. Mitt vuxenansvar ligger i att se alla barn. Att lära barnen att alla har en plats - även om man kanske inte är lika bra. Att lära den duktigare att hjälpa den mindre duktiga..... Att sedan stötta den duktigare om han/hon väljer att prova att elitsatsa! För den möjligheten ska man absolut få och ta! Och att jag ser till att den som finns kvar fortsätter att bli sedd och hörd. Något som gör mig extra stolt är att vårt eget P90-lag tog modigt över A-lagsplatsen när de bara var 16 år....och vilken resa de gjort! Att klubben satsade på tjejerna och startade tjejlag - viket genererat till damlaget idag som också gjort en fantastisk resa! Nåväl - om några veckor ska jag till Göteborg, nominerad som årets eldsjäl. Jag står där och representerar alla andra eldsjälar, som lägger ner sin obetalda tid och friitid på alla barn och ungdomar. Brukade skoja om att bland alla de barn jag tränat - så kanske någon hamnar på idrottsgalan och då bjuder man väl in sin förste tränare. En checkpunkt på min livslista har varit att gå på galamiddag. Inte sjutton hade jag väl räknat med att det var JAG som skulle hamna i fokus på någon gala - måste säga att jag hellre suttit som tränare i publiken :-D. Och MINA killar kommer med som publik. Känns lite...overkligt. TACK ALLA - alla ni som i förtroende lämnat era barn hos mig, tack alla ni föräldrar som ställer upp för klubben, tack alla ledare, styrelsen. Vi lägger alla ner oerhört mycket för våra barn och ungdomar och seniorlag! Och det är värt varje minut///Linda Bondesson