Runhällens Bois - IK Fyris 0-2

Efter två hedersamma förluster(hatar det uttrycket) åkte vi på onsdagskvällen långt ut på den uppländska landsbygden med en väldigt tydlig målbild, vi skulle ha tre poäng med oss hem till Stenhagen, allt annat var sekundärt.

Med en frånvarolista som snart börjar likna den där rullen som tomtefar vecklar ut i Kalle Anka på julafton så samlade vi ihop oss och dressade upp i vitt. Väl framme så möts vi av en väldigt gemytlig liten anläggning och kaffetermos i vårt omklädningsrum, det är ändå en annan atmosfär runt fotbollsplanerna på landet.

Planen ser på håll väldigt grön och fin ut, när vi kommer ut för uppvärmning så märker vi att den kanske inte är helt jämn men den innehåller ändå klart mer gräs än den vi lirade på i Harbo bara några dagar tidigare. Regnet som fallit under dagen gör att bollen sticker iväg och det bjuds in till riktigt maffiga glidtacklingar, kul!

Värdarna för kvällen är en ny bekantskap för oss men att döma av ålderstrukturen och den fysiska statusen så kan vi ana oss till vilken typ av fotboll vi kommer mötas av denna kväll.

Vi har planen klar för oss vad vi vill, ska och bör göra för att vinna matchen. Vi försöker också inledningsvis att spela med stort tålamod och flytta på motståndet som inte kommer upp och pressar med speciellt mycket folk.
Redan efter 11 minuter tar vi ledningen i matchen. Vi jobbar fram vår andra hörna på kort tid och Jeppe servar in den väldigt bra nära keepern där Chris är och stångas, bollen går via en hemmaspelare in i mål och vi har 1-0 till IK Fyris.
Vi har en tendens att blanda och ge väldigt mycket i vårt beslutsfattande. I perioder så knackar vi bollen hur fint som helst mellan och inom lagdelarna och bygger upp anfallen men ofta slutar det med att vi tar en sekund för lång tid på oss eller väljer ett alldeles för svårt spelalternativ. Hemmalaget ligger bara och väntar på att vi ska begå misstag och dunkar då direkt långt på en ensam striker. Dom här längre bollarna ställer emellanåt till en del oreda när vi inte riktigt kommunicerar och faller av i god tid. Hemmalaget lyckas i perioder vaska fram några halvchanser men oftast med en hyfsat ofarlig slutprodukt.
Vi har några riktigt fina anfall i första halvlek där vi hittar in på våra centrala fältare som aktiverar både Simon och Rehan på flankerna. Rehan har några riktigt vassa inspel/inlägg från högerkanten som både Simon och Chris är så när att få träff på men 1-0 står sig halvleken ut.

Halvtidssnacket handlar mest om vad vi ser för möjligheter i vårt spel med boll, vilka ytor vi ska utnyttja mer av men också hur vi kan styra upp agerande vid dessa otaliga långbollar som hemmalaget försöker knacka bakom vår backlinje. Lite personalbyten gör vi också, Mario och Dino in.

Vi fortsätter att blanda och ge i vårt eget passningsspel. Det går bra när vi låter bollen gå på dom enkla alternativen men trots detta så envisas vi ändå med att borra ner huvet och försöka oss på svåra soloräder eller crossbollar som hade fått Steven Gerrard avundsjuk, oftast med resultet att vi bjuder Runhällen på möjlighet till omställning. I dom här stunderna så inser jag att min nyans på kalufsen kommer gå i grått innan den här säsongen är i mål. Men det är också tjusningen med detta unga lag, konsekvenstänket hos 18-19 åriga grabbar är vad det är och det är därför jag och Klas står där vecka ut och vecka in och pratar om beslutfattandet, det enkla spelet och den mogna seniorfotbollen. Men två steg framåt och ett bakåt brukar det väl heta. Ikväll tar vi ändå ett steg framåt när vi först går ut på vänsterkant till AG, hem via Jeppe och över till Mario som plockar många meter innan han serverar sin vapendragare Simon en utsökt djupledsmacka, Simon tackar och böjer in en vänsterdojja lågt i det långa hörnet, 2-0 till IK Fyris.

Runhällen har några hörnor som egentligen inte orsakar någon större oreda. Sebbe har några ingripande i andra halvlek men svettigast blir vi ändå när han och Jeppe kolliderar efter en knuff från deras striker, en skadad målvakt vill vi verkligen inte addera till frånvarolistan.

Berat som gör ett piggt inhopp har ett friläge men han får ingen vidare träff på lädret, Simon har ytterligare några möjligheter inne i boxen och både Martin och Jakob har några rejäla projektiler som går i block strax utanför straffområdet. I ärlighetens namn så är vi klart närmare 3 och 4-0 än vad hemmalaget är någon reducering. Men det är ändå alltid lite nervigt på slutet när vi inte satt våra lägen och stängt matchen.

Vi gjorde vad vi kom dit för att göra, hämta hem 3 poäng.
Var det snyggt? Nej inte jätte. Var det skönt? Så in i bänken. Eller som den av Chris utsedda matchens lirare Martin uttryckte det: " När vi använder våra hjärnor så ser vi ändå rätt bra ut". Fotbollsfilosofen Frisk, det citatet får vi överväga att printa upp på väggen i vårt hemmaomklädningsrum.

Nu blir det lite välbehövlig vila för en del sargade kroppar, ingen H7-match i helgen. Några kommer få lufta sig under H8 på söndag men för övriga är det träning måndag som gäller. Vi suger på den här viktorian under långhelgen och sen går vi vidare - mot den mogna seniorfotbollen.

Tillsammans - hela vägen!

Johan Persson Tränare