Sk Iron - IK Fyris 1-3

Skulle en mättnadskänsla infinna sig efter att seriesegern säkrades förra helgen? Skulle en ny formation innebära hack i maskineriet? Eller skulle vi bara brösta uppgiften och åka hem med tre nya poäng?
Svaret blev det senare men det var ingen klang och jubelföreställning som vi bjöd på ute i Björklinge.

Vi fick ett sent återbud som gjorde att vi såg möjligheter i att testa en rak 4-4-2:a. Väl på plats kunde vi konstatera att planen både var relativt liten och även rätt långhårig och ojämn. Inte direkt vår drömkombo men bara att gilla läget och spela efter förutsättningarna.
Vi startar matchen med kontroll och fokus. Ganska snart märker vi att det finns rätt gott om ytor att spela in centralt men också gå via kanterna där hemmalaget inte riktigt hänger med i svängarna. Simon ligger på rulle längst fram och när vi hittar honom i djupled så blir det farligt, han rundar keepern vid ett tillfälle men en back lyckas jobba ikapp och rensa undan framför kassen. Vi ligger på och känns farliga i varje anfall.
1-0 kommer i 14:e matchminuten och det är återigen via en djupledsboll, denna gången är det Mario som serverar Marcus i djupled och han är iskall när han rullar in ledningsmålet till oss ensam med keepern.
Vi fortsätter att dominera matchbilden fullständigt och när vi flyttar bollen och inväntar rätt lägen att gå på attack då skapar vi också högkaratiga målchanser nästan i varje anfall.
Men sen av någon outgrundlig anledning så slutar vi visa tålamod och blir istället lite väl kaxiga och sköna. Vi jagar dom snygga assisten och mäktiga crossbollarna alldeles för tidigt och börjar fuska lite i hemjobbet. Det är möjligt att vi kände att det här har vi och det här kommer lösa sig men mellan minut 20-30 så är vi inte bra. Vi tappar bort markeringar och hjälper inte varandra i tid för att lösa situationerna enkelt. Iron är framme och hotar flera gånger här och Ludde tvingas både till 2 och 3 svettiga parader.
Vi skapar också under denna period men det är just kontrollen på matchen som vi tappar. I ett av anfallen så hittar Dino fram till Simon som lyckas trä in kulan i påsen och vi har dubblerat vår ledning till 2-0.
I matchminut 41 blir blir vi tilldelade en straff, såg väl lite soft ut möjligen men vi tackar och tar emot. Dino får möjligheten att själv förvalta straffen och drar in 3-0 på sin egen retur. Resultatet står sig halvleken ut.

Vi snackar ihop oss lite i halvtid om att försöka behålla tålamodet och inte sväva iväg på egna uppdrag, håll det enkelt och flytta boll så kommer det dyka upp massvis med yta och målchanser i andra halvlek.
Vi lyckas väl sådär med det ska vi vara ärliga och säga. Vi spelar oss i perioder riktigt fint fram till strax utanför straffområdet men där fastnar vi och går istället oftast på långskott som deras duktiga keeper tar hand om. Här skulle jag önska att vi antingen tog rejälare attacklöp in i box alternativt tar hem och lockar upp våra motståndare igen.

Sista kvarten av matchen består av riktig vindrutetorkar-fotboll, vi byter chanser hejvilt med varandra och det är få spelare som prioriterar försvarsspel i båda lagen. Mitt i denna vilda västern så smaskar en hemmaspelare iväg ett tungt vristskott som smiter över Ludde och in under ribban, 3-1.

Närmare än så kommer dom dock inte utan vi kan ändå helt rättvist räkna hem ytterligare en seger och tre poäng.
I perioder glänser vi till och visar vilken fin högstnivå vi besitter, den kommer vi behöver hålla över större delen av dom 90 minuterna nästa säsong. Idag räcker det dock att vi kommer upp under 30-35 minuter för att hålla vinststreaken vid liv. 9 down, 1 to go.

Nästa helg är det dags för epilogen av div 8 västra, förhoppningsvis sista matchen i div 8 på bra många år för IK Fyris och vi vill såklart väldigt gärna go out with a bang.
Vi njuter av ännu en seger ikväll men möts upp för en lugn träning imorgon.

Forza Fyris!

Johan Persson Tränare