Det finns ingen hiss till framgång, du måste ta trapporna

Kvällsmatch en fredag på Stenhagens IP och möjlighet att stänga serien, då kliver vi upp stort och gör en ruskigt solid insats och ger egentligen inte Örsa skuggan av en chans att störa festen.
Det faktum att vi är seriens överlägset yngsta lag gav iaf undertecknad lite orostankar. Matchbollen är trots allt den svåraste att banka in. Hur skulle vi reagerar när matchen blir hajpad och publiken strömmar till? Nerver och adrenalin mixas till max och ett motstånd som vi haft lite knepigt med tidigare möten vi haft med dom.

Vi inleder också matchen lite hackigt, i efterhand har vi förstått att det till stor del berodde på belysningen(den måste bytas ut snarast möjligt!) som gjorde det väldigt svårt att bedöma och läsa spelet. Vi fastnade flera gånger i vårt bolltrillande på ett sätt som vi inte brukar göra men utan att det genererade alltför stora farligheter som tur var.
Redan i 5:e matchminuten faller första målet för kvällen och det kommer till på ett vis som vi är väldigt nöjda med. Rättvänd central fältare(Martin), attack på kant(Dino), fyll på i boxen(Simon mfl). Inlägget har bra kvalité och Simon som kommer in i bortre delen får ner kulan och pressar in den hårt i samma hörn som keepern kommer ifrån, 1-0 till Fyris och en drömöppning som gör att vi kan släppa ner axlarna lite och spela ut.
Det är en hyfsat jämn matchbild första 20-25 minuterna där Örsa emellanåt också äger en del boll och hotar i djupled med fysik och styrka, trots det så är känslan att det är vi som skapar de hetaste målchanserna, inte sällan är det i våra omställningar som det blir farligast. Dino gör en väldigt fin första halvtimme och hotar på sin kant mest hela tiden, Art och AG som står för extrem fart på vänsterkanten tvingar gång på gång Örsas högerkant att ta jobbiga defensiva hemlöp och det ska inte underskattas, snarare tvärt om - hyllas och lyftas. Det genererar inga noteringar i mål eller assistprotokollet men det sliter och tröttar ut motståndarna och det i sin tur gör att vi i slutändan bryter ner våra motståndare som inte orkar hålla emot oss över 90 minuter.

I matchens 25:e minut kommer det så sköna 2-0 målet som även det kommer från Simons fot. Marcus som alltid gör ett ovärderligt jobb centralt för oss är snabbt framme i press högt upp i planen och tvingar fram ett misstag som Simon tar tillvara på, fri med keepern lite snett från höger i boxen så rullar han mycket behärskat in 2-0 i korta hörnet.
Vi håller i den här ledningen halvleken ut även om Örsa är framme och hotar lite precis innan halvtidsvisslan gick.
Det vi trycker på i halvtid är snarare att fortsätta mata på och gå för nästa kasse än att slå oss till ro och bevaka något.
Och vilken magiskt skön start vi får på andra halvlek. Redan efter 45 sekunder attackerar vi på vänsterkanten, bollen når in till Marcus som öppnar upp hela spelplanen när han fejkar skott och istället sätter upp Mario strax utanför straffområdet, Mario trycker av ett bra skott som går i stolpen och på returen är Aryin på hugget och trycker in en behärskad bredsida under målvakten, 3-0 till Fyris.

Detta skulle visa sig vara kvällens sista mål men vi hade bud på bra många fler mål. Både Roman och Emil som kommer in senare under andra halvlek skapar fina chanser. Mario har ytterligare ett skott som touchar ribban samt har vi ett par hörnor som så när resulterar i närkänning. Överlag så var hörnorna väldigt farliga ikväll utan att vi fick betalt.
Trots att vi inte gör fler mål under de sista 30 minuterna av matchen så är det ändå den delen av matchen som jag tycker vi ska vara mest nöjda och stolta över. Den här perioden utgör ett skolboksexempel på den delen av fotbollsutbildningen som vi jobbat mest med under hela året. Att kunna äga och kontrollera en match, diktera tempo och värdera när det är läge att gå på attack och när det ska prioriteras att ta hem och bygga vidare.
Vi flyttar bollen och har en fin rörelse på hela laget under denna perioden. Vi erbjuder dom enkla alternativen och låter våra motståndare jaga sig trötta. Jeppe och Hampus som utgjorde kvällens mittlås gör en brutalt bra match med ett fantastiskt fint samspel både i def och off och tillsammans med ytterbackar och vårt centrala fält så får dom oss att se ut som ett gäng rutinerade rävar i sin prime snarare än seriens yngasta lag med en snittålder under 20.

När slutsignalen går så kan vi bara konstatera att vi är seriens bästa lag. Våra motståndare kan tro, hoppas och önska vad dom vill men om vi tar jobbet och gör grunderna så kommer vågskålen falla över till vår fördel efter 90+.

Efter slutsignal åkte guldhattarna fram(tack Christian Monaco som fixade fram dessa med kort varsel) och snygga tischor på(tack Stenhammar Konsult som lika snabbt fick loss dessa) och vi kunde fira seriesegern tillsammans med alla Fyrisvännerna på läktaren innan vi drog oss upp mot omklädningsrummet.
Simon fick ikläda sig man of the match-hatt och väst o med fin hjälp av Ludde så kicka dom igång firandet.

Trots att vi alla kunde pusta ut och ta en djupt härligt andetag efter matchen så är ju inte säsongen slut. Det återstår fortfarande två seriematcher och självklart är siktet inställt på att förlänga den här streaken av segrar, 8 down 2 to go!
Det här ska vi verkligen njuta av men vår ambition har aldrig varit att vinna div 8, vår ambition är att utveckla det här laget och uppnå den fulla potential som vi ser i den. Och det jobbar slutar inte här...

#FyrisTillSjuan

Johan Persson Tränare