Det var bättre förr.

Förr i tiden, för sisådär 12-15 år sen, spelades Gustafs Cup alltid i Bergsgårdsskolans gympahall, man kunde få en stor stark under 50 kronor och Mattan Olausson stod i Öckerös kasse och delade ut hårtorkar till fjuniga j-puffar och lata försvarare.
Det var också en tid då Öckerös innermittfältare Christian Karlsson (som jubilerade i omgång 11 division 3 mellersta Götaland genom att spela sitt 475 derby, hatten av för det) inte hade en aning hur det kändes att vinna ett derby, när Öckerös legendariske lagledare Tommy Solbräcke oftast satt långt in i avbytarbåset med händerna över huvudet i ren besvikelse efter matcher mot Björkö och det låg naturgräs på Prästängen. Nostalgikern hos skribenten har fortsatt svårt att förlikas med att det är konstgräs på Prästängens A-plan och skyller acklimatiseringen av konstgräs i svensk fotboll på i första hand Elfsborgs IF. Och Norrland.

Förr i tiden åktes det segertåg av båtar mellan Långasand på Öckerö och hamnen på Björkö med Poseidon i centrum efter cup-vinster (se bild) och förr i tiden kunde Öckerös tränare Andreas Elfström (då Larsson) bara titta på en grön-vit lirare (åtminstone om det var nr 14 på ryggen) för att mer eller mindre ge upp.

Framförallt var förr i tiden en tid då Björkö alltid vann derbyn mot Öckerö.

I ”nutid” har Björkö haft det minst sagt knepigare mot de vinröda laget från Öckerö. Senaste mötena i serien var förvisso ett par år sedan men då blev det två förluster och i förra årets Skärgårdscupsfinal slutade även det med en tung förlust efter förlängning.
Till detta får vi nu lägga ytterligare en förlust i raden då årets första derby slutade med en klar 4-0 förlust för våra gröna hjältar.

Matchen sändes via Göteborgs-Posten och i inför snacket pratade Öckerös Elfström om att undvika kamp-fotboll och spela snabb possession-fotboll (som lättas förklaras i att egna laget ska ha bollen så mycket som möjligt) medan Björkös chef Patrik Lännholm ville se inställning och fina omställningar.

Björkös lirare saknade inte inställning. Kampen togs över hela banan och genom hela matchen. Man måste dock ha med sig att även Öckerös spelare kommer med en bra inställning och är beredda att bjuda upp till kamp. Öckerö lyckades med både kraft och skicklighet få in mycket bollar bakom Björkös backlinje och med mycket löpvilja från tre starka killar längst fram har Björkö det jobbigt och får jobba mycket med att löpa hemåt. När man sedan inte får fast bollen högre upp i plan och de längre bollarna som man försöker slå oftast fastnar på Öckerös kapten Simon Olsson så får man jobba mycket i defensiven.

Öckerö jobbar till sig två straffar i första halvlek varav den ena går i mål efter att den skicklige Ludvig Wiklander snubblat i ansatsen och sen dubbelfotat in någon form av chip/lobb medan den andra straffen där det inte snubblas i någon ansats går i stolpen.
Med bara någon minut kvar vänder Öckerö spelet snabbt och tråcklar sig fram till 2-0 vilket är oerhört tungt för Björkö.

Andra halvlek påminner mycket om första och när Simon Olsson på en hörna dämpar en höjdboll till sig själv och sen kan sula bollen in till 3-0 är det ridå.

4-0 kommer med några minuter kvar och det är surt då målskillnaden försämras avsevärt utöver det bittra att förlora stort i matchen.

Som sagt var inställning fortsatt bra och något att ta med sig framåt. Nya friska tag redan nästa helg då Dalstorp kommer på besök till Björkövallen.

För att återknyta till inledningen så fanns det förr i tiden alltid dåliga domare att skylla på. Nu saknas även det då domarteamet höll bra nivå.
Det tål att upprepas. Det var bättre förr.