Extrainsatt träning på Kalven

Lite nummerboll och jage där ledarna deltog, och det visade sig att barnen nu har betydligt bättre stamina än iallafall undertecknad.

Det var någon som häromdagen informerade om att det bara är ett par år kvar till jag är närmare 60 än 20. En insikt som då sved men som i stunder som idag på Kalvsund inte betyder någonting alls. Tänk om resten av åren får vara i samma regi som innevarande. Då vill man ju inget hellre än att bara möla i sig så många år man kan - likt en påse chips en fredagskväll.

Sixten (genom sina föräldrar) bjöd hem oss till kalven för en extrainsatt träning och kanske en början till säsongsavslut innan torsdagens officiella föräldramatch som kommer att stänga säsongen.

Vi hade otroligt väder, ljumma vindar, värdiga grillmästare och fick avsluta med ett snabbt dopp.

Det som slår mig efter den här säsongen är att vi faktiskt börjar bli ett riktigt lag. Vi ser varandra, är måna av varandra och gläds med varandra.

Jag tror i mitt innersta att något så enkelt som, för ett barn, att se sina föräldrar umgås och ha roligt med sina lagkompisars föräldrar kan betyda precis hur mycket som helst. Det ger trygghet, och trygghet i sin tur skapar mod, mod skapar möjligheter och där någonstans kan man bli fotbollspelare på riktigt. Eller inte.

Och vet ni vad. Det spelar ingen roll vad det blir av någon av de här barnen sålänge de får uppleva såna här sammanhang.

Som ni förstår så tycker jag att eftermiddagen idag var ganska fin.

På torsdag ses vi igen. Föräldrar förväntas ombytta och startklara till årets föräldramatch. Lycka till!

Max Molin Tränare