Simply the best...

Det har varit en lång dag. Men jag njuter fortfarande av den. För min egen del började den på 07:50-färjan för att åka in och titta på min son i rollen som innebandymålis. De senaste helgerna har det ju varit mycket H/B-grejer och därför kände jag att jag ville kompensera lite åt hans håll och prioriterade då Kärra Sporthall denna söndagsmorgon. Den matchen kräver nästan sitt eget referat. 7-7 till slut, efter underläge 3-7 en bit in i tredje perioden med en sanslös upphämtning med bl.a. 2 mål i numerärt underläge (!). Att "ingenting är oooomöjligt", som Gunde hävdar har verkligen visat sig idag! För vem skulle tro att ett gäng tjejer i åldern 13-15 år skulle ta sig ända fram till GULD i en damturnering som innehöll Ytterby IS, ett topplag från division 2 (slutade trea förra året), ett gäng 20/21-åriga tjejer som spelar i olika seniorklubbar runt om i stan (bl.a. Mossen och Torslanda, som båda låg i division 1 förra året) och Öckerö IF:s och Hönö IS damlag? Mission impossible är bara förnamnet... Bravaden från förra året blev ju än svårare när vi inte längre hade rutinen i form av Hanna och Jossan längst bak och inte heller Alicia-målis. Men den insatsen som balansspelare som Julle gjorde idag är helt enkelt makalös. Jag brukar inte framhäva någon särskild spelare, men idag kan jag inte motstå frestelsen. Att se henne radera ut division 1/2-spelare på löpande band, blocka skott och genom smarta och stabila löpningar manövrera ut dem mot kanterna var helt enkelt underbart att skåda. Enormt välförtjänt plats i All Star-teamet, Julle! Egentligen borde du ha ett stående pris som grymmaste balansspelaren på plan i varje match! Ett särskilt TACK också till Ronja, som hoppar in i målet och gör såna där kanonmatcher som vi är vana att se henne i vid det här laget. Men hela laget spelar en fantastisk fotboll, 3 av 5 platser i All Star-team går till Hönö/Björkö-tjejer och det visar på att vårt spel inte hänger på en eller ett par individer, utan alla bidrar till fotboll med rörelse, finess och ackuratess. Jag missade ju som sagt de första matcherna på morgonen mot Öckerö IF och Ytterby IS, men fick muntliga rapporter via folk på plats, samtidigt som CuMap på ajFån gick varm. Inför sista gruppspelsmatchen var situationen delikat i dödens grupp med Ytterby IS, Emmas lag (som innehöll Torslanda- och Mossen-tjejer) och Öckerö IF. Och våra tjejer då... Efter 1 vinst och 2 oavgjorda för både oss, Ytterby och Emma & co så visade det sig att vi hade gjort ett mål mer än YIS och därför gick vidare som grupptvåa. På håret, men tjejerna var så värda det. I semin var det Häcken som väntade. Ännu ett fullfjädrat damlag att ta sig an. Lite nervöst till en början, eftersom vi visste att de hade ett par kanonskyttar. Visst hade de några framstötar som med lite klister i golvet eller eld i rumpan skulle ha resulterat i genomlöpningar, men bollinnehavet var vårt. På en vacker spelvändning där sista passen går till en fristående Vickan som från 2 meters håll kan raka in bollen i öppet mål så tar vi till sist ledningen. Tyvärr skadar Vickan sig i samma situation när hon fastnar med foten i golvet och får en liten vridning i knät. Ragge var snabbt på plats och plåstrade om så vi håller tummarna för att det blir en kort rehab... Av bara farten så kommer ytterligare ett mål när vi spelar oss igenom med klassisk futsal-taktik, och vi är klara för final. Motståndet är återigen Emma-mammorna. Skillnaden gentemot första matchen är att vi denna gång är lite mer skärpta i avsluten. Lägen som vi jobbar oss fram till slarvar vi inte bort, utan det blir riktiga avslut i princip varje gång. Efter att idag ha sett en mängd futsal i klass med längden på en mastodont-film så kan jag inte säga att jag kommer ihåg målen, men spelet är etsat på näthinnan. Att behärska ett så säkert passningsspel i den farten när man inte ens spelar juniorfotboll trodde jag faktiskt inte var möjligt. Men våra tjejer kan, vill och vågar. När man har det självförtroendet som de visar idag så finns inga hinder... Efteråt går jag en kort sträcka på 20-30 meter från dagens plats på åskådarbänken (det är det värsta som finns när man inte får låta för mycket eller coacha...) till omklädningsrummet för att hylla tjejerna och på vägen så hör jag varje meter någon som säger "de spelar ju helt fantastiskt", "helt otroliga tjejer", "jag har aldrig sett något liknande". Jagge berättar också att domarna sagt att "tjejerna spelar fantastisk fotboll, och så är det 'bara' juniorer", varpå Jagges replik är: "Nä, det är ett flicklag där de flesta har 1 år kvar till junioråldern". Det ska egentligen inte gå... En härlig genomkörare inför Futsal-SM nästa helg och nu har vi två träningar i veckan där vi kan finslipa detaljer och sedan bara njuta av resan till Karlstad fredag-lördag. Blev påmind idag om att det blir oftast bra när jag håller mig undan från coachsidan. Det lovar gott inför Futsal-SM i Karlstad... Eftersom jag inte själv stod vid bänken idag kan jag passa på att ge en stor eloge till coacherna Jagge och Jogge - starkt jobbat! TACK alla för föreställningen idag och må Tina Turner vyssja er till sömns och väcka er imorgon med orden: "You're simply the best...". Hönö/Björkö Dam A-lag 0kommentarer

Ett lyckligt slut

Copyright bilden: RudyAlvarado.com Så var vi framme vid resans mål när det gäller hemmafronten och Futsal - Finalen i distriktsmästerskapen. På andra planhalvan stod kompisarna från Älvängen och deras coacher. Ett bättre slut på DM kunde man nog inte tänka sig! Före matchen snackade vi om att vi nu kan ta det lugnt och avslappnat. Resan fortsätter oavsett vad som skulle hända idag. Den enda skillnaden var att man som segrare skulle få välja spelplats i SM-kvalet, och givetvis kunna titulera sig själv "Bäst i Väst - Ingen Protest" på Futsal. Men ju närmare matchstart vi kom desto mer såg jag hur tjejerna blev nervösa. Det är givetvis mycket prestige när vi möter Älvängen, och idag var inget undantag. Vi känner varandra utan och innan, och när vi möts är det alltid svårt att frammana den där känslan av att nu får vi INTE spela vänskapsmatch. Matchstarten lovade i alla fall gott. Älvisarna är erkänt duktiga i sina omställningar och kontringar, inget snack om saken. Men våra kantlöpare var grymma i hemjobbet idag. De fåtal gånger som inte det räckte till så fanns ALLTID Julle där, så smart och så lugn och så oerhört brytningssäker. Majas snabbhet gjorde dock att det kom ett par riktigt farliga målchanser i första halvlek på genomspringningar. Och det var kanske första matchen i slutspelet när Hilda ställdes på riktigt tuffa prov - och visade att hon är en futsal-målvakt av hög klass som är snabbt nere på boll. Ett par gånger gör hon svettiga stående räddningar och ett par gånger dyker hon på fötterna i exakt rätt läge. Samtidigt styr hon och ställer i vårt markeringsspel vid fasta situationer, precis som hon ska göra! Ljuvligt att höra! Framåt så tuggar vi igång passningsspelet och det dröjer inte alltför länge innan ettan kommer det är på en passningskombination, med sistapass som får Ronja i Älvismålet i sidledsförflyttning och PANG där står Vickan och trycker upp den högt. Efter det blir det lite ställningskrig. Tjejerna är lite småfrustrerade för att man kanske inte i alla lägen tar rätt beslut. Avsluten kommer lite för långt ifrån och är hyfsat enkla för Ronja att plocka ner. När vi har läge att sticka på mål så slår vi en extra/"onödig" passning och felpassningsprocenten är relativt mycket högre än i kvarten och semin. En stor del av detta kan man säkert tillskriva att Älvisarna ligger tätare i markeringen och läser spelet bättre än de motståndare vi mött tidigare, men en viss del beror också på att tjejerna har nerverna utanpå kroppen. Inte minst syns det på andningen när de kommer in och ska byta. Då ser de ut som guldfiskar som en klåfingrig lillebrorsa har fiskat upp ur skålen och kastat på hallgolvet. Och den obligatoriska "high-five" som jag försöker med för att kolla läget på bänken, gillas INTE idag. Det är bättre ta ett steg tillbaka, låta stresshormonerna ha sin gång och sedan försöka imitera Kristina Lugn istället... Efter spelet de visar upp tidigare i slutspelet så blir man ju så klart bortskämd. Ovanpå det så har tjejerna höga krav på sig själva. Om vi använder det som en motivationsfaktor så är det så klart perfekt tändvätska. Om det blir en stressfaktor är det inte riktigt lika bra. Det är vår uppgift som ledare att se till att omvandla den bubblande klumpen av förväntningar till energi och vi kanske lyckades lite bättre med det igår än idag. Och då vill jag bara varna känsliga/negativa läsare: Från och med nu kommer jag INTE vara mer negativ! För i den här matchen är det spel till övervägande delen på motståndarnas planhalva. Älvisarna ligger som sagt på kontringar, och har något ribbskott och några riktigt svettiga räddningar som Hilda producerar, men på det stora hela så är det först i sista minuten som Maja lyckas producera en 100%-ig målchans och då går den in. Dessförinnan har vi gjort en nästan felfri insats försvarsmässigt. En av de spelarna som är med både framåt och bakåt är Elinjoh, "Miss Tvåfotsdribbling" som speaker-Lösnitz kallar henne efter matchen. Hon gör ett enormt arbete nord-syd och slår ibland också rent omöjliga passningar med superb precision. Med detta blir hon också utsedd till matchens lirare i Hönö/Björkö av GFF. Framåt kommer under matchen flera offensiva läckerheter. Vi spelar inte bara klassiskt futsal-spel längs mark, utan vi vågar också slå bollar mot bortre för nick. 3 sådana riktigt farliga lägen kan jag räkna till där vi dock inte lyckas få ner bollen när vi sätter huvudet till. Vi rör oss konstant och är tuffa i kroppen. Märk att jag säger "tuffa" och inte "oschyssta"! Älvisarna behöver ta till betydligt mer brutala medel för att stoppa oss och det resulterar i att vi får 4 frisparkar och straff i första halvlek, där Ronja på nytt gör en svettig räddning. Efter matchen är alla hyfsat överens om att det blir en rättvis seger med 3-1 och vi kan alltså titulera oss bästa futsallaget i vår åldersklass i Göteborgsregionen. Nu blickar vi vidare mot SM-kvalet (smaka på det ordet!) och som segrare fick vi alltså välja på Värmland eller Göteborg. Vi gick på tjejernas vilja och därför blir det Karlstad (Skoghall) 1 februari. Johnny kommer ta fram ett hotellalternativ och vi räknar med att åka någon gång vid lunchtid på fredagen 31/1 och tillbaka på kvällen 1/2 igen. Motståndarlistan är inte helt klar än, men eftersom Värmland bara har ett lag med i SM-slutspelet är vi ganska säkra på att det blir QBIK, tvåorna i Västergötland Bergdalens IK och mästarinnorna ifrån Dalsland. Vinnaren i det gruppspelet är sedan ett av 8 lag som gör upp om SM-titeln i Göteborg i slutet på februari/början på mars. En utmaning, som förmodligen hade blivit minst lika stor i Göteborg med lag från Skåne, Halland och Bohuslän. TACK för underhållningen denna gång tjejer. Behåll lugnet, modet och viljan, så ska vi slipa på några detaljer som vi hoppas kommer ge våra motståndare i Karlstad något att bita i. Var glada och stolta över varandra för att ni skapar de här minnena för er själva och för oss som står vid sidan. Det är få tjejer förunnat att få vara med om ett sådant äventyr, men ni får det för att ni GÖR VARANDRA BRA - som Pia Sundhage skulle sagt! Vila, njut och kvama vavandva så ses vi på träningen på onsdag igen! Föräldrastödet slutligen - ni har en särskild plats i mitt och Jagges hjärta! 2014 kommer bli ett kanonår - det är min fasta, orubbliga och oåterkalleliga övertygelse... Love U All! Hönö/Björkö Dam A-lag 0kommentarer

Bara så OTROLIGT stolt...

… är man efter ett helt hysteriskt dygn som började med intressanta, lärorika och spännande samtal med flera av våra Hönö/Björkö-tjejer på Hönö IS utvecklingskonferens på Arken Hotell & Spa och avslutades med en sällan skådad uppvisning i futsal-eufori i Hammarkullehallen. Dessemellan har jag lärt känna minst tre nya riktigt härliga fotbollstjejer i Snickarcupen-laget. Från helgen tar jag med mig att vi inte bara har tjejer med stort fotbollskunnande i laget, utan det är också fantastiskt goa och tänkande varelser som har flera kloka idéer värda att ta vara på! Men för att inte laget.se ska strypa mig för att jag upptar för mycket lagringsutrymme på deras servrar så går vi åter till det som refet ska handla om: Händelserna på futsal-planen! Dagen började med kvartsfinal i Futsal-DM mot Lundby/Warta. Deras tränare påstod att de önskat att färjan frusit fast i isen denna morgon, men jag tror faktiskt inte ens det skulle kunna hindra våra tjejer idag! De hade anordnat en ”Barnen på Frostmo-fjället”-karavan om det hade behövts… 8 futsal-hungriga 99:or och 00:or var på plats och matchen var en ren och skär uppvisning i vacker futsal-mania! Visserligen kunde vi varit mer effektiva i vissa avslut, eller leverera bollen liiiite snabbare i vissa lägen, men det rättfärdigar inte hur ni dömer er själva ibland tjejer! När tanken och intentionen är rätt, så är ett felpass eller skott i magen på målvakten bara ett sundhetstecken. Vi vill aldrig att ni blir maskiner! Slutsiffrorna skrivs till slut till 8-0 när bollarna trillat in ibland seriekopplade, ibland som dropparna från en läckande kran. Vi räknar till max ett par ordnade anfall från Lundbys sida under hela matchen och då ska man betänka att det handlar om 24 minuters futsal-spel effektiv tid med kort väg till mål. DET är imponerande! Efter matchen slänger sig jag och Jagge i bilen, plockar upp Sanna vid färjan och sedan bär det iväg med poliseskort och blinkande blåljus in på Arkens uppfart med en handbromssväng. Vi slänger in ett par tjejer till innan vi dundrar vidare mot Lindome. Där väntar nästa kvartsfinal, denna gång i Snickarcupen, och ytterligare en energikick. När man får möta detta helt nykomponerade tjejgäng som aldrig träffat varandra tidigare, så förstår man varför man är ledare/tränare. Julia från Hjuvik, en härlig och glad tjej, räcker upp handen bland 2-3 år äldre tjejer och säger att ”-Jag drar på mig målvaktströjan”, när ingen annan vill. Det tyder på att det är en tjej med stark självkänsla, som är helt orädd och dagens HJÄLTINNA. Sanna, också 01:a, går in på topp och springer sönder 2 år äldre och större tjejer, och är på vippen att peta in vinstbollen. Vilket framtidslöfte! Och ovanpå det har vi två halv-nya bekantskaper, Ebba och Amanda, från Öckerös F99-gäng, som båda två tillför en ny dimension till laget. Ebba har en intensitet som är ljuvlig att skåda. Amanda har ett lugn i sitt spel, kan ta emot och hålla i boll, så att vi kan få upp våra kantlöpare. Ammie visar att hon är en ”natural born styrspelare” när hon går in längst bak och inte släpper en levande själ (eller död heller för den delen) förbi sig under hela matchen, varken under ordinarie tid eller i förlängningen där målvaktsspelet upphör. Emma blir i denna match ”mamma Emma”, drar på sig kaptensbindeln och tar hand om ”nykomlingarna” på ett föredömligt sätt. En ledare på och vid sidan av plan! Och sist, men inte minst, Torger och Stella som går in och gör sitt vanliga hästejobb på kanten, har flera bra kombinationer och ligger på rätt sida när spelet vänder. Jag älskar sådana här kombinationslag, att få 8 tjejer som kanske aldrig sett varandra förut att spela riktigt vacker fotboll! Vi ska vara hyperstolta över våra tjejer! Att vi sedan inte lyckas få in bolluslingen, och förlorar på strafflotteriet sedan betyder inte någonting i det stora hela. Den glädjen ni bjöd på idag tjejer är obetalbar! Jagge och Clagge kastar sig in i bilen igen, och Alex (som för dagen är gôrsnorig) och Torger hinner precis slänga sig in och dra igen dörren till baksätet innan det är dags för nästa blåljusfärd till Hammarkullehallen. Nu är det dags för semifinal mot Torslanda i DM. Tjejerna har fått lite ubåtar i sig och är laddade med fniss inför fortsättningen (det var tydligen något med bajs och kiss…). Eftersom vi är där i hyfsat god tid så får vi också bevittna den andra semifinalen mellan Jitex och Älvis-kompisarna. En jämn och spännande tillställning, som avgörs på straffar där Ronja är en panter i målet. Det är fullt tänkbart att den vinsten ger lite extra energi in i tjejerna inför vår match mot TIK. Samma mönster upprepar sig här som i Lundby-matchen. Även om det var lite trögt ibland i avslutsmomenten, så har Torslanda inte många ordnade anfall på hela matchen. Tyvärr blir deras mittfältsmotor, Karin, skadad en bit in i första halvlek och efter det så faller Torslanda djupare och djupare ner på egen planhalva. Vi hoppas givetvis att det inte är något allvarligt med Karin! Krya! Även här kommer målen till genom rörelse och genom snabba pass. Det är kanske första gången som vi får testa på riktigt uppställt futsalspel där TIK tillåter oss att spela runt deras tighta box kring Sanna i målet. Under vissa perioder faller vi in i Torslandas tempo och spelar kanske för mycket på 2- och 3-touch och då hinner de röda tjejerna ställa upp. Men när vi slår den på ett, letar oss in i box och samtidigt rör oss från kant till kant så hinner inte motståndarna med. I andra halvlek så trillar bollarna sedan in i rask takt allteftersom Torslanda tröttnar. Sista målet är en riktig, riktig delikatess! Bollen går på ett tillslag genom alla fyra utespelarna på plan och avslutas med att kapten Vicky får dunka den i öppet mål! Vackrare går det nästan inte att göra futsal… 8-0 till slut även i denna match och vi är klara för DM-final mot Älvisarna imorgon och regionslutspel i futsal. Vi är alltså bland de bästa futsal-lagen i hela södra Sverige! Sug på den karamellen! Nu laddar vi för morgondagen. I potten ligger att vinnaren får välja spelplats för regionslutspelet (Göteborg eller Värmland – vilket skulle du välja Ida? ;-) ) om två veckor. Nu kan vi bara njuta av stunden, spela ut och visa att futsal är bland det roligaste som finns. Kom gärna och stötta våra tjejer i DM-finalen imorgon. Angereds sporthall är platsen och 15:30 är tiden. TACK till alla våra föräldrar och övriga supporters som förhoppningsvis njöt lika mycket som vi av dagens föreställning. Så skönt jag kommer sova i natt…. av flera anledningar! Hönö/Björkö Dam A-lag 0kommentarer

Futsal Mania...

Hönö/Björkö - HisingsBacka 9-2 Hönö/Björkö - Qviding 6-3 2014 års första Hönö/Björkö-tävlingsäventyr ägde rum i Valhalla idrottshall. Det fick mig att minnas Hönö-tjejernas första inomhusmatch på samma ställe för 5-6 (?) år sedan. Jag tror vi mötte Azalea och förlorade med ett antal pyttsar. I bowlinghallen (som numer är nerlagd) såg vi en kvinna med stor låtsasrumpa som firade möhippa och Richard slog strike på strike vill jag minnas... Gänget idag kom med lite sömn i ögonen, men ändå rätt sugna på lite matchspel. Veckans träningar har varit grymma att se. Det var en sån vilja och ett gött engagemang, som man bara får av tjejer som triggar varandra och lite julledighet från laget ovanpå det. Förväntningarna var därför högt ställda inför dagens två matcher. För motståndet i första drabbningen stod Hisings-Backa. De spelar ett 1-2-1-spel lite som vi, med en anfallsspelare som ligger och lurar högt upp i banan och med bra bredd på spelet. Första 5-7 minuterna så blir det dock mycket jaga boll för svarta gänget och mycket spel på deras planhalva. Passningsspelet hos våra tjejer för tankarna till slutklämmen på GP:s nyårsfyrverkeri och det smäller i bollen till både höger och vänster. Ledningsmålet kommer också helt rättvist efter ett par minuters spel. Efter att vi tagit ledningen så blir vi lite passiva. Av någon anledning kör vi inte för fullt när vi har läge och autostrada mot mål. Dessutom går tempot i passningsspel och hemjobb ner. Oturligt så får Hisings-Backa in en slumpboll på ett självmål och ju längre halvleken går så drar vi också på oss ett antal frisparkar. Den fjärde kommer på en glidtackling som Pepe hade njutit av att få sätta in på Messi, men just i futsal är det inte riktigt OK. I futsal är 4:e frisparken (och alla efterföljande) i samma halvlek detsamma som straff. Backa-tjejen sätter den supersäkert vid stolpen - inte mycket att göra för Hilda... 2-2 i halvlek och vi pratar mycket om att få upp tempot i passningsspelet igen. Frisparkarna mot oss och det fastlåsta spelet kommer av att vi inte rör oss tillräckligt, blir ängsliga i sista tredjedelen av plan och inte vågar ta avslut. Ovanpå det jobbar vi inte hem i kontringarna som vi borde. Vi spelar inte futsal i den här halvleken, snarare fysisk utomhus-fotboll som passar sig i five-a-side, utan den där snabba leveransen av bollen i sid- och djupled och konstant rörelse. Det är lite rock-n-roll över hela spelet, fast gitarrsolot kom av sig om ni förstår vad jag menar... I andra halvlek går dock tjejerna ut och visar var skåpet ska stå. Vi kommer närmare in på mål för avsluten, vi klapp-klappar oss fram med längre pass istället för 2-metersfjuttar och hemjobbet är klart bättre också. Till slut har vi piskat in 7 mål i andra halvlek och tjejerna är ändå inte riktigt nöjda med spelet - suck... Lite käk och peptalk och en timme senare så är det dags för match mot lila gänget från Qviding. Vid matchstart är tjejerna görtaggade igen och ledningsmålet kommer som vanligt snabbt. Där börjar likheten med förra matchen... Efter det så går vi obemärkt ner i tempo igen, själv tror jag att det handlar om en omedveten självsäkerhet att det här kommer gå av sig självt. Plötsligt tappar vi i markeringarna igen och Q-tjejerna får komma 3 mot 2 eller 2 mot Julle och gör det effektivt och bra. 2 gånger smäller det bakom Hilda på snabba kontringsavslut. Dags att börja gapa in lite energi i laget... I halvlek ligger vi för första gången under i halvlek. Tjejerna snackar själva om att inte stressa, utan bara ta det lugnt, visa sig för varandra, avsluta när man har läge, och jobba hem. Göra spelet enkelt helt enkelt... Men nu har Qviding börjat vittra en skräll i luften likt en smålandsstövare som sniffat på nykläckta harlortar i skogen... De lila tjejerna kämpar med näbbar och klor för att hålla hoppet vid liv och våra tjejer får verkligen jobba för att såga sig igenom deras försvar. Till slut kommer dock en kvittering och på det ett förlösande ledningsmål från Ebba som dunkar in den på passning från Tilda. Visserligen lyckas Qviding kvittera en gång till, men sen bonkar vi dit tre bollar helt välförtjänt. Qviding ska dock ha all heder av att ha bjudit på det bästa motståndet hittills i futsal-DM. Starkt jobbande kollektiv med spetsiga kontringar är det. Samtidigt slarvar vi återigen lite i försvarsspelet. Vi tar inte riktigt de där extra meterna eller den extra löpningen för att komma på rätt sida om vår markering och det straffar sig i futsal direkt... Det blir vi bättre på i slutspelet! Men man blir lätt fartblind! Ni har ett fantastiskt futsalspel i er, tjejer! Idag var det många som fick njuta av det både bland egna föräldrar, motståndar-föräldrar och andra supporters (från Hönö, Björkö, Rörö och Öckerö). Härligt med stödet från er alla och det beröm som ni får från alla håll. Det är bara så kul att se er spela! Imorgon är det dags för Snickarcupen för ett delvis nytt gäng. Kör hårt! Och nästa helg är det DM-slutspelet i futsal som hägrar. Då toppar vi med bästa insatsen i år hittills och sedan ökar vi bara... TACK alla för en go dag tillsammans! Gött att träffa er igen efter helgerna! Speciellt kul att se tjejer som Wisewoman plus Alex och Mariana som förälder hänga på och stötta laget. Ni är för goa allihop! Hönö/Björkö Dam A-lag 0kommentarer

Visa fler nyheter