Simply the best...

Det har varit en lång dag. Men jag njuter fortfarande av den. För min egen del började den på 07:50-färjan för att åka in och titta på min son i rollen som innebandymålis. De senaste helgerna har det ju varit mycket H/B-grejer och därför kände jag att jag ville kompensera lite åt hans håll och prioriterade då Kärra Sporthall denna söndagsmorgon. Den matchen kräver nästan sitt eget referat. 7-7 till slut, efter underläge 3-7 en bit in i tredje perioden med en sanslös upphämtning med bl.a. 2 mål i numerärt underläge (!). Att "ingenting är oooomöjligt", som Gunde hävdar har verkligen visat sig idag!

För vem skulle tro att ett gäng tjejer i åldern 13-15 år skulle ta sig ända fram till GULD i en damturnering som innehöll Ytterby IS, ett topplag från division 2 (slutade trea förra året), ett gäng 20/21-åriga tjejer som spelar i olika seniorklubbar runt om i stan (bl.a. Mossen och Torslanda, som båda låg i division 1 förra året) och Öckerö IF:s och Hönö IS damlag? Mission impossible är bara förnamnet...

Bravaden från förra året blev ju än svårare när vi inte längre hade rutinen i form av Hanna och Jossan längst bak och inte heller Alicia-målis. Men den insatsen som balansspelare som Julle gjorde idag är helt enkelt makalös. Jag brukar inte framhäva någon särskild spelare, men idag kan jag inte motstå frestelsen. Att se henne radera ut division 1/2-spelare på löpande band, blocka skott och genom smarta och stabila löpningar manövrera ut dem mot kanterna var helt enkelt underbart att skåda. Enormt välförtjänt plats i All Star-teamet, Julle! Egentligen borde du ha ett stående pris som grymmaste balansspelaren på plan i varje match!

Ett särskilt TACK också till Ronja, som hoppar in i målet och gör såna där kanonmatcher som vi är vana att se henne i vid det här laget. Men hela laget spelar en fantastisk fotboll, 3 av 5 platser i All Star-team går till Hönö/Björkö-tjejer och det visar på att vårt spel inte hänger på en eller ett par individer, utan alla bidrar till fotboll med rörelse, finess och ackuratess.

Jag missade ju som sagt de första matcherna på morgonen mot Öckerö IF och Ytterby IS, men fick muntliga rapporter via folk på plats, samtidigt som CuMap på ajFån gick varm. Inför sista gruppspelsmatchen var situationen delikat i dödens grupp med Ytterby IS, Emmas lag (som innehöll Torslanda- och Mossen-tjejer) och Öckerö IF. Och våra tjejer då... Efter 1 vinst och 2 oavgjorda för både oss, Ytterby och Emma & co så visade det sig att vi hade gjort ett mål mer än YIS och därför gick vidare som grupptvåa. På håret, men tjejerna var så värda det.

I semin var det Häcken som väntade. Ännu ett fullfjädrat damlag att ta sig an. Lite nervöst till en början, eftersom vi visste att de hade ett par kanonskyttar. Visst hade de några framstötar som med lite klister i golvet eller eld i rumpan skulle ha resulterat i genomlöpningar, men bollinnehavet var vårt. På en vacker spelvändning där sista passen går till en fristående Vickan som från 2 meters håll kan raka in bollen i öppet mål så tar vi till sist ledningen. Tyvärr skadar Vickan sig i samma situation när hon fastnar med foten i golvet och får en liten vridning i knät. Ragge var snabbt på plats och plåstrade om så vi håller tummarna för att det blir en kort rehab...

Av bara farten så kommer ytterligare ett mål när vi spelar oss igenom med klassisk futsal-taktik, och vi är klara för final. Motståndet är återigen Emma-mammorna. Skillnaden gentemot första matchen är att vi denna gång är lite mer skärpta i avsluten. Lägen som vi jobbar oss fram till slarvar vi inte bort, utan det blir riktiga avslut i princip varje gång. Efter att idag ha sett en mängd futsal i klass med längden på en mastodont-film så kan jag inte säga att jag kommer ihåg målen, men spelet är etsat på näthinnan. Att behärska ett så säkert passningsspel i den farten när man inte ens spelar juniorfotboll trodde jag faktiskt inte var möjligt. Men våra tjejer kan, vill och vågar. När man har det självförtroendet som de visar idag så finns inga hinder...

Efteråt går jag en kort sträcka på 20-30 meter från dagens plats på åskådarbänken (det är det värsta som finns när man inte får låta för mycket eller coacha...) till omklädningsrummet för att hylla tjejerna och på vägen så hör jag varje meter någon som säger "de spelar ju helt fantastiskt", "helt otroliga tjejer", "jag har aldrig sett något liknande". Jagge berättar också att domarna sagt att "tjejerna spelar fantastisk fotboll, och så är det 'bara' juniorer", varpå Jagges replik är: "Nä, det är ett flicklag där de flesta har 1 år kvar till junioråldern". Det ska egentligen inte gå...

En härlig genomkörare inför Futsal-SM nästa helg och nu har vi två träningar i veckan där vi kan finslipa detaljer och sedan bara njuta av resan till Karlstad fredag-lördag. Blev påmind idag om att det blir oftast bra när jag håller mig undan från coachsidan. Det lovar gott inför Futsal-SM i Karlstad... Eftersom jag inte själv stod vid bänken idag kan jag passa på att ge en stor eloge till coacherna Jagge och Jogge - starkt jobbat! TACK alla för föreställningen idag och må Tina Turner vyssja er till sömns och väcka er imorgon med orden: "You're simply the best...".