Välj lag

Nästa match för A-lag Div 2

Westerviks IBK

Klubbmärke — Träning för tjejer födda 2012-2013 !!! 3 feb 0

Gustavs guldkorn: Bamsehallen (Del 2/2) 10 days ago 1

Gustavs guldkorn: Bamsehallen (Del 1/2) 10 days ago 0

Nyheter

Klubbnyheter

Träning för tjejer födda 2012-2013 !!!
Tjejer födda 2012-2013 kommer nu få möjligheten att träna innebandy. Träningen kommer vara på tisdagar 17:00-18:00 i Bäckahallen med start tisdagen den 9e Februari. Barnen ska ta med sig egen klubba och Innebandyglasögon . Vattenflaska . Inomhusskor.Kontakta Elisabeth Andersson /Martin Svensson på nummer 070-3509816 , 079-332 0970 alternativt mejl Martin198@hotmail.se om ni har några frågor angående träningarna .Vi följer folkhälsomyndighetens rekommendationer och vill därför att ni lämnar barnen i hallen och att föräldrarna ej stannar kvar mer än nödvändigt Barnen kommer ombytta och klara och duschar ej på plats .#GIBK Gnosjö IBK 3 feb 0kommentarer
Gustavs guldkorn: Bamsehallen (Del 2/2)
Mellan matchen mot Westervik och avgörandet var det en vecka. Jag drömde om matchen som skulle komma VARJE natt. Ett tecken så gott som något på att det bara var innebandy som gällde på den tiden… För motståndet i sista matchen skulle Lekeryd stå. De var ett lurigt lag anförda av spelgenierna Johan ”Ezon” Eriksson och Alexander Wiberg. De två var troligtvis spelskickligast i serien. De kanske inte älskade försvarsspel men det är många fina innebandyspelare som inte gjort det. Dessutom skulle matchen spela i den ökända Bamsehallen, Huskvarna Sporthall. Det var en ogästvänlig hall, mörk, tråkiga omklädningsrum i källaren. Studsigt parkettgolv som hade en Bamsefigur i mittcirkeln. Kort sagt, en perfekt hall för ett hemmalag. Som om inte allt detta vore nog saknade vi också ordinarie forwarden och Frisks parhäst Christopher Uhrbom som valt att boka en semesterresa till Hawaii. Timmarna före match önskade jag nästan att jag också hade gjort det!Vår fruktade förstakedja var dock tillgänglig. Patrik Strand och Rickard Claesson gick under namnet ”Firman” på diverse forum och gästböcker och de var onekligen något extra. De gjorde vardera 80 poäng under säsongen, ett resultat jag tror ingen spelare i klubben varit nära sen dess, åtminstone inte på motsvarande nivå. De kompletterades av Jesper Henningsson som agerade andraassistspelare och sopkvast. Tillsammans utgjorde de en av de bästa kedjorna i serien men de var också hårt bevakade varje match. Jag minns alldeles tydligt momenten före matchen. Vi genomförde vår vanliga uppvärmningsrutin och gick ned till omklädningsrummet tio minuter före matchstart. Många supportrar hade åkt till Huskvarna för att följa den avgörande matchen och en hel del var på plats redan då. Det kunde dock inte mäta sig med synen, och ljudet, som mötte oss när vi klev in på plan för första tekning. Drygt hundra personer från Gnosjö hade då fyllt halva läktaren och gav laget ett högljutt jubel. Jag får gåshud än idag av minnet när jag skriver dessa rader! Vi formligen flög fram i inledningen av matchen, om det hade med publiken att göra kan jag inte svara på men de var garanterat en bidragande orsak. Programenligt levererade våra stjärnor, Strand med två mål och Claesson med ett. Det mest minnesvärda målet gjordes dock av en helt annan spelare, nämligen Uhrboms ersättare. I konkurrens med betydligt mer rutinerade spelare hade vi valt att ge startplatsen till 18-årige Jakob Björnell och han tackade med att vispa in en backhand i krysset. Efter drygt en halv period ledde vi med 4-0 och det kändes just då som en raksträcka mot division 2. Så enkelt är det dock inte, Lekeryd satte två baljor innan paus och det var i högsta grad match. Det mentala spelet är alltid som svårast i avgörande matcher såklart men på något sätt blir det extra påtagligt när man går upp i en stor ledning. Jobbiga tankar om att vi inte får tappa det här nu när vi leder stort kan lätt smyga sig på. Trots allt är fyra mål inte speciellt mycket i innebandy där målchanser skapas hela tiden. Inte blev det bättre när Lekeryd omgående reducerade ytterligare en gång i andra. Härifrån var det bara kamp, ingen ville vika sig en tum. Mål föll om vartannat men vi behöll en tvåmålsledning inför sista perioden. Sista perioden förblev mållös i 13 minuter innan Strand fullbordade sitt hattrick. Dessvärre kastade Frisk bort en boll direkt på tekning efter målet och Lekeryd kunde omgående reducera. Sju minuter krig och frenetiskt kämpande följde. Lekeryd försökte, tog ut keepern och sköt på allt men Daniel Sigbladh i vår kasse var omutlig. Han släppte inga fler mål och till slut ljöd äntligen den vackraste slutsignalen jag någonsin hört. Vi hade klarat det! Lilla Gnosjö hade lyckats avancera till förbundsnivå. Ett stort segerjubel bröt ut och spelarna firade i en stor klunga runt ”Sigge”. Själv klev jag in på plan och började gå ner mot sarghörnet innan Jilo kom och vi delade en segerkram. Hur konstigt det än kan låta kände jag ingen direkt glädje i det ögonblicket. Det var mer lättnad, en press som släppte. Jag vet att Pär Mårts i intervju efter ett SM-guld fick den klassiska sportfrågan om hur det kändes, och han svarade att han bara kände tomhet. Någonstans förstår jag honom, plötsligt är allt över, man har ingen nästa träning att planera eller nästa match att förbereda taktik för. Allt man kämpat för tillsammans med laget är helt plötsligt bara slut. På något sätt var känslan givetvis också en följd av den press vi faktiskt hade känt, att det här är vår chans och den kommer inte komma tillbaka på länge. Känslorna på plan efteråt är dock bara förknippade med lycka och firande. Farsan som inte missade en match på den tiden, varken borta eller hemma hade just denna kväll blivit sjuk och inte kunnat följa med och stötta från läktaren. Gerda hade liverapporterat till honom via telefon. En stund efter slutsignalen ringde han mig, då släppte allt och vi grät ikapp av glädje i luren.Segerfirandet fortsatte i marsnatten om än på olika sätt. Vissa åkte hem, utmattade efter anspänningen. Andra gick på krogen och slog runt. Jag och några till åkte till akuten med Johan Holmgren som hade skadat knäet illa under matchen. Jag och DJ, eller om det var Peter ”Räv” Nyström, fick hjälpa personalen att gipsa Johan. Får det gå till så idag? Fick det ens göra det då? Mycket oklart. Såvitt jag vet funkar Johans knä fortfarande så jag antar att vi gjorde ett godkänt jobb i alla fall!På den här tiden dubbeljobbade jag inom GIBK, jag coachade även juniorlaget. Dagen efter var det serieavslutning borta mot Sävsjö och matchen skulle dömas av det strävsamma paret Bosse Linde och Bjarne Olsen. Hedersmannen Bosse klev rätt fram till mig, sträckte fram näven och uttrycke ”ett stort jävla grattis!” Ha la sen till: ”passa på att njuta av det här nu, för du kommer inte få uppleva det så många gånger”. Jag minns att jag, ung och dum som man var, inte kunde förstå vad han menade. Vi skulle ju upp nästa säsong igen, det finns inget som kan stoppa oss. Vi ska stapla framgångarna på hög. Idag förstår jag definitivt vad han menar. Många matcher och segrar har passerat sen avancemanget i Bamsehallen men den upplevelsen är speciell och något vi som delade den aldrig kommer glömma.Lekeryds IBK- Gnosjö IBK 5-7 (2-4, 2-2, 1-1)Målskyttar: Patrik Strand 3, Rickard Claesson 2, Jakob Björnell, Mattias PetterssonLaget:Mv: Daniel Sigbladh (Sebastian Dudas)Förstafemma: Daniel Kristoffersson- Johan Holmgren (ersattes av Fredrik Nyström i slutet av första)Jesper Henningsson- Patrik Strand- Rickard ClaessonAndrafemma: Mattias Pettersson- David HolmbergHenrik Florå- Marcus Frisk- Jakob BjörnellReserver: Peter Karlsson, Martin Jönsson, Fredrik Nyström, Peter Nyström, Jesper Holmgren, Daniel JohanssonPå följande länk finns ett youtubeklipp på när slutsignalen går och segerjublet utbryter:https://www.youtube.com/watch?v=Nf9TZ7LHan4 A-lag Div 2 10 days ago 1kommentar
Gustavs guldkorn: Bamsehallen (Del 1/2)
Återigen är det dags att ge sig ut på utflykt i minnesbanken. Den här gången kommer vi resa ytterligare bakåt i tiden mot en match, en hall, ett avancemang och ett fantastiskt minne. Många år har passerat sen den där marsfredagen 2007 men den är värd att minnas. Häng på så tar vi oss tillbaka till en annan tid!Som jag var inne på senast får klubbens storhetstid vad gäller herrinnebandy anses vara andra halvan av 00-talet. Det är också denna tid vi ska återvända till idag, kanske rentav kulmen av den till och med. Bakgrunden till den här matchen är intressant och avgörande och vi måste backa till säsongen 03/04 för att förstå var klubben befann sig. Gnosjö IBK hade då under några år varit ett stabilt division 4-lag, varken mer eller mindre. Denna säsong blev dock tuff och spenderades under slutet i den absoluta bottenstriden i krig om förnyat kontrakt. Det löste sig till slut men det krävde en kraftansträngning så stor att det nästan knäckte klubben. En passus som måste nämnas här är det gyllne undantaget säsongen 03/04, nämligen DM. På den tiden var DM, som i år för övrigt gjorde comeback i form av Smålandscupen, en stor företeelse där de flesta lagen deltog, även de absolut bästa. GIBK lyckades avancera till åttondelsfinal och lottades att möta Växjö Vipers (osäker på om de börjat använda det namnet redan då) som huserade i division 1 på den tiden (nuvarande Allsvenskan). Det sämre rankade laget fick fördel av hemmaplan samt en bonusstraff för varje division det skiljde mellan lagen. Mot alla odds lyckades GIBK vinna matchen med 5-4 efter att Daniel ”DJ” Johansson avgjort sent med ett patenterat dragskott i krysset. Detta trots att man lyckades missa samtliga bonusstraffar, en av dem sköts av nuvarande tränaren i damlaget Niklas Vickman om jag inte minns fel. Sensationellt nog blev det kvartsfinalspel i Töllstorpshallen och för motståndet skulle inga mindre än Jönköpings IK stå. JIK var på denna tid ett av de absoluta topplagen i Elitserien i innebandy. Topp fyra var givet säsong efter säsong, dock hade de problem med ett envist slutspelsspöke som gjorde att de sällan överlevde kvartsfinalspelet. De hade storstjärnor som Johan Anderson, Daniel Calebsson och inte minst den oefterhärmlige Janne Bjerlestam. JIK vann givetvis planenligt med 12-5 utan att ta ut sig, värt att notera är dock att GIBK lyckades sätta en av straffarna denna match genom Daniel Park!Om DM var en saga var seriespelet länge mer som en mardröm även om det gick vägen till slut. Det var till och med så illa att det var ytterst nära att laget lades ned helt under våren -04. Vi hade ett möte där det diskuterades om vi ens hade något lag att ställa på benen. Ett av de stora problemen var att det inte fanns någon målvakt att tillgå eftersom Sebastian Dudas valt att gå till VUGI i sin studiestad Växjö. Det problemet löstes dock med att profilen Emil i Fägerås satte sig mellan stolparna. Jag minns faktiskt inte att vi kom fram till något slutgiltigt det där mötet men ett lag anmäldes i alla fall till seriespel. Därefter hände något helt avgörande för laget och föreningen. Marcus Frisk anlände. Han kom från studier och division 1- spel i Umeå och kontaktade Daniel Petersson med frågan om det fanns möjlighet att få spela i Gnosjö IBK. Som den affärsman DP är såg han givetvis möjligheten och erbjöd Frisk plats i laget mot villkoret att han skulle ta över rodret och bli spelande tränare. Svaret blev ja och jag vill påstå att det är det enskilt viktigaste beslutet till hela klubbens resa som skulle följa, ja till att klubben faktiskt fortfarande är där den är idag. Tidigare hade ett paussnack mest låtit som en ishockeyintervju, spring mer, folk på kassen, kämpa, rörelse! Frisk lärde oss taktik. Spring rätt snarare än mer. Vänd spelet istället för att ta burskydd. Idag kan det låta simpelt men på den tiden var det en revolution. Dessutom behärskade Frisk kroppsfinter och spelade med spikrakt blad, bara en sån sak! Det var ingen som hade sett det på den tiden. Det handlade mer om att hooka klubban så mycket som möjligt, helst mer än tillåtet. Från bottenstrid gick det nu spikrakt uppåt och vi vann division 4 med Frisk och DP som tränare och var för första gången klara för högsta Smålandsserien. Ett helt koppel spelare anslöt, de flesta med tidigare bakgrund i klubben såsom Rickard Claesson, Jesper Henningsson, Sebastian Dudas, David Holmberg och Fredrik Nyström. Själv gick jag för första gången formellt in i A-laget, som assisterande till Frisk. Där har jag som bekant blivit kvar!Vi gjorde en bra första säsong i trean och hade länge häng på toppen. Det slutade med en fin femteplats och en bra grogrund inför säsongen 06/07 då vår historia ska utspelas. Vår fina säsong hade inte gått obemärkt förbi och flera klubbar ryckte i våra spelare. Sportgruppen med Henrik ”Jilo” Florå i spetsen gjorde dock ett hästjobb och säkrade upp truppen samt ett antal nyförvärv. Alla verktyg för att blanda sig i toppstriden fanns men det var nu eller aldrig. Vi skulle aldrig klara en silly season till med laget intakt. Serien inleddes starkt och vi låg länge helt programenligt i toppen. Efter nyår öste Wedeby på och säkrade tidigt seriesegern. Även andraplatsen gav direkt uppflyttning till division 2, tredjeplatsen gav ingenting. Inget kval. Allt eller inget. Vi hade andraplatsen men började hacka lite samtidigt som Tranås jagade intensivt och radade upp seger efter seger. Klantigt nog lyckades vi förlora mot nästjumbon Rottne och Tranås klev därmed upp på samma poäng som oss och som lök på laxen skulle vi mötas i Töllstorpshallen omgången efter. Här var det dessutom bara fyra omgångar kvar av serien, så det var en helt avgörande match. Efter en stenhård kamp som avgjordes sent avgick vi med segern. Matchen efter klarade vi med nöd och näppe att kryssa mot CL98 och i näst sista omgången slog vi Westervik hemma. Tranås vann två raka och det innebar att det skiljde en poäng inför sista omgången. Tranås hade dessutom målskillnaden på sin sida så det skulle inte räcka med en eller två poäng, vi måste vinna på ordinarie tid och ta tre. A-lag Div 2 10 days ago 0kommentarer
Gustavs guldkorn: Miraklet i Torsås (Del 2/2)
...Allt detta hade alltså lett fram till matchen som är föremålet för denna berättelse. Seriepremiären säsongen 2017/18 i Torsås Sporthall. Så långt bort hade vi inte spelat på mången god dag. Var ligger ens Torsås? Jag vet knappt än idag. En del hade tidigt angivit att de inte kunde vara med så det var tufft att överhuvudtaget kunna ställa ett helt lag på benen. Jag hade besök av kollegor från utlandet den aktuella veckan och kvällen innan matchdag var vi på Bredaryds Wärdshus. Jag deltog inte speciellt aktivt i konversationen dock, jag hade fullt upp med att hitta en sista gubbe för att fylla två femmor. Det ska då tilläggas att två av gubbarna som redan var klara för spel i matchen var Johnny Huynh som spelat i b-laget tidigare och Alexander Elmersson som hade spelat exakt fyra byten i division tre säsongen före (här finns en story om en hårtork och ett boxplay men det får vi ta en annan gång…). Det var ett tag aktuellt att Jonathan Fransson som spelat i b-laget säsongen innan men nu flyttat, skulle köra från Stockholm till Torsås för att spela matchen. Han tog dock sitt förnuft till fånga till slut och valde att stanna i huvudstaden. Kvällen gick och fredagen kom och vi fick helt enkelt åka med en man kort. Väl framme proklamerade motståndartränaren i nöjd ton att de minsann var väl förberedda, ”vi har kört tre pass i veckan sen i maj och har drygt 20 gubbar i truppen”. Det gav onekligen viss extra anspänning inför första tekning. Känslan var att det kunde bli rejält åka av från start och sextio riktigt jobbiga minuter. När väl domarna blåste till spel förändrades dock känslan tämligen omgående. Jag minns tydligt att jag efter tre- fyra spelade byten direkt kände att det inte på något sätt var ett omänskligt motstånd, den här matchen skulle vi vara kvar i åtminstone så länge orken räcker till. Vi städade ganska tidigt av ett boxplay och tog även ledningen i slutet av perioden efter mål av Eric Karlsson. Andra akten var snarlik den första, jämnt spel och vi var inte på något sätt bortgjorda. Eric gjorde 2-0 och kostade till och med på sig att missa en straff. Slätafly reducerade men drog i slutet av perioden på sig en dubbelutvisning vilket gav oss chansen att spela fem mot tre i inledningen av tredje. Det gjordes med bravur och Jesper Holmgren sköt 3-1. Otroligt nog hade vi ledningen en bit in i tredje, med nio utespelare varav endast tre (Jesper, Eric och Jakke Björnell) ens spelat på den här nivån tidigare. Sista 18 i tredje blev vi dock fullständigt nedtryckta, Slätafly satte allt på ett kort och öste på för allt vad tygen höll. Tröttheten tog ut sin rätt för oss men spelarna krigade som aldrig förr. Mitt i perioden fick Johnny till råga på allt kramp och var tvungen att vila sex- sju minuter. Under tiden fick Jesper kliva ned på sin ordinarie backposition och sex forwards blev hastigt och mindre lustigt bara fem. Slätafly reducerade och med knappt fyra kvar åkte Empa Claesson på sin andra tvåa (standard) för dagen. Vi orkar inte hålla emot utan Slätafly kan också kvittera. De fortsatte jakten på att avgöra under ordinarie tid men tack vare en enorm kraftansträngning lyckas vi spela av tiden och ta matchen till förlängning. En poäng var räddad och det kändes som mer än någon kunnat begära. Trots det fanns en extrapoäng att spela om och den tänkte vi inte ge bort lättvindigt. Det var tunga ben och skallar dock och Slätafly öste på. Oliver Landberg fick bollen och var så trött så han orkade inte annat än att slänga iväg ett skott från mittlinjen som tog i ribban! Så nära var vi en seger i comebacken i division 2. Slätafly fick avsluta sudden- spelet i powerplay och hade då en superchans att avgöra. Crosspassningen satt på bladet och målet var öppet sånär som på Jesper Landbergs doja i storlek 48 som han på ett mirakulöst sätt fick ut och räddade skottet. Slutsignalen ljöd och på resultattavlan lös 3-3! Det kändes som en seger, som Staffan Lindeborg sa efter Sverige- Argentina spelade 1-1 i fotbolls- VM 2002. En som dock inte var nöjd med ett kryss var Eric, han var tydlig med efter matchen att det här skulle vi minsann vunnit! Det vittnar lite om hans inställning och vilja att vinna till varje pris.Säsongen skulle efter detta rulla på i sakta mak, vi blev bättre och bättre och växte in rätt bra i division 2- kostymen även om det dröjde till sista omgången innan kontraktet säkrades. Jag tror definitivt att premiärmatchen var viktig för oss. Vi fick direkt se att vi kan hävda oss på en högre nivå samt att hårt arbete ger resultat. Vi var inte många som var med på bussen från Gnosjö till Torsås den där oktoberkvällen men vi som var med kommer nog alltid minnas matchen!Slätafly SK/IBK- Gnosjö IBK 3-3 (0-1, 1-1, 2-1, 0-0)Målskyttar: Eric Karlsson 2, Jesper HolmgrenLaget:Mv: Jesper Landberg (Christoffer Törn)B: Anton Holmgren- Emil Claesson- Johnny Huynh1 kedja: Oliver Landberg- Eric Karlsson- William Park2 kedja: Jakob Björnell- Jesper Holmgren- Alexander Elmersson A-lag Div 2 11 feb 0kommentarer
Gustavs guldkorn: Miraklet i Torsås (Del 1/2)
Gustavs text är lång och laget.se tillåter enbart 7.000 tecken per inlägg, så vi får dela upp det i två delar. :-)I en tid av innebandystiltje börjar onekligen en viss abstinens att infinna sig. Framförallt saknas tävlingsmomentet, att få mäta sig med seriekonkurrenterna varje fredag har länge varit självklart men inte nu.För att stilla lite av innebandyhungern tänkte jag hänge mig till lite nostalgi. Jag har i någon form stått i båset klädd i Gnosjö IBKs färger sedan 2003 och avverkat en hel mängd matcher. De allra flesta är bortglömda till största del men vissa matcher lämnar riktigt aldrig minnesbanken. Avgörande matcher har förstås en tydligare tendens att hamna där men det finns även många andra matcher som på många sätt är minnesvärda. Jag tänkte därför lista tre matcher som jag aldrig kommer glömma och som på något sätt betytt mycket för Gnosjö IBK, mig och många andra. Troligtvis kommer det medfölja lite bakgrundshistoria, trivsamma anekdoter samt inte minst en hel del sköna profiler som passerat revy hos Knektarna genom åren.God läsning!Slätafly SK/IBK- Gnosjö IBK 2017Den första matchen ut att belysas är alltså seriepremiären i division 2 säsongen 2017/18. Detta är säsongen då Gnosjö IBKs herrar gjorde comeback i ”finrummet”, högsta Smålandsserien division 2 efter många säsonger skvalpande i de lägre serierna. Klubbens verkliga storhetstid får anses vara mellan 2004-09 då vi avancerade från division fyra ända upp till förbundsnivå, division två (nuvarande division ett). Från metropoler som Kvillsfors och Forsheda spelade vi helt plötsligt matcher från Trelleborg i söder till Nyköping i norr. En fantastisk tid på många sätt och det var också då mitt engagemang i klubben började och växte sig starkt. Tillsammans lade jag och dåvarande sportchefen Henrik ”Jilo” Florå oerhört många timmar på Gnosjö IBK året runt. Dels på själva spelet och matcherna men även på att rekrytera spelare, klubbleverantörer (Kronstrand glömmer ingen) och annat. Det fanns många andra inblandade också, Daniel Petersson drömmer fortfarande mardrömmar om telefonräkningarna för samtal mellan Gårö och Swedecote på den tiden. Det gick ett och annat samtal mellan mig, Jilo och Daniel ”Chris” Kristoffersson på de aktuella företagen och det var inte direkt ytbehandling eller plåtbearbetning som diskuterades… Det fanns inte mycket mer än innebandy i mitt liv vid den här tiden, vinst eller förlust på helgen färgade allt jag tog mig för. Allt var också länge på något sätt en hisnande framåtrörelse, segrar, utveckling, avancemang. Det kunde givetvis inte hålla för evigt och efter en extremt motig säsong 2008/09 åkte vi ur dåvarande tvåan och var tillbaka i Småland. Några halvhjärtade försök följde med avancemang och urdragningar ur serier som avlöste varandra. Inför säsongen 12/13 startade vi om i lägsta serien och satte en uttalad målsättning att bara ha kul, glädjen till sporten skulle vara prio ett. Vi vann serien obesegrade med undertecknad som spelande tränare (!?) och avancerade till trean. Det kändes som en lagom nivå. Vi var tillräckligt bra för att komma trea- fyra varje säsong men också tillräckligt dåliga för att inte vara nära att gå upp. Det känns konstigt att skriva detta idag men då tyckte jag det var ett utmärkt upplägg. Vi gick fortfarande ut för att vinna varje match men de gångerna det inte blev så förstörde det inte hela helgen längre. Innebandy var kul utan någon större press, det liksom bara rullade på. Vi var ett skönt gäng och det var relativt smidigt, korta resor och så vidare, perfekt! Sådär flöt det på några år, fram till säsongen 16/17. Som vanligt inledde vi seriespelet helt okej, låg på vår stadiga andra, tredje, fjärdeplats ungefär. Månaden innan juluppehållet spelade vi dock bedrövligt och förlorade fyra raka om jag minns rätt. Allt kulminerade i förlust en lördag mot Tenhult borta med de evigt unga bröderna Blychert i spetsen. I samband med detta var julfest bokad i Jönköping till råga på allt. Vid den tiden hade Patrik Strand lyckats få med sig Skillingarydsikonen Jonas Ragnarsson att spela i GIBK. Under en diskussion oss emellan relativt sent denna kväll fastslog han med säkerhet: ”typiskt Gnosjö med fyra raka torsk nu. Jag är säker på att vi kommer vinna sju raka efter nyår och gå till kval”. Ragge är klok som en uggla så givetvis fick han rätt i sin profetia. Vi slog vår största antagonist på den tiden, Ljungby, i sista omgången och säkrade därmed en kvalplats uppåt mot vår kanske nutida största antagonist, Ingelstad. Efter två svavelosande matcher som är värda en helt egen krönika stod Ingelstad som vinnare med ett enda måls marginal totalt. Det var en oerhört tung förlust och den lockade fram känslor som jag inte trodde jag hade i mig längre. Jag trodde som sagt att jag lyckats få någon slags distans till innebandyn, att det var något som bara var kul. Skillnaden mellan vinst och förlust är dock aldrig så enkel och här sved det rejält. Resan med ”sju raka” som Ragge uttryckte det, hade väckt något, en hunger efter mer. Under sommaren valde ett lag dock att dra sig ur tvåan och vi blev erbjudna friplatsen. Vi valde efter visst funderande att tacka ja till platsen och acceptera utmaningen. För en utmaning, det var det! Ett par veckor före seriepremiären samlade vi ryggraden i laget för ett avgörande möte. Vi hade då en trupp på två målvakter och två femmor i princip, kanske någon enstaka reserv. Det är extremt tunt såklart och inget vidare att hålla i när det blåser snålt. Vi skulle nu för första gången på många år spela 22 matcher dessutom, senaste säsongerna hade bestått av 16 matcher efter att lag dragit sig ur. Vi valde trots detta att köra på och försöka få in några gubbar till. En fredag några veckor före seriepremiären lastade jag in en smörgåstårta i bilen och åkte upp till Jönköping och lyckades övertyga Strand att köra en säsong till. Den gode Strand har en viss svaghet vid förhandlingsbordet när godsakerna kommer fram, därom råder inga tvivel. Även Jesper Henningsson körde vidare vilket såklart var väldigt viktigt....Fortsättning följer i inlägg 2... A-lag Div 2 11 feb 1kommentar
Obesegrade i tre år på hemmaplan⭐
Man ska väl inte prata om sånt här för då bryts sviten men vi måste hylla våra spelare i damlaget som nu varit obesegrade på hemmaplan i seriesammanhang i 3 år. Alltså 3 kalenderår. Det lag som senast lyckades vinna i Töllstorpshallen var S/W2010 som vann den 28 januari 2018 med 2-3. Därefter har de spelat 22 hemmamatcher varav 20 vinster och 2 oavgjorda och 0 förlorade. Under dessa matcher så har hemmalaget gjort 135 mål och släppt in 59.Vad hemligheten är bakom denna svit är svår att besvara här men få lag utmanar den energi som man möter i Töllstorpshallen med kopplingen mellan laget och en engagerad publik tillsammans med fullstor plan som hemmalaget alltid utnyttjar.Som sagt en eloge till laget, som fotnot så kan vi notera att det dessutom vunnits x antal träningsmatcher under denna tiden. Men även två förluster och bägge mot Värnamo IK.Vi förlorade en träningsmatch för några år sedan då vi tyvärr fick två allvarliga knäskador. Dessutom fick vi kassera in en förlust i Smålandscupen under 2020.Men som sagt obesegrade i tre år i seriesammanhang⭐✌Nu siktar vi på att förlänga sviten eller hur tjejer.Gällande fotot så fick inte alla matcher plats..... A-lag Div 2 Dam 17 jan 1kommentar
Spelarintervju: Edith Nilenfors
Namn: Edith NilenforsÅlder: 17Nummer: 8Position: CenterHej Edith, hur är läget nu när julen börjar närma sig?- Det är bra, men saknar innebandy väldigt mycket.Nu verkar det snart finnas möjlighet till träning igen men hur har du hållt igång i höst?- Jag löptränar 2-3 gånger i veckan, kör lite eget fys samt spelar padel. Ni har ju gjort en väldigt bra höst som nytt lag i div2, hur har du upplevt hösten?- Jag håller med om att vi har haft en otroligt bra start som nytt div2 lag. Jag tycker vi har utvecklats när det kommer till passningsspelet, snabbhet och försvarspelet. Det har blivit mycket roligare nu när vi fått ett högre tempo, därför har jag upplevt hösten som väldigt bra. Du har gjort en imponerande höst med bra utdelning men framförallt med ett fint spel, du verkar trivas i din roll?- Jag känner att rollen som center passar mig väldigt bra då jag trivs att både försvara och anfalla. Jag och min centerkollega Hedda jobbar gärna i försvaret, därför är det kul att vi även får utdelning framåt.Som lagkapten så är ju alla pusselbitar viktiga att få ihop men vad anser du vara nyckeln till framgången med serieseger förra året och obesegrade hittills i serien?- Jag vill framförallt trycka på sammanhållningen och den fina gemenskapen vi har både på och utanför plan. Alla i laget är väldigt stora tävlingsmänniskor och tar lärdom av varandra. Det är framförallt kul att så många har fått ta del av poängen iår, det blir därför inte lika sårbart om någon är borta. Men däremot skulle det bli oerhört tufft för oss om Emmy inte skulle vara med. Hon är en stor del av våra framgångar. Vem i laget har överraskat mest positivt tycker du?- Jag vill helst inte välja en specifik person, då alla i laget är lika viktiga. Däremot vill jag hylla våra tränare som lägger ner oroligt mycket tid och engagemang på oss. Dom ser alltid de positiva i det vi gör och på så sätt hjälper dom oss att utvecklas. Under mina dryga 6 säsonger har Fredrik alltid varit min tränare och Niklas hoppade in kort därefter. De har därför fått mig och många andra i laget att utvecklas till där vi är idag. Vilket eller vilka lag har varit roligast att möta i år och varför?- Derbymatcher är ju alltid roliga, därför skulle jag säga matchen mot Westbo. De är alltid kul att möta lag man känner igen folk i, jag har ju även spelat några matcher i Westbotröjan. Centerrollen är oftast en avvägningsspelare, sitter det i ryggmärgen om du ska gå offensivt eller hålla djupet hemåt i anfallen?- Ska jag vara helt ärlig sitter det i ryggmärgen att jag ska hålla djupet hemåt i anfallen. Men tvekar aldrig på att gå offensivt. Jag vet ju att du har en trogen skara i publiken som följer dig! Vad betyder publiken för dig?- Jag har många i min släkt som kommer och kollar, vilket betyder mycket. Men även kul att se så många andra på läktaren, det ger en extra kick. Till sist, vad är det absolut roligaste med innebandy?- Det absolut roligaste med innebandyn är ju såklart att vinna. Det är också kul att man kan vända en match på bara några minuter, då det är en sport med högt tempo. Tack Edith för att du tog dig tid och lycka till nu till våren! A-lag Div 2 Dam 15 dec 2020 0kommentarer
Spelarintervju: Astrid Malmberg
Namn: Astrid MalmbergÅlder: 16Nummer: 36Position: BackHej Astrid,hur är läget nu när julen börjar närma sig?- Läget är bra, men tycker det är tråkigt att inte få träna. Men annars bra.Hur gör du för att hålla igång nu i dessa tider när vi inte får ha gemensamma träningar?- Jag är ute och springer och styrketränar ett par gånger i veckan, har även kört lite padel.Ni har ju gjort en väldigt bra höst som nytt lag i div2, hur har du upplevt hösten?- Jag tycker att vi har presterat bra under den korta hösten som vi fått spela. Hela laget har utvecklats och höjts ett snäpp.Vad är det som märker ut Gnosjö IBK dam 2020/2021?- Vi slutar aldrig springa och har ett riktigt högt tempo. Vi slutar aldrig kämpa heller och ger aldrig upp, det är ett jäkla anamma till lag.Vilken spelare har överraskat mest positivt på dig i år och varför?- Tycker att jag och min backkollega Ella har spelat ihop oss bra, och hon räddar mig alltid när det skiter sig för mig. Sen vill jag även lyfta Hedda Hast som verkar vara helt ostoppbar. Tvekar aldrig att gå in i närkamper, har ett bra spelsinne och är snabbt nere och hjälper oss backar mycket.Vilket eller vilka lag har varit roligast att möta i år och varför?- Skillingaryd då jag tycker stämningen var väldigt rolig. Alltid mycket känslor i ett derby. Jag tycker också att det klaffade rätt för mig den matchen.Finns det någon spelare i något av lagen du mött som är svårare än andra att möta för dig som back?- Finns duktiga spelare i alla lagen, men tycker att JIK har många duktiga tekniska spelare.Du har en väldigt intensiv spelstil, vad har du fått det ifrån?- Vet inte, men har alltid tyckt om när det händer mycket och gillar när det går fort. Tänker alltid att det är bara att tuta och köra så hoppas vi att det går vägen. Tyvärr så har det väl lett till lite väl många minutrar i utvisningsbåset Till sist, vad är det absolut roligaste med innebandy?- Det är ett tempofylld sport och det händer mycket, vilket jag tycker om. Sen så tycker jag att vårat lag har en grym inställning och en fantastisk laganda. Det gör det hela ännu roligare.Tack Astrid för att du tog dig tid och lycka till nu till våren!- Tack, hoppas det kommer igång snart. A-lag Div 2 Dam 13 dec 2020 0kommentarer
Spelarintervju: Tilda Niemi
Namn: Tilda NiemiÅlder: 18Nummer: 6Position: BackHej Tilda, hur är läget nu när julen börjar närma sig?- Det är bara bra, saknar dock alla i laget och såklart innebandyn!Hur gör du för att hålla igång nu i dessa tider när vi inte får ha gemensamma träningar?- Jag har varit ute och sprungit en del samt spelat lite paddel. Försöker hålla igång så gott det går men längtar tills vi får köra igång igen.Ni har ju gjort en väldigt bra höst som nytt lag i div2, hur har du upplevt hösten?- Tycker vi har gjort riktigt bra ifrån oss och visat upp att vi verkligen klarar av motståndet. Jag tycker även vi visar upp ett mer moget spel i år där vi hittat flera snygga uppspels varianter som resulterat i ett flertal mål. Många har också visat upp riktigt bra avslut vilket är väldigt roligt att se!Du har en väldigt bra blick för speluppbyggnad där du ser passningar som få andra! Har du alltid haft det eller är det något du lärt dig under åren?- Det är något jag alltid tänker på och försöker utveckla. Jag och pappa har också pratat om sådant en del här hemma genom alla år och det är något jag alltid strävar efter att bli bättre på.Vilken spelare har överraskat mest positivt på dig i år?- I år tycker jag många spelare i laget höjt sig en nivå och vi har fått till ett riktigt bra spel. Känns riktigt tryggt med Emmy Karlsson i målet. Hon har lyckats med många riktigt vassa räddningar och visat hög klass. Gillar även hennes sätt att hjälpa oss backar genom att prata med oss på planen och gör allt för att ingen boll ska rulla in bakåt. Centerspelet i år har också sett riktigt bra ut och vi har några riktigt löpstarka spelare där. En spelare till värd att nämna är Lisa Hast som med sina snabba löpningar lurar bort många motståndare och kommer i en fart många inte kan stå emot.Vad kännetecknar Gnosjö IBK tycker du?- Helt klart att vi har roligt både på och utanför planen. Vi vill ständigt utvecklas och bli bättre och ger verkligen allt. En stor eloge till er ledare som också lägger ner mycket tid och arbete för att vi ska prestera så bra som möjligt samtidigt som vi har väldigt roligt. Utan er hade laget inte varit där det är idag.Tycker också det är roligt att se ett sådant stort engagemang av klubben, ledare, föräldrar och publik kring laget, det gör verkligen att laget lyfts och allt blir mycket roligare.Vilket eller vilka lag har varit roligast att möta i år och varför?- På denna fråga måste jag säga matchen mot Westbo IBK. Eftersom jag själv spelat i Westbo innan var det en speciell känsla att denna gången vara med i motståndarlaget. Även om jag vet att det var endel spelare i laget som var riktigt nervösa (inklusive jag själv) tycker jag generellt sätt vi gjorde bra ifrån oss och kunde hålla nerverna i styr.Du har ett härligt fokus när det blir match, känns som du går in i en ”bubbla”, hur upplever du det själv?- Tycker det är viktigt att man koncentrerar sig inför match och har laddat upp ordentligt. Det blir verkligen så mycket roligare om alla ger allt och försöker sitt bästa. Att jag kan gå in i en ”bubbla” handlar nog mest om att jag försöker tänka igenom vad jag kan bidra med under matchens gång och göra mitt bästa.Jag vet ju att du har en trogen skara i publiken som följer dig! Vad betyder publiken för dig?- Allt stöd man får betyder såklart jätte mycket och gör att man tar i det där lilla extra. Min trogna skara har alltid hängt med under alla dessa år jag spelat och jag är verkligen tacksam för att dem är så intresserade och tar sig till alla sporthallar för att kolla. Publiken ger också en härlig stämning under matcherna och i höst när det inte riktigt sett ut som vanligt har man verkligen förstått vilken skillnad de bidrar med.Till sist, vad är det absolut roligaste med innebandy?- Det absolut roligaste med innebandyn är att det är en sport där det går undan och hela tiden händer saker. Laget gör också väldigt mycket och trivs man i laget vilket jag verkligen gör blir det så mycket roligare. Såklart är det lätt att vara ödmjuk vid medgång men jag vet att vårt lag håller ihop även i motgångar!Tack Tilda för att du tog dig tid och lycka till nu till våren! A-lag Div 2 Dam 11 dec 2020 0kommentarer
Spelarintervju: Klara Petersson
Namn: Klara PeterssonÅlder: 17Nummer: 9Position: BackHej Klara, hur är läget nu när julen börjar närma sig?- Hej! Läget är bra trots omständigheterna, jag har ju fått fått börja träna igen så jag är glad😉Hur gör du för att hålla igång nu i dessa tider när vi inte får ha gemensamma träningar?- Nu när vi inte får träna tillsammans så kör jag först och främst styrka men även lite padel. Jag tycker att padel är ett bra alternativ för mig som tycker det är lite tråkigare att springa på elljusspåret.Din höst har inte varit som alla andras, du spelade premiären mot Sävsjö i Smålandscupen och sen har vi saknat dig på planen! Vad hände?- Hösten blev verkligen inte som planerat vilket är väldigt tråkigt, hade sett fram för att spela seniorspel så mycket. Dagen efter matchen mot Sävsjö i Smålandscupen var jag väldigt glad för att vi vann vår första riktiga seniormatch. Medan jag skulle skära upp min frukostfralla så kollade jag på straffarna från matchen vilket jag skulle väntat med. Det slutar med att jag skar mig i handen och fick akutopereras 4 dagar senare. Jag fick en inflammation i mitt pekfinger, tyvärr fick jag en del komplikationer så fick inte börja träna som planerat.Ni har ju gjort en väldigt bra höst som nytt lag i div2, hur har du upplevt hösten från sidan?- Jag tycker att det är så roligt att vi spelar div 2. Det är en bra utmaning för oss. Det har varit annorlunda att se matcherna från bänken och inte på planen. Själv tycker jag att det är mer nervöst att sitta på sidan än att spela själv så stor eloge till våra tränare som gjort det i flera år nu! När man står på sidan så ser man vilken kämpaglöd laget har och att alla ger allt, det är så roligt o se! Jag tycker det har sett bra ut från sidan.Vilken spelare har överraskat mest positivt på dig i år?- Vilken svår fråga...jag tycker att hela laget har gjort en fantastisk start på säsongen, det går inte säga något annat. 5/5 vinster. Om jag ska välja ut en spelare så tycker jag att vår fantastiska målvakt Emmy Karlsson har överraskat mig. Hon ligger två:a i målvaktsligan med hela 89.16%. Under säsongen har hon fått 83 skott på sig och bara 9 skott har gått in!Få har den kärleken till sporten innebandy som du Klara, hur mycket saknar du matcherna i ett kokande Töllstorp med allt vad det innebär?- Åhh det finns inget bättre en ett fullsatt Töllstorp. Jag längtar tills vi kan spela i ett fullsatt Töllstorp igen. Man får sådan adrenalinkick av alla som är och hejar på oss, men framförallt man blir så glad att folk tar sig tid för att kolla på när just vi spelar innebandy.Du känner oerhört mycket folk i innebandysmåland, hur tror du övriga upplever det att möta oss?- Haha jag har en del kompisar som spelar innebandy i olika klubbar runt om i Småland. Uppfattningen jag har fått av dom är att de tycker att det är jobbigt att möta oss eftersom vi aldrig ger oss, oavsett vad som står på tavlan. Vi ger allt in i det sista och det brukar jag höra från mina kompisar. Sedan springer vi så mycket på planen så vi tröttar ut våra motståndare rätt fort.Till sist, vad är det absolut roligaste med innebandy?- Det roligaste med innebandyn är själva lagandan. Vi har så fantastiskt roligt tillsammans och jag vet att jag inte hade haft så roligt om jag spelade i ett annat lag. Det är ju så tråkigt att vi inte träffas 3 gånger i veckan nu, det känns tomt att inte få träffa mina lagkompisar och vänner. Sen ska jag inte sticka under stolen med att det är ju extra kul med innebandy när det går bra😉Tack Klara för att du tog dig tid och lycka till nu till våren!- Tack! A-lag Div 2 Dam 10 dec 2020 0kommentarer
Visa fler nyheter

Senast uppladdade video

Ingen video uppladdad Logga in och ladda upp ert första klipp

Senast uppdaterade album

Inga matcher hittades

Visa alla spelade matcher

Insamling till Gnosjö IBK

På gång
Kalender

F-06/07/08 Hestra Skid O SK F09 (borta)	6 mar, 12:00
P-04/05 KFUM Jönköping P05 (hemma)	7 mar, 10:00
P-06 Aneby SK P05-06 (hemma)	7 mar, 12:00
F-06/07/08 Träning	8 mar, 16:45
A-lag Div 2 Träning	8 mar, 19:30

Kalenderöversikt

A-lag Div 2 Dam

A-lag Div 2

Facebook

Kansli

c/o Johan Larsson, Tallstigen 11, 33533 Gnosjö
johan@falksmetall.se
070-559 55 11

Besökartoppen

Länet

1.	(2)	IF Hallby HK A-lag Herrar
2.	(91)	Hovslätts IK Damer Allsvenskan
3.	(1)	IF Hallby HK
4.	(4)	Värnamo Hockey
5.	(15)	Mariebo IK
6.	(3)	Värnamo Hockey A-lag
7.	(81)	Vetlanda FF
8.	(6)	Gränna AIS
9.	(7)	Hvetlanda GIF
10.	(71)	Waggeryds IK A-lag Herrar

Nyheter

Träning för tjejer födda 2012-2013 !!!

Gustavs guldkorn: Bamsehallen (Del 2/2)

Gustavs guldkorn: Bamsehallen (Del 1/2)

Gustavs guldkorn: Miraklet i Torsås (Del 2/2)

Gustavs guldkorn: Miraklet i Torsås (Del 1/2)

Obesegrade i tre år på hemmaplan⭐

Spelarintervju: Edith Nilenfors

Spelarintervju: Astrid Malmberg

Spelarintervju: Tilda Niemi

Spelarintervju: Klara Petersson

Senast uppladdade video

Senast uppdaterade album

A-lag Div 2 Dam

A-lag Div 2

Facebook

Kansli

Besökartoppen