Välj lag

Nyheter

Klubbnyheter

Häng med på resan!
Vi behöver bli fler i vår satsning genom div2 dam. Är du den vi söker så tveka inte att höra av dig till Fredrik Andersson på telefon: 070/6779870.Hoppas vi hörs👍 Gnosjö IBK 2 apr 0kommentarer
Smålandscupen lottad
Smålandscupens första gruppspel är nu lottat och vi ska återigen möta Jönköpings IK som är det senaste laget vi mötte föregående säsong på bortaplan helgen v33. Därefter gästas vi på en veckodagsomgång v34 av Nässjö. Även serien har bestämts och där möter vi följande lag kommande säsong:Gnosjö IBKWestboSkillingarydJönköpings IKLagans IBKVäxjö IBKHovshagaNässjöTranåsHusqvarna B-lagNågra bekanta motståndare och några nya! Det blir en härlig utmaning för oss ⭐ A-lag Div 2 Dam 8 jun 0kommentarer
Häng med på resan!
Vi behöver bli fler i vår satsning genom Div2 dam. Är du den vi söker så tveka inte att höra av dig till Fredrik Andersson på 070/6779870. Hoppas vi hörs👍 A-lag Div 2 Dam 2 apr 0kommentarer
Föreningsdagar Intersport
24-29/3 har vår samarbetspartner Intersport 25% på allt* – ett perfekt läge att kitta upp er för vårsäsongen! Dessutom får du som medlem i Club Intersport bonus både till dig själv men kan även stötta våran förening genom att välja att stötta oss extra under ”Mina Sidor” på intersport.se Gnosjö IBK 23 mar 0kommentarer
Inställd träning för flickor födda 2012/2013
Hej,Vi ställer in dagens träning i Bäckahallen för flickor födda 2012-2013 på grund av det rådande smittoläget.// Tränarna gm Johan Gnosjö IBK 9 mar 0kommentarer
Gustavs guldkorn: Bamsehallen (Del 2/2)
Mellan matchen mot Westervik och avgörandet var det en vecka. Jag drömde om matchen som skulle komma VARJE natt. Ett tecken så gott som något på att det bara var innebandy som gällde på den tiden… För motståndet i sista matchen skulle Lekeryd stå. De var ett lurigt lag anförda av spelgenierna Johan ”Ezon” Eriksson och Alexander Wiberg. De två var troligtvis spelskickligast i serien. De kanske inte älskade försvarsspel men det är många fina innebandyspelare som inte gjort det. Dessutom skulle matchen spela i den ökända Bamsehallen, Huskvarna Sporthall. Det var en ogästvänlig hall, mörk, tråkiga omklädningsrum i källaren. Studsigt parkettgolv som hade en Bamsefigur i mittcirkeln. Kort sagt, en perfekt hall för ett hemmalag. Som om inte allt detta vore nog saknade vi också ordinarie forwarden och Frisks parhäst Christopher Uhrbom som valt att boka en semesterresa till Hawaii. Timmarna före match önskade jag nästan att jag också hade gjort det!Vår fruktade förstakedja var dock tillgänglig. Patrik Strand och Rickard Claesson gick under namnet ”Firman” på diverse forum och gästböcker och de var onekligen något extra. De gjorde vardera 80 poäng under säsongen, ett resultat jag tror ingen spelare i klubben varit nära sen dess, åtminstone inte på motsvarande nivå. De kompletterades av Jesper Henningsson som agerade andraassistspelare och sopkvast. Tillsammans utgjorde de en av de bästa kedjorna i serien men de var också hårt bevakade varje match. Jag minns alldeles tydligt momenten före matchen. Vi genomförde vår vanliga uppvärmningsrutin och gick ned till omklädningsrummet tio minuter före matchstart. Många supportrar hade åkt till Huskvarna för att följa den avgörande matchen och en hel del var på plats redan då. Det kunde dock inte mäta sig med synen, och ljudet, som mötte oss när vi klev in på plan för första tekning. Drygt hundra personer från Gnosjö hade då fyllt halva läktaren och gav laget ett högljutt jubel. Jag får gåshud än idag av minnet när jag skriver dessa rader! Vi formligen flög fram i inledningen av matchen, om det hade med publiken att göra kan jag inte svara på men de var garanterat en bidragande orsak. Programenligt levererade våra stjärnor, Strand med två mål och Claesson med ett. Det mest minnesvärda målet gjordes dock av en helt annan spelare, nämligen Uhrboms ersättare. I konkurrens med betydligt mer rutinerade spelare hade vi valt att ge startplatsen till 18-årige Jakob Björnell och han tackade med att vispa in en backhand i krysset. Efter drygt en halv period ledde vi med 4-0 och det kändes just då som en raksträcka mot division 2. Så enkelt är det dock inte, Lekeryd satte två baljor innan paus och det var i högsta grad match. Det mentala spelet är alltid som svårast i avgörande matcher såklart men på något sätt blir det extra påtagligt när man går upp i en stor ledning. Jobbiga tankar om att vi inte får tappa det här nu när vi leder stort kan lätt smyga sig på. Trots allt är fyra mål inte speciellt mycket i innebandy där målchanser skapas hela tiden. Inte blev det bättre när Lekeryd omgående reducerade ytterligare en gång i andra. Härifrån var det bara kamp, ingen ville vika sig en tum. Mål föll om vartannat men vi behöll en tvåmålsledning inför sista perioden. Sista perioden förblev mållös i 13 minuter innan Strand fullbordade sitt hattrick. Dessvärre kastade Frisk bort en boll direkt på tekning efter målet och Lekeryd kunde omgående reducera. Sju minuter krig och frenetiskt kämpande följde. Lekeryd försökte, tog ut keepern och sköt på allt men Daniel Sigbladh i vår kasse var omutlig. Han släppte inga fler mål och till slut ljöd äntligen den vackraste slutsignalen jag någonsin hört. Vi hade klarat det! Lilla Gnosjö hade lyckats avancera till förbundsnivå. Ett stort segerjubel bröt ut och spelarna firade i en stor klunga runt ”Sigge”. Själv klev jag in på plan och började gå ner mot sarghörnet innan Jilo kom och vi delade en segerkram. Hur konstigt det än kan låta kände jag ingen direkt glädje i det ögonblicket. Det var mer lättnad, en press som släppte. Jag vet att Pär Mårts i intervju efter ett SM-guld fick den klassiska sportfrågan om hur det kändes, och han svarade att han bara kände tomhet. Någonstans förstår jag honom, plötsligt är allt över, man har ingen nästa träning att planera eller nästa match att förbereda taktik för. Allt man kämpat för tillsammans med laget är helt plötsligt bara slut. På något sätt var känslan givetvis också en följd av den press vi faktiskt hade känt, att det här är vår chans och den kommer inte komma tillbaka på länge. Känslorna på plan efteråt är dock bara förknippade med lycka och firande. Farsan som inte missade en match på den tiden, varken borta eller hemma hade just denna kväll blivit sjuk och inte kunnat följa med och stötta från läktaren. Gerda hade liverapporterat till honom via telefon. En stund efter slutsignalen ringde han mig, då släppte allt och vi grät ikapp av glädje i luren.Segerfirandet fortsatte i marsnatten om än på olika sätt. Vissa åkte hem, utmattade efter anspänningen. Andra gick på krogen och slog runt. Jag och några till åkte till akuten med Johan Holmgren som hade skadat knäet illa under matchen. Jag och DJ, eller om det var Peter ”Räv” Nyström, fick hjälpa personalen att gipsa Johan. Får det gå till så idag? Fick det ens göra det då? Mycket oklart. Såvitt jag vet funkar Johans knä fortfarande så jag antar att vi gjorde ett godkänt jobb i alla fall!På den här tiden dubbeljobbade jag inom GIBK, jag coachade även juniorlaget. Dagen efter var det serieavslutning borta mot Sävsjö och matchen skulle dömas av det strävsamma paret Bosse Linde och Bjarne Olsen. Hedersmannen Bosse klev rätt fram till mig, sträckte fram näven och uttrycke ”ett stort jävla grattis!” Ha la sen till: ”passa på att njuta av det här nu, för du kommer inte få uppleva det så många gånger”. Jag minns att jag, ung och dum som man var, inte kunde förstå vad han menade. Vi skulle ju upp nästa säsong igen, det finns inget som kan stoppa oss. Vi ska stapla framgångarna på hög. Idag förstår jag definitivt vad han menar. Många matcher och segrar har passerat sen avancemanget i Bamsehallen men den upplevelsen är speciell och något vi som delade den aldrig kommer glömma.Lekeryds IBK- Gnosjö IBK 5-7 (2-4, 2-2, 1-1)Målskyttar: Patrik Strand 3, Rickard Claesson 2, Jakob Björnell, Mattias PetterssonLaget:Mv: Daniel Sigbladh (Sebastian Dudas)Förstafemma: Daniel Kristoffersson- Johan Holmgren (ersattes av Fredrik Nyström i slutet av första)Jesper Henningsson- Patrik Strand- Rickard ClaessonAndrafemma: Mattias Pettersson- David HolmbergHenrik Florå- Marcus Frisk- Jakob BjörnellReserver: Peter Karlsson, Martin Jönsson, Fredrik Nyström, Peter Nyström, Jesper Holmgren, Daniel JohanssonPå följande länk finns ett youtubeklipp på när slutsignalen går och segerjublet utbryter:https://www.youtube.com/watch?v=Nf9TZ7LHan4 A-lag Div 2 23 feb 1kommentar
Gustavs guldkorn: Bamsehallen (Del 1/2)
Återigen är det dags att ge sig ut på utflykt i minnesbanken. Den här gången kommer vi resa ytterligare bakåt i tiden mot en match, en hall, ett avancemang och ett fantastiskt minne. Många år har passerat sen den där marsfredagen 2007 men den är värd att minnas. Häng på så tar vi oss tillbaka till en annan tid!Som jag var inne på senast får klubbens storhetstid vad gäller herrinnebandy anses vara andra halvan av 00-talet. Det är också denna tid vi ska återvända till idag, kanske rentav kulmen av den till och med. Bakgrunden till den här matchen är intressant och avgörande och vi måste backa till säsongen 03/04 för att förstå var klubben befann sig. Gnosjö IBK hade då under några år varit ett stabilt division 4-lag, varken mer eller mindre. Denna säsong blev dock tuff och spenderades under slutet i den absoluta bottenstriden i krig om förnyat kontrakt. Det löste sig till slut men det krävde en kraftansträngning så stor att det nästan knäckte klubben. En passus som måste nämnas här är det gyllne undantaget säsongen 03/04, nämligen DM. På den tiden var DM, som i år för övrigt gjorde comeback i form av Smålandscupen, en stor företeelse där de flesta lagen deltog, även de absolut bästa. GIBK lyckades avancera till åttondelsfinal och lottades att möta Växjö Vipers (osäker på om de börjat använda det namnet redan då) som huserade i division 1 på den tiden (nuvarande Allsvenskan). Det sämre rankade laget fick fördel av hemmaplan samt en bonusstraff för varje division det skiljde mellan lagen. Mot alla odds lyckades GIBK vinna matchen med 5-4 efter att Daniel ”DJ” Johansson avgjort sent med ett patenterat dragskott i krysset. Detta trots att man lyckades missa samtliga bonusstraffar, en av dem sköts av nuvarande tränaren i damlaget Niklas Vickman om jag inte minns fel. Sensationellt nog blev det kvartsfinalspel i Töllstorpshallen och för motståndet skulle inga mindre än Jönköpings IK stå. JIK var på denna tid ett av de absoluta topplagen i Elitserien i innebandy. Topp fyra var givet säsong efter säsong, dock hade de problem med ett envist slutspelsspöke som gjorde att de sällan överlevde kvartsfinalspelet. De hade storstjärnor som Johan Anderson, Daniel Calebsson och inte minst den oefterhärmlige Janne Bjerlestam. JIK vann givetvis planenligt med 12-5 utan att ta ut sig, värt att notera är dock att GIBK lyckades sätta en av straffarna denna match genom Daniel Park!Om DM var en saga var seriespelet länge mer som en mardröm även om det gick vägen till slut. Det var till och med så illa att det var ytterst nära att laget lades ned helt under våren -04. Vi hade ett möte där det diskuterades om vi ens hade något lag att ställa på benen. Ett av de stora problemen var att det inte fanns någon målvakt att tillgå eftersom Sebastian Dudas valt att gå till VUGI i sin studiestad Växjö. Det problemet löstes dock med att profilen Emil i Fägerås satte sig mellan stolparna. Jag minns faktiskt inte att vi kom fram till något slutgiltigt det där mötet men ett lag anmäldes i alla fall till seriespel. Därefter hände något helt avgörande för laget och föreningen. Marcus Frisk anlände. Han kom från studier och division 1- spel i Umeå och kontaktade Daniel Petersson med frågan om det fanns möjlighet att få spela i Gnosjö IBK. Som den affärsman DP är såg han givetvis möjligheten och erbjöd Frisk plats i laget mot villkoret att han skulle ta över rodret och bli spelande tränare. Svaret blev ja och jag vill påstå att det är det enskilt viktigaste beslutet till hela klubbens resa som skulle följa, ja till att klubben faktiskt fortfarande är där den är idag. Tidigare hade ett paussnack mest låtit som en ishockeyintervju, spring mer, folk på kassen, kämpa, rörelse! Frisk lärde oss taktik. Spring rätt snarare än mer. Vänd spelet istället för att ta burskydd. Idag kan det låta simpelt men på den tiden var det en revolution. Dessutom behärskade Frisk kroppsfinter och spelade med spikrakt blad, bara en sån sak! Det var ingen som hade sett det på den tiden. Det handlade mer om att hooka klubban så mycket som möjligt, helst mer än tillåtet. Från bottenstrid gick det nu spikrakt uppåt och vi vann division 4 med Frisk och DP som tränare och var för första gången klara för högsta Smålandsserien. Ett helt koppel spelare anslöt, de flesta med tidigare bakgrund i klubben såsom Rickard Claesson, Jesper Henningsson, Sebastian Dudas, David Holmberg och Fredrik Nyström. Själv gick jag för första gången formellt in i A-laget, som assisterande till Frisk. Där har jag som bekant blivit kvar!Vi gjorde en bra första säsong i trean och hade länge häng på toppen. Det slutade med en fin femteplats och en bra grogrund inför säsongen 06/07 då vår historia ska utspelas. Vår fina säsong hade inte gått obemärkt förbi och flera klubbar ryckte i våra spelare. Sportgruppen med Henrik ”Jilo” Florå i spetsen gjorde dock ett hästjobb och säkrade upp truppen samt ett antal nyförvärv. Alla verktyg för att blanda sig i toppstriden fanns men det var nu eller aldrig. Vi skulle aldrig klara en silly season till med laget intakt. Serien inleddes starkt och vi låg länge helt programenligt i toppen. Efter nyår öste Wedeby på och säkrade tidigt seriesegern. Även andraplatsen gav direkt uppflyttning till division 2, tredjeplatsen gav ingenting. Inget kval. Allt eller inget. Vi hade andraplatsen men började hacka lite samtidigt som Tranås jagade intensivt och radade upp seger efter seger. Klantigt nog lyckades vi förlora mot nästjumbon Rottne och Tranås klev därmed upp på samma poäng som oss och som lök på laxen skulle vi mötas i Töllstorpshallen omgången efter. Här var det dessutom bara fyra omgångar kvar av serien, så det var en helt avgörande match. Efter en stenhård kamp som avgjordes sent avgick vi med segern. Matchen efter klarade vi med nöd och näppe att kryssa mot CL98 och i näst sista omgången slog vi Westervik hemma. Tranås vann två raka och det innebar att det skiljde en poäng inför sista omgången. Tranås hade dessutom målskillnaden på sin sida så det skulle inte räcka med en eller två poäng, vi måste vinna på ordinarie tid och ta tre. A-lag Div 2 23 feb 0kommentarer
Gustavs guldkorn: Miraklet i Torsås (Del 2/2)
...Allt detta hade alltså lett fram till matchen som är föremålet för denna berättelse. Seriepremiären säsongen 2017/18 i Torsås Sporthall. Så långt bort hade vi inte spelat på mången god dag. Var ligger ens Torsås? Jag vet knappt än idag. En del hade tidigt angivit att de inte kunde vara med så det var tufft att överhuvudtaget kunna ställa ett helt lag på benen. Jag hade besök av kollegor från utlandet den aktuella veckan och kvällen innan matchdag var vi på Bredaryds Wärdshus. Jag deltog inte speciellt aktivt i konversationen dock, jag hade fullt upp med att hitta en sista gubbe för att fylla två femmor. Det ska då tilläggas att två av gubbarna som redan var klara för spel i matchen var Johnny Huynh som spelat i b-laget tidigare och Alexander Elmersson som hade spelat exakt fyra byten i division tre säsongen före (här finns en story om en hårtork och ett boxplay men det får vi ta en annan gång…). Det var ett tag aktuellt att Jonathan Fransson som spelat i b-laget säsongen innan men nu flyttat, skulle köra från Stockholm till Torsås för att spela matchen. Han tog dock sitt förnuft till fånga till slut och valde att stanna i huvudstaden. Kvällen gick och fredagen kom och vi fick helt enkelt åka med en man kort. Väl framme proklamerade motståndartränaren i nöjd ton att de minsann var väl förberedda, ”vi har kört tre pass i veckan sen i maj och har drygt 20 gubbar i truppen”. Det gav onekligen viss extra anspänning inför första tekning. Känslan var att det kunde bli rejält åka av från start och sextio riktigt jobbiga minuter. När väl domarna blåste till spel förändrades dock känslan tämligen omgående. Jag minns tydligt att jag efter tre- fyra spelade byten direkt kände att det inte på något sätt var ett omänskligt motstånd, den här matchen skulle vi vara kvar i åtminstone så länge orken räcker till. Vi städade ganska tidigt av ett boxplay och tog även ledningen i slutet av perioden efter mål av Eric Karlsson. Andra akten var snarlik den första, jämnt spel och vi var inte på något sätt bortgjorda. Eric gjorde 2-0 och kostade till och med på sig att missa en straff. Slätafly reducerade men drog i slutet av perioden på sig en dubbelutvisning vilket gav oss chansen att spela fem mot tre i inledningen av tredje. Det gjordes med bravur och Jesper Holmgren sköt 3-1. Otroligt nog hade vi ledningen en bit in i tredje, med nio utespelare varav endast tre (Jesper, Eric och Jakke Björnell) ens spelat på den här nivån tidigare. Sista 18 i tredje blev vi dock fullständigt nedtryckta, Slätafly satte allt på ett kort och öste på för allt vad tygen höll. Tröttheten tog ut sin rätt för oss men spelarna krigade som aldrig förr. Mitt i perioden fick Johnny till råga på allt kramp och var tvungen att vila sex- sju minuter. Under tiden fick Jesper kliva ned på sin ordinarie backposition och sex forwards blev hastigt och mindre lustigt bara fem. Slätafly reducerade och med knappt fyra kvar åkte Empa Claesson på sin andra tvåa (standard) för dagen. Vi orkar inte hålla emot utan Slätafly kan också kvittera. De fortsatte jakten på att avgöra under ordinarie tid men tack vare en enorm kraftansträngning lyckas vi spela av tiden och ta matchen till förlängning. En poäng var räddad och det kändes som mer än någon kunnat begära. Trots det fanns en extrapoäng att spela om och den tänkte vi inte ge bort lättvindigt. Det var tunga ben och skallar dock och Slätafly öste på. Oliver Landberg fick bollen och var så trött så han orkade inte annat än att slänga iväg ett skott från mittlinjen som tog i ribban! Så nära var vi en seger i comebacken i division 2. Slätafly fick avsluta sudden- spelet i powerplay och hade då en superchans att avgöra. Crosspassningen satt på bladet och målet var öppet sånär som på Jesper Landbergs doja i storlek 48 som han på ett mirakulöst sätt fick ut och räddade skottet. Slutsignalen ljöd och på resultattavlan lös 3-3! Det kändes som en seger, som Staffan Lindeborg sa efter Sverige- Argentina spelade 1-1 i fotbolls- VM 2002. En som dock inte var nöjd med ett kryss var Eric, han var tydlig med efter matchen att det här skulle vi minsann vunnit! Det vittnar lite om hans inställning och vilja att vinna till varje pris.Säsongen skulle efter detta rulla på i sakta mak, vi blev bättre och bättre och växte in rätt bra i division 2- kostymen även om det dröjde till sista omgången innan kontraktet säkrades. Jag tror definitivt att premiärmatchen var viktig för oss. Vi fick direkt se att vi kan hävda oss på en högre nivå samt att hårt arbete ger resultat. Vi var inte många som var med på bussen från Gnosjö till Torsås den där oktoberkvällen men vi som var med kommer nog alltid minnas matchen!Slätafly SK/IBK- Gnosjö IBK 3-3 (0-1, 1-1, 2-1, 0-0)Målskyttar: Eric Karlsson 2, Jesper HolmgrenLaget:Mv: Jesper Landberg (Christoffer Törn)B: Anton Holmgren- Emil Claesson- Johnny Huynh1 kedja: Oliver Landberg- Eric Karlsson- William Park2 kedja: Jakob Björnell- Jesper Holmgren- Alexander Elmersson A-lag Div 2 11 feb 0kommentarer
Gustavs guldkorn: Miraklet i Torsås (Del 1/2)
Gustavs text är lång och laget.se tillåter enbart 7.000 tecken per inlägg, så vi får dela upp det i två delar. :-)I en tid av innebandystiltje börjar onekligen en viss abstinens att infinna sig. Framförallt saknas tävlingsmomentet, att få mäta sig med seriekonkurrenterna varje fredag har länge varit självklart men inte nu.För att stilla lite av innebandyhungern tänkte jag hänge mig till lite nostalgi. Jag har i någon form stått i båset klädd i Gnosjö IBKs färger sedan 2003 och avverkat en hel mängd matcher. De allra flesta är bortglömda till största del men vissa matcher lämnar riktigt aldrig minnesbanken. Avgörande matcher har förstås en tydligare tendens att hamna där men det finns även många andra matcher som på många sätt är minnesvärda. Jag tänkte därför lista tre matcher som jag aldrig kommer glömma och som på något sätt betytt mycket för Gnosjö IBK, mig och många andra. Troligtvis kommer det medfölja lite bakgrundshistoria, trivsamma anekdoter samt inte minst en hel del sköna profiler som passerat revy hos Knektarna genom åren.God läsning!Slätafly SK/IBK- Gnosjö IBK 2017Den första matchen ut att belysas är alltså seriepremiären i division 2 säsongen 2017/18. Detta är säsongen då Gnosjö IBKs herrar gjorde comeback i ”finrummet”, högsta Smålandsserien division 2 efter många säsonger skvalpande i de lägre serierna. Klubbens verkliga storhetstid får anses vara mellan 2004-09 då vi avancerade från division fyra ända upp till förbundsnivå, division två (nuvarande division ett). Från metropoler som Kvillsfors och Forsheda spelade vi helt plötsligt matcher från Trelleborg i söder till Nyköping i norr. En fantastisk tid på många sätt och det var också då mitt engagemang i klubben började och växte sig starkt. Tillsammans lade jag och dåvarande sportchefen Henrik ”Jilo” Florå oerhört många timmar på Gnosjö IBK året runt. Dels på själva spelet och matcherna men även på att rekrytera spelare, klubbleverantörer (Kronstrand glömmer ingen) och annat. Det fanns många andra inblandade också, Daniel Petersson drömmer fortfarande mardrömmar om telefonräkningarna för samtal mellan Gårö och Swedecote på den tiden. Det gick ett och annat samtal mellan mig, Jilo och Daniel ”Chris” Kristoffersson på de aktuella företagen och det var inte direkt ytbehandling eller plåtbearbetning som diskuterades… Det fanns inte mycket mer än innebandy i mitt liv vid den här tiden, vinst eller förlust på helgen färgade allt jag tog mig för. Allt var också länge på något sätt en hisnande framåtrörelse, segrar, utveckling, avancemang. Det kunde givetvis inte hålla för evigt och efter en extremt motig säsong 2008/09 åkte vi ur dåvarande tvåan och var tillbaka i Småland. Några halvhjärtade försök följde med avancemang och urdragningar ur serier som avlöste varandra. Inför säsongen 12/13 startade vi om i lägsta serien och satte en uttalad målsättning att bara ha kul, glädjen till sporten skulle vara prio ett. Vi vann serien obesegrade med undertecknad som spelande tränare (!?) och avancerade till trean. Det kändes som en lagom nivå. Vi var tillräckligt bra för att komma trea- fyra varje säsong men också tillräckligt dåliga för att inte vara nära att gå upp. Det känns konstigt att skriva detta idag men då tyckte jag det var ett utmärkt upplägg. Vi gick fortfarande ut för att vinna varje match men de gångerna det inte blev så förstörde det inte hela helgen längre. Innebandy var kul utan någon större press, det liksom bara rullade på. Vi var ett skönt gäng och det var relativt smidigt, korta resor och så vidare, perfekt! Sådär flöt det på några år, fram till säsongen 16/17. Som vanligt inledde vi seriespelet helt okej, låg på vår stadiga andra, tredje, fjärdeplats ungefär. Månaden innan juluppehållet spelade vi dock bedrövligt och förlorade fyra raka om jag minns rätt. Allt kulminerade i förlust en lördag mot Tenhult borta med de evigt unga bröderna Blychert i spetsen. I samband med detta var julfest bokad i Jönköping till råga på allt. Vid den tiden hade Patrik Strand lyckats få med sig Skillingarydsikonen Jonas Ragnarsson att spela i GIBK. Under en diskussion oss emellan relativt sent denna kväll fastslog han med säkerhet: ”typiskt Gnosjö med fyra raka torsk nu. Jag är säker på att vi kommer vinna sju raka efter nyår och gå till kval”. Ragge är klok som en uggla så givetvis fick han rätt i sin profetia. Vi slog vår största antagonist på den tiden, Ljungby, i sista omgången och säkrade därmed en kvalplats uppåt mot vår kanske nutida största antagonist, Ingelstad. Efter två svavelosande matcher som är värda en helt egen krönika stod Ingelstad som vinnare med ett enda måls marginal totalt. Det var en oerhört tung förlust och den lockade fram känslor som jag inte trodde jag hade i mig längre. Jag trodde som sagt att jag lyckats få någon slags distans till innebandyn, att det var något som bara var kul. Skillnaden mellan vinst och förlust är dock aldrig så enkel och här sved det rejält. Resan med ”sju raka” som Ragge uttryckte det, hade väckt något, en hunger efter mer. Under sommaren valde ett lag dock att dra sig ur tvåan och vi blev erbjudna friplatsen. Vi valde efter visst funderande att tacka ja till platsen och acceptera utmaningen. För en utmaning, det var det! Ett par veckor före seriepremiären samlade vi ryggraden i laget för ett avgörande möte. Vi hade då en trupp på två målvakter och två femmor i princip, kanske någon enstaka reserv. Det är extremt tunt såklart och inget vidare att hålla i när det blåser snålt. Vi skulle nu för första gången på många år spela 22 matcher dessutom, senaste säsongerna hade bestått av 16 matcher efter att lag dragit sig ur. Vi valde trots detta att köra på och försöka få in några gubbar till. En fredag några veckor före seriepremiären lastade jag in en smörgåstårta i bilen och åkte upp till Jönköping och lyckades övertyga Strand att köra en säsong till. Den gode Strand har en viss svaghet vid förhandlingsbordet när godsakerna kommer fram, därom råder inga tvivel. Även Jesper Henningsson körde vidare vilket såklart var väldigt viktigt....Fortsättning följer i inlägg 2... A-lag Div 2 11 feb 1kommentar
Träning för tjejer födda 2012-2013 !!!
Tjejer födda 2012-2013 kommer nu få möjligheten att träna innebandy. Träningen kommer vara på tisdagar 17:00-18:00 i Bäckahallen med start tisdagen den 9e Februari. Barnen ska ta med sig egen klubba och Innebandyglasögon . Vattenflaska . Inomhusskor.Kontakta Elisabeth Andersson /Martin Svensson på nummer 070-3509816 , 079-332 0970 alternativt mejl Martin198@hotmail.se om ni har några frågor angående träningarna .Vi följer folkhälsomyndighetens rekommendationer och vill därför att ni lämnar barnen i hallen och att föräldrarna ej stannar kvar mer än nödvändigt Barnen kommer ombytta och klara och duschar ej på plats .#GIBK Gnosjö IBK 3 feb 0kommentarer
Visa fler nyheter

Senast uppladdade video

Ingen video uppladdad Logga in och ladda upp ert första klipp

Senast uppdaterade album

Insamling till Gnosjö IBK

På gång
Kalender

A-lag Div 2 Dam Träning	10 aug, 18:00
A-lag Div 2 Dam Träning	12 aug, 18:00
A-lag Div 2 Dam Träning	17 aug, 18:00
A-lag Div 2 Dam Träning	19 aug, 18:00

Kalenderöversikt

A-lag Div 2 Dam

A-lag Div 2

Facebook

Kansli

c/o Johan Larsson, Tallstigen 11, 33533 Gnosjö
johan@falksmetall.se
070-559 55 11

Besökartoppen

Länet

1.	(1)	IF Hallby HK
2.	(8)	IF Hallby HK A-lag Damer
3.	(4)	IF Hallby HK A-lag Herrar
4.	(20)	Mariebo IK A-lag Damer
5.	(37)	Boro Vetlanda HC
6.	(30)	Tabergs SK
7.	(15)	Mariebo IK
8.	(6)	High Chaparral Western Riders
9.	(2)	Tenhults IF
10.	(3)	Värnamo Hockey

Nyheter

Häng med på resan!

Smålandscupen lottad

Häng med på resan!

Föreningsdagar Intersport

Inställd träning för flickor födda 2012/2013

Gustavs guldkorn: Bamsehallen (Del 2/2)

Gustavs guldkorn: Bamsehallen (Del 1/2)

Gustavs guldkorn: Miraklet i Torsås (Del 2/2)

Gustavs guldkorn: Miraklet i Torsås (Del 1/2)

Träning för tjejer födda 2012-2013 !!!

Senast uppladdade video

Senast uppdaterade album

A-lag Div 2 Dam

A-lag Div 2

Facebook

Kansli

Besökartoppen