Arne - Årets Ölänning

Det är nu 10 år sedan jag kom i kontakt med friidrotten för första gången. Det hade gått bra på friidrottstävlingen i skolan och min lärare sa att jag skulle "Gå ner till Arne på friidrotten och testa på det". Jag fastnade direkt och har hållit på sedan dess. I början hade jag mest andra tränare, men det tog inte länge förrän jag fick vara med och träna med de äldre. De äldre var det Arne Svensson som tränade, en energirik gubbe som ofta var med själv och visade övningar och teknik.

Jag minns inte om jag pratade speciellt mycket med Arne de första åren, men han var alltid där och bara det skapar trygghet. Efter ett tag var det dags att åka på tävlingar och det gick alltid att åka med Svensson om inte mamma och pappa kunde åka med. När jag blev ytterligare lite äldre var det dags att åka på första tvådagarstävlingen utan föräldrar. Arne var med men vi fick bo själva på eget rum. Man lärde sig mycket om eget ansvar och att klara sig själv, men han var med och hjälpte till om det behövdes och det knackade alltid på dörren när det var dag för morgonjogg.

De årliga träningslägren han anordnat i decennier är mycket omtyckta och det blev för min del första utomlandsresan utan föräldrar och även detta var ett steg framåt i mognadsresan. Det är inte förrän de senaste åren jag faktiskt insett hur mycket han jobbar för friidrotten, ungdomar och idrotten i allmänhet. Han är som sagt en fast punkt på träningarna men han fixar också sponsorer, material till idrottsplatsen, bygger på idrottsplatsen, kör till tävlingar och tävlingar, anordnar läger, har under massor av år anordnat skidresor för högstadieungdomar, kör fysträning med innebandyn, är ordförande i föreningen och så vidare. Listan kan göras löjligt lång och det var inte oförtjänt han tilldelades priset som Årets eldsjäl, utsedd av svenska folket i bingolottos eldsjälsgala.

Arne Svensson har ambitionen att se alla, även om det är svårt när man har 20 aktiva uppdelade på 7 olika grenar. Men han försöker verkligen och försöker ofta plocka in ungdomar i föreningen som hamnat lite snett och är bråkiga för att de ska få annat att tänka på och sysselsätta sig med.

Det räcker ofta med en liten fråga om hur läget är, hur knät känns idag eller vart man var igår när det var träning. När man varit med ett tag och verkligen kommit in i gänget kan det också komma ett telefonsamtal om man varit borta från några träningar, det är Arne som undrar vart man tagit vägen; "lever du eller?". Man känner sig sedd.

Denna text är min historia och någon form av hyllning till denne gigant. Det finns otaliga andra historier, vissa säkert mer åt det negativa hållet men jag vet att han gjort otrolig skillnad i mitt liv och det värdesätter jag högt.

Att känna tillhörighet till något är viktigt, oavsett till vad det är och det är något Arne hjälpt oerhört många barn och ungdomar att känna. Därför är det oerhört glädjande och fantastiskt roligt att han även utnämns till Årets Ölänning 2014. - Intervju -

Tack Arne
//Oskar Nordborg

... Imorgon möts vi i Stav i Ölandsmästerskapen, ja han hoppar fortfarande.