Fyll i din e-postadress för gratis uppdateringar om Backa HK
Du är redan följare. Får du inga mejl kan du redigera dina Notisinställningar under Mina uppgifter.
Klicka på bekräftelselänken i det mejl vi skickat dig för att börja ta emot uppdateringar från Backa HK.
Backa HK
Följ oss för uppdateringar
Så kom äntligen den där söndagen, som vi alla hade väntat på sedan kvällen i Lisebergshallen, någon gång i september, förra året. Med alla avser jag naturligtvis också damspelarna i Göteborgs Finest. Vi är nog många som insett att både vi och dom, varit som ”gökungar” i damernas div 4 serie. Vare sig Backas tjejer eller motståndarna i Finest, har idrottsligt passat in i seriespelet. Under hela säsongen har vi skuggat varandra i toppen av tabellen och lämnat övriga lag långt bakom oss.
Hur skulle då denna dag i Brunnsbo sluta ? Laddningen bland spelarna var det inget fel på. Kanske var det lite i överkant hos en del. Känns ändå skönt att vi kan tillåta varandra att vara på olika nivåer och ladda individuellt.
När förstasexan var meddelad och vi pratat om hur mycket vi väntat på just denna match, rundade vi av med snacket om att alltid vara etta på bollen, att offra sig skoningslöst och att aldrig vika ner sig.
Floskler kan tyckas, men en viktig del i det som kallas uppsnack innan match. Att som enda representant för det andra könet, befinna mig i damernas omklädningsrum, kan kanske tolkas på olika sätt. Men denna dag, när man ser kamplusten i tjejernas ögon, när man ser modet och offerviljan, när man förstår vad som kommer att krävas för att kunna ändra deras inställning, då, då om någonsin är man stolt att vara manlig idrottsledare.
Blanda sedan känslan med det slit, blod, skador, svett och tårar som tjejernas presterat, stundtals blandat med lite hårda ord. Nog måste man lyfta på hatten för dessa tjejer. Att sedan vara B-lagsspelare, eller farmarlagsspelare, är ytterligare en del i det hela. Att aldrig veta när chansen kommer, att aldrig veta när man är aktuell för A-lags spel, att hela tiden vara utmanad av hårdtränande juniorer och kanske t o m bära runt på en känsla av otillräcklighet. Det är inte svårt att vara imponerad av det som utspelade sig i Brunnsbo.
Hellgren höll nollan i 14 minuter, Malin Lindahl visade att gammal rutin duger fortfarande, Veronicas speluppfattning som både M6 och M9, juniorernas respektlöshet och offervilja, Landströms aviga högerhand i högerstruten och övrigas kollektiva laginsatser. Att dagen inte bjöd på något skönspel, det var vi helt inställda på. Vi hade bestämt oss för att ta 2 poäng och en guldmedalj. Då går det inte alltid att bjuda på publikfrieri och skönspel.
Att siffrorna ter sig lite märkliga, kan förklaras med det kampmoment som rådde på plan. Dagen till ära hade GHF taget ut 2 domare, p g a matchens karaktär, seriefinal i div 4. De fick under alla omständigheter göra skäl för sitt matcharvode, denna dag. I halvlek 7-5 och vid full tid var siffrorna 12-9. Tror att alla kommer att minnas denna dag och de avslutande doften av skumpa i omklädningsrummet. Sträck på er tjejer, ni är värda det.
| P11 (P2014-2016) Stenungsunds HK Svart (borta) | 22 nov, 11:30 |
| F11 (F2015) Redbergslids IK Vit (hemma) | 22 nov, 13:00 |
| P11 (P2014-2016) Mölndal vit (hemma) | 22 nov, 14:00 |
| Lokal Skälltorp Klistersanering | 22 nov, 15:30 |
| Klasshandbollen 2026 företräde till hallen | 23 nov, 17:00 |
Kommentera
Du måste logga in för att kommentera