Atle på Soft Touch Open

Atle åkte med 18 brottare till Göteborg och Soft Touch Open och placerade sig som 8:e bästa klubb av 96 klubbar totalt från Sverige, Norge och Danmark, och kanske nån enstaka nation till. Förutom att detta var ett bra klubbresultat så var detta också kanske den största trupp Atle haft nån gång. Och för er som inte vet det är Soft Touch Open en av de ”big 4” i Sverige. Så en seger här är stort.

Nea Johansson var dagens enda guldmedaljör efter att fullständigt gjort potatismos av sina motståndare i WW9 (32kg). David Hidling (GR11-34kg) och Ossian Johansson (GR17-71kg) tog silver, och Ossian gjorde igen en imponerande insats i tävlingen största viktklass med 28 startande. Ossian hade 39-1 i poäng på vägen fram till finalen mot Elliot Padilla som skulle bli en repris på USM-finalen för några veckor sedan. Den gången höll Ossian så när på att vända ett underläge till seger. Men denna dag såg Padilla till att hålla behörigt avstånd och vann med 8-0.

Ytterligare medaljörer denna dag blev Moa Karlsson (silver), Tova Hansson (brons), Nora Johansson (brons) samt Isak Hidling (brons). Isak började tävlingen med en förlust, och ni som varit med ett tag vet ju att man blir utslagen efter två förluster. En sådan start sätter ju extra press på brottaren (för att inte säga på föräldrarna, dessa stackars nervknippen) eftersom man då riskerar att åka ut, innan man knappt blivit varm i trikåerna. Men Isak höll nerverna under kontroll och vann sedan de återstående fyra matcherna, och framförallt den sista då som blev onödigt spännande. Isak tappade en 2-poängsledning i slutsekunderna, bara för sedan - ännu mer i slutsekunderna - ta tillbaka dessa och vinna matchen. Jag är lite osäker på exakt hur poängen föll där i slutet. Men en sak vet jag, och det att mamma och pappa Hidling åldrades 10 år under de sekunderna. Bara så ni vet: varför brottarföräldrar ser så slitna ut :)

Ett annat bra resultat som förtjänar ett omnämnande är Johannes Olssons 6:e plats i GR14-57kg som också var en av de största klasserna med 24 startande.

Brottning är ju en spännande sport. Förutom matcherna i sig så finns det fler moment som kan ställa till det: man ska klara vikten; man ska klara medicinkontrollen och man ska ju sedan helst inte bli skjuten i foten av en dålig lottning. Den sistnämnda spelar ju ingen roll om man ändå lyckas ta sig upp på pallen. Men visst är det en försvinnande liten skillnad mellan en pallplats och en riktigt djup suck.

Bra jobbat alla!

Henrik Guldstrand Förälder