MälarCupen 2018

135 klubbar och team, 815 brottare från Norden, Baltikum, Tyskland, Belarus och USA, större och tuffare än någonsin. Så kan man sammanfatta helgens jättetävling MälarCupen i Västerås där Atle deltog med 13 brottare. Atle placerade sig på 13:e plats med 14 poäng. Svenska Landslaget (43p), Sundsvall (31p) och Västerås (29p) var annars de klubbar eller konstellationer som tog flest poäng. Resultatmässigt något svagare än förra året för Atles del, men ändå riktigt riktigt bra.

Bortsätt från några få missöden så gjordes vad som var möjligt, och när det var stopp så var det stopp ordentligt. Den stora ökningen av Amerikaner, Estländare och Finnar höjde nivån på tävlingen nåt enormt och en del av tidigare års dominanter fick se sig fullständigt överkörda, kanske framför allt på pojksidan. Det blev ett bryskt uppvaknande, och vägen till toppen blev genast lite längre. Bland Atles killar var det Ossian som gjorde störst avtryck med en finfin 5:e plats (av 27 deltagare). Ettan och tvåan i Ossians pool krossade sedan sina motståndare i guld- och bronsfinalen, och det var ju bara att konstatera att de tre främsta brottarna hamnat i samma pool.

Men det var tjejernas helg denna helg och framförallt Signe Gustavssons. Signe som deltog i MälarCupen för första gången slog till och vann sin klass Fä50kg efter 5 övertygande fallsegrar. Finalen varade i kanske 30 sekunder och motståndaren finska Nella Honkaniemi som hade 43-0 i poäng i matcherna på vägen till finalen var ju inte på något sätt ofarlig. Men då är det ju så: om Signe Gustavsson slår klorna i en, då spelar det ingen roll hur många poäng man har. Då flyger man ändå, i economy class. Och domaren slog näven i mattan i samma sekund som finskan landade som en avdomnad pannkaka. Ni skulle varit där. Coach Werkström visste ju att Signe var i strålande form, men trodde ju ändå knappt sina ögon, glad som en jultomte på julafton eller hur man nu ska beskriva det. Andra fina insatser var: Ellies 4:e plats (hon avstod bronsfinalen pga en ömmande axel), Olivias brons och Kajsas silver, båda i samma klass Fy47kg, och ett tag hoppades vi att vi skulle få se båda i final. Men det får vi spara till en annan gång.

Slutligen tog även Julia Fridlund ett guld. Det var ju ingen som var särskilt imponerad av det, med tanke på Julias facit det senaste året. Men däremot när speakern omnämnde att detta var Julias sjunde seger i rad, flest segrar någonsin i MälarCupens 55-åriga historia, då utbröt ovationer från brottare och publik, och Julia log, nästan lite generat. Och sju segrar i rad, det är ju nästan absurt imponerande.

Bra jobbat Julia, och Signe, och alla ni andra.

Henrik Guldstrand

Henrik Guldstrand Förälder