Tävlingsavslutning i Köpenhamn

Så var säsongens sista tävling till ända, Copenhagen Wrestling Cup, och BK Atle presterade ungefär på samma sätt som under hela säsongen, det vill säga, riktigt bra. Lite svårt att veta hur vi placerade oss i förhållande till övriga klubbar eftersom Skåne- Blekingeregionen ställde upp med ett "Team Skåne-lag", där Atle hade två segrare i Julia och Angelica. Men visst var det en tuff tävling, och för många av Atles yngre förmågor även den första internationella tävlingen. Wilmer knep det tredje guldet för Atle och gick därmed obesegrad genom hela säsongen. Det blir tuffare nästa år när han går upp i 26 kg.

BK Atle plockade hem fyra silver genom Moa, Simon, Zara (som gick upp en viktklass) och Ossian som alla presterade brottning av hög klass. Rasmus gjorde en imponerande tävling även om han fick se sig besegrad i bronsmatchen med en något tilltufsad arm som resultat. Ytterligare några Atle-brottare placerade sig lite längre ner i resultatlistan. Eftersom man i Danmark inte har kategorin flickor yngre så gjorde Nora vad som under omständigheterna var möjligt i kamp med något äldre tjejer. Leo inledde turneringen med två imponerande segrar men fick sedan se sig besegrad i de två följande matcherna och placerade sig slutligen som 5:a. Melvin fick möta Ossian i sin pol, vilket inte direkt är den lättaste väg att ta sig fram på en brottningsmatta. Melvin kom dock femma av nio deltagare, så med tanke på att detta var en av Melvins första stora turneringar, så kunde man ändå se de Werkströmska takterna lysa igenom. Det kommer mera, även här.

Apropå stora turneringar... jag observerade några riktigt stora domare. Normalt brukar man bli bekymrad när en Atle-brottare ligger illa till. Men när Moa höll på att förlora sin final så var jag mest orolig att domaren skulle falla över henne. Särskilt stabilt såg det inte ut. Det för genast tankarna över till den godis- och läskkultur som genomsyrar brottningstävlingar, idrottsevenemang och samhället i övrigt, och skräpmat på löpande band. En liten läsk innehåller socker motsvarande 11 stycken sockerbitar. Om nån dricker en läsk så reagerar vi inte, men om nån gav sitt barn 11 sockerbitar att snaska på så skulle det förefalla oansvarigt. 400 000 svenskar har idag diabetes och kanske lika många har nått ett förstadium till sjukdomen. Man kan ju inte förändra världen över en natt, men vad tycker ni? Borde vi inte försöka få bort godis och läsk från idrottsarenorna? Det är kanske den största tjänst vi kan göra våra barn.

Kvällen avslutades på Tivoli (det blev lite läsk och skräpmat där med) med en del roliga och en del rysliga åkturer. När Gurra var på väg upp i en av de värre attraktionerna blev jag lite stressad, men en tillfällig kontantbrist fick honom tack och lov att stanna på marken. Som vanligt hade vi skoj både på brottningsmattan och utanför. En perfekt avslutning på en framgångsrik tävlingssäsong. Det gör vi om nästa år! Bakom tangentbordet: Henrik Guldstrand.