Rapport från Barrikaden Cup

Vår traditionella säsongsavslutning Barrikaden Cup, där vi mixar spelare från våra olika lag och f.d. spelare som möts i sjumannaspel avgjordes i lördags och efter påstötningar från olika håll kommer här en rapportering från turneringen.

I det stora hela måste Cupen ses som väldigt lyckad med - precis som vanligt - mycken glädje och knytande av nya kontakter och nostalgikickar för många f.d. spelare. Vädret bestämde sig också efter en viss tvekan för att visa upp sin bästa fotbollsväderssida. Ett ösregn precis när vi skulle starta ersattes senare av ett för årstiden perfekt fotbollsväder med runt 13-14 grader och ytterst måttlig vind. Tyvärr drogs helhetsintrycket ner något av att inte riktigt alla förstod att detta inte var Champions League och att det inte var allsvenska domare vi hyrt in.

Eftersom vi i år hade 6 lag mot 5 de senaste åren (efter att inte en enda av de 57 som sagt säkert att de skulle komma uteblev, lika ovanligt som fantastiskt) så bestämde jag mig för att dela in lagen i två grupper med tre lag i varje som spelade dubbelmöten (en enkelserie med dubbla matchtiden hade inneburit att två lag i varje grupp tvingats spela hela 80 min i följd och att alla fått stå över i hela 40 min vilket inte kändes bra) och därefter avsluta med en final mellan gruppsegrarna. Tyvärr verkade det vara många som inte fattade upplägget utan trodde att alla skulle möta alla vilket väl tilI lika delar berodde på att jag inte uttryckte mig tillräckligt tydligt och att alla andra var för frusna och våta efter regnet och angelägna att snarast komma igång för att att lyssna ordentligt.

Lagindelningen får jag i år vara nöjd med. I den ena gruppen stod efter att alla lagen mött varann en gång alla på 3 poäng och plus/minus 0 i målskillnad och i den andra avgjordes inte vem som skulle gå till final förrän i den allra sista matchen där lag Röd behövde vinna med 3 måls marginal mot lag Grön men bara vann med 1-0. Därmed var de senare klara för final mot lag Rosa som vann den andra gruppen. Ett annat mått på lagindelningen var att de största seger/förlustsiffrorna bland de 12 matcherna var 2-0.

De redan överlag målfattiga matcherna i hela gruppspelet blev som allra lägst i finalen som blev helt mållös och fick avslutas med 5 min förlängning innan eventuella straffar. Det var Golden Goal som gällde d.v.s. matchen var avgjord om något av lagen gjorde mål i förlängningen. Tyvärr gick väl inte heller detta riktigt fram - kanske för att jag använde den mer negativa termen Sudden Death som nog inte används inom dagens fotboll. Nu avgjordes matchen cirka 1 ½ min in i förlängningen på en straff som Eva bombade in utan minsta minsta chans för Paa i målet. Att det rosa laget som efter målet skyndade sig att lägga avspark tog det med ro när de fick reda på att matchen var slut kändes väldigt trevligt. En lustig detalj är att Eva inte bara gjorde det allra sista målet i turneringen utan också det första efter bara 10-15 sek av den första matchen. För att inte Eva ska bli alltför högfärdig (:) ) borde jag kanske utelämna det men hon gjorde faktiskt ytterigare ett mål i turneringen.

Nåja, det gröna lagets seger var ju verkligen inte en spelares verk utan en gedigen kollektiv insats från följande spelare: I målet stod C-G och utespelarna var Jonathan T ("JT"), Khaled, Alex M, Krekula, Motaz, Mortada, Eva och Maria.

Målvakterna borde väl få ett särskilt omnämnande. Alla fem gjorde en fin insats trots att två av dem inte alls är målvakter normalt sett. Särskilt bör väl påpekas det fantastiska i att de två 56-åringarna Rafael ("Raffa") och C-G spelade samtliga matcher och verkligen gjorde det med den äran - även om de hade en viss hjälp av att detta verkligen var de sumpade målchansernas turnering. Otaliga var de tillfällen där ofta rätt fina kombinationer mynnade ut i de bedrövligaste avslut men också ibland i fullkomligt strålande räddningar.

Som avslutning anslöt vår utsökta fotograf Niklas precis i tid för att hinna få några bilder, förutom ett på det vinnande laget och ett på de båda lagen tillsammans några andra bilder som visade på att de allra flesta satt kvar och följde finalen. Bilder som jag förr eller senare hoppas få se på våra hemsidor.

Kanske får vi ta oss en funderare på om vi inte fortsättningsvis ska låta alla möta alla även om vi måste ha sex lag p.g.a. det stora intresset att få vara med. Detta och önskemålet om semifinaler från vissa håll skulle ju som sagt innebära att turneringen kan dra ut väldigt länge på tiden och att vi riskerar att många avviker innan den är slut vilket verkligen inte var fallet nu (såvitt jag kunde se bara 3 st. på grund av skada, resp. skoskav resp. resp. otränad som typ behövde syrgas).

I vilket fall som helst hade vi inte bara tur med vädret utan också och framför allt för att vi hann genomföra turneringen bara ett par dagar innan de nya rekommendationerna kom om att inte ens träna kollektivt tills vidare.

Bengt Månsson Lagledare