Seriespelet känns nu ännu avlägsnare…..

JoKE:s Blandning

Så blev det ingen A-lagsfotboll denna helg heller, folkhälsomyndigheten tillåter endast U-matcher, och dessa ska i detta läge inte föraktas. Häljarps A-killar skulle ju enligt planerna, på bortaplan tagit sig an Gantofta IF, där man kanske stött på en ”gammal” kändis. Alvaro Santos, kring millenniumskiftet världsberömd i hela Helsingborg med omnejd. Men, efter ett besök på Landskrona IP den 6 april 2002 blev han tyvärr aldrig mer ”sig själv”, och återfinns nu i GIF-truppen.

Passerade under lördagsförmiddagens stavrunda förbi Häljarps San Siro, fick då se delar av HIF:s P10/11- och P12-ors möten med Kågeröds BoIF resp. Eskilsminne IF, två föreningar med erkänt bra U-verksamhet. Våra yngre killar hade det svårt med killarna från Söderåsens sluttningar och föll med ”bandysiffror”. Bättre gick det för de äldre, vinst med ”tennissiffror”, på gamla A-plan. Inga åskådare tillåtna runt spelplan, så det blev att se matchen genom staketet som vetter mot Pizzerian. En situation, i dag orsakad av Corona-direktiv, medan samma val av åskådarplats i forna tider orsakades av oviljan att lämna ifrån sig en ”tjuga” i inträde.

Ska väl försöka få med lite nostalgi även denna gång. Platsen är Örbyvallen belägen mellan Rydebäck och Råå, en vädermässigt fin majkväll och året är 2006. Häljarps IF, då spelande i div. 5 Västra har att ta sig an Listorps IF, i en serie som innehöll lag som Eskilsminne IF, Råå IF, Hittarps IK m.fl. Jag skrev vid denna tid inte några matchreferat från A-lagsmatcherna. Får därför återge några fragment, som etsat sig fast i minnet från matchen, och än i dag gör att man ler inombords när dessa dyker upp. Carsten Persson var HIF:s tränare och hade till förfogande en trupp som till slut placerade sig på en fin 3:e plats i serien, efter Borstahusens BK och IF Alexander den Store.
Så till matchen, under första halvlek har HIF stora problem att freda sig och minnesbilden är att Listorps hemmapublik var helt uppspelta över att deras killar kunnat hålla favoriterna på halster, långt fram i matchen. Hemmalagets säljare av ”åla”-lotter gick uppspelt och framgångsrikt fram och tillbaka bland oss åskådare och fyllde på klubbkassan. HIF:s allt-i-allo vid denna tid, Allan Svensson, hade fram till halvtidsvilan, ett antal gånger ringt oss HIF-are på plats och frågat hur man hittar till Örbyvallen. Han hann som vanligt fram i tid lagom till andra halvlek, om det berodde på god vägvisning eller att han på avstånd hörde klangen från locket till inträdeskassan, när det slogs igen, låter vi vara osagt, men han fick tillsammans med oss andra se en andra halvlek där det länge stod och vägde. Men så, på HIF-bänken fanns en joker, Marcus Wasberger en glad gamäng, som aldrig nådde upp till Messi-klass spelmässigt, men en sak hade han i sin verktygslåda, en sak som Messi & Co inte ens kan stava till. – Inkast, han kastade med lätthet i väg bollen till bortre delen av straffområdet, och då talar vi inte om lyror. Nej bollen gick som ett spjut, flackt och precist mot målet. När Listorps-anhängarna inkl. lottförsäljaren, med minuterna kvar trodde på hemmapoäng, dunkar Marcus i väg två inkast från höger, in framför mål. En gång träffar bollen ”Stenis” rätt i huvudet och in i mål, nästa gång träffar bollen en lämpligt vinklad kroppsdel på en lagkamrat och bollen vallas in i mål. HIF-poängen var ett faktum tack vare Marcus´ enorma kastaregenskaper. En sista ögonblicksbild, när vi och spelarna nöjda lämnar Örbyvallen är då lottförsäljaren, efter ett lyckosamt lottsäljande, viftar med en sedelbunt och hojtar a la´ talangscouterna i ”Tjuren Ferdinand”, i riktning mot oss HIF-are: ”Han ska vi ha!!”

Marcus, i dag 37 år, lämnade sedan vårt HIF och vi tappade en färgstark profil, både på plan och i omklädningsrummet. Så sent som i fjol 2019 noterar vi hans namn i en B-laguppställning för BK Fram. Finns kanske än i dag en god anledning att varna boende längs Strandvägen, när det på Exan döms inkast.

JoKE

Kalle Johansson Skribent