Betraktelse: Egnahems BK - Bankeryds SK

Det blir ett sent kort inlägg denna gången då datorn vägrat att fungera friktionsfritt. Den har varit seg och svår att få i gång. Det är inte handhavandet.
Vi åker till matchen på Runnåkra med ett, på papperet, försvagat lag. Detta på grund av att det varit svårt att få ihop lag faktiskt, skador, sjukdomar, avstängning, resor ( planerade och oplanerade ), läxläsning och att vårt juniorlag samtidigt har DM-match..
Det förklarar varför en del namn i laguppställningen kan vara obekanta
Egnahems BK hann jag aldrig möta under min korta karriär då föreningen bildades, 1963, två år innan jag spelade min sista fotbollsmatch.
Däremot spelade jag på en annan plats i Huskvarna på saligen insomnade Hjärttorpsvallen mot likaledes insomnade Huskvarna Södra IS.
Varför jag nämner detta, jo det var det sunkigaste omklädningsrum jag någonsin bytt om i. Bymarksvallens äldre omklädningsrum var i jämförelse rena spaupplevelsen.
Men vi vann matchen med 1 - 0.
Fredagens match är seg och svårstartad. Hemmalaget ska visa sig vara livsfarliga på fasta situationer.
Redan innan minutvisaren gått ett varv får laget sin första hörna och nicken som följer är hur nära som helst att resultera i mål.
Även om EBK har mycket boll får matchen ingen karaktär. Förrän i minut nio.
Simon Creutz lägger då en stickare, äldre fotbollsterminologi, till en av våra toppforwards som bara har målvakten mellan sig och målet.
Bollkontrollen är dock inte den bästa då bollen rinner ifrån honom och målvakten kan parera.
Chansen över, nädå. Utspelet når Simon några meter in på offensiv planhalva. Simon har bollen under kontroll, gör ett överslag och ser att måvakten är lånt ute.
Simon släpper iväg bollen som tar en bana över en förvivlad målvakt som ser bollen rassla in i nätet.
Ett snudd på Toivonenmål.
Målet förändra inte matchbilden.
Efter 20 minuter får EBK frispark halvvägs in på sin offensiva del av planen i vänsterytteläge.
Många åskådare i min omgivning menar att frisparken skulle gått åt andra hållet. Jag som objektiv åskådare har ingen mening men de hade säkert rätt.
Frisparken slås mot bortre delen av vårt straffområde där en orange hemmaspelare dyker upp och nickar bollen i mål.
Därefter händer ingenting förrän fyra minuter är kvar av halvleken. Då dras Kim Flodin ner med straffspark som följd.
Fram staegar Raid Tozy, han sätter säkert bollen i mål i målvaktens högra hörn.
Halvtidresultatet hänger på en skör tråd i halvlekens sista skälvande övertidssekunder då Fredrik Seger tvingas till en kvalificerad räddning.
Förra fredagen hade jag en annan och lyckligare fotbollsupplevelse. Yngste Sonsonen hade hemmamatch igen. Denna gången mot IK Vista.
Småpojkarna, och tjejerna, har inga tabeller och matcherna har inga resultat.
Men Farfar, och alla andra åskådare, såg att BSK gjorde fyra och Vista inga mål. Sonsonen gjorde ett mål.
När vi pratade efter matchen sa han - Och så hade jag två assist också -.
Kanske har del av Farfars fotbollsfilosofi spillt över på den yngre generationen, nämligen laget före jaget.
Andra halvlek fortsätter i första halvleks anda bara med skillnaden att EBK har ännu mer boll.
Laget skapar dock inga chanser, bara möjligheter och dem tar Fredrik hand om.
Vi har inga möjligheter är inte ens inne någon gång i straffområdet.
Ju längre matchen lider ju större är hoppet om en positiv matchutgång men som tidigare under våren krackelerar vi under matchernas sista 20 minuter. Orken tryter.
När 13 minuter är kvar av matchen spelar hemmalaget in bollen från ett läge liknande frisparksläget som gav mål i första halvlek. Bollen är på väg att ta mark vid straffpunkten när en hemmaspelare precis innan landningen möter bollen på volley.
2 - 2
Ett vackert mål.
En olycka kommer sällan ensam. Två minuter senare kommer ännu ett vänsterinlägg men längre fram i banan och lågt. Samme spelare som kvitterar ger nu hemmalaget ledningen.
Vi försöker men orkar inte få upp laget. Laget blir långt som landningsbanan på Axamo.
Vi får en möjlighet i matchens sista sekunder. Matchens sista hörna spelas undan på mållinjen av EBK-spelare.
Ny förlust.
Laget man har på planen är alltid det bästa man har. Samtliga spelare gör sitt bästa.
Men jag har helgens höjdpunkt kvar. Yngste Sonsonen har ännu en hemmamatch.

Jan Eriksson Webbmaster