Favorit i repris

Den här skrönan har egentligen ingenting med fotboll att göra så den passar kanske inte på det här forumet. Men vadå. Jag skriver i alla fall. Varför? Jo jag kan. Och jag vill. Efter sju dagar med feber måste jag ha något att göra, om än så lite.
Sommartid är den tid på året man ägnar sig åt att ladda batterierna, kontemplation. Man kan resa också. Jag är ingen globetrotter, nysvenskt ord för resenär men jag har gjort en och annan resa under senare år.
Senast var jag på en Helsingforskryssning för någon vecka sedan.
Finland blev ett ofta frekventerat resmål för mig sedan yngste Sonen med familj flyttade dit 2008. De bor i Bankeryd sedan 2012 trots det hann det bli 13 resor över pölen under de åren. Och lika många räkmackor gånger två. Jag reste ju hem också.
På senare år har det blivit två Helsingforskryssningar också med därpå följande räkmackor.
Jag har också flugit två gånger, Benidorm och London, men det är inte min cup of tea som engelsmännen säger.
Men det resmål jag varit på och återkommit till sex gånger är Berlin
Jag älskar den staden.
Fösta gången jag kom dit var när vi som VIP-förening var ditbjudna av Bingo Lotto. Året var 2000, på den tiden det såldes många Bingolotter. Det var en fantastisk resa.
Jag kom att gilla staden så mycket att jag återvände till Berlin ytterligare fem gånger på egen hand. Sista gången blev pre-VM året 2005. Som kuriosa kan nämnas att jag under den resan på ett mysigt hembryggeri runt helt nyuppbyggda fashionabla Potsdamer Platz intog mina två sista, någonsin, öl.
En helt perfekt bierstube för gravöl.
De två kommande åren kom jag av olika anledningar inte i väg till Berlin ( kanske var fattigmanspensionen tvungen att återhämta sig ) och 2008 flyttade yngste sonen till Finland och resorna österut vidtog.
Ovanstående ordblajeri är bara ett långt förspel för att komma till det väsentliga.
Jag kan också nämna att vi 2001 var medbjudna som VIP-förening till en annan höjdarstad, Prag.Men det är en annan historia.
Många av er kommer säkert ihåg att JP varje lördag hade ett uppskattat inslag kallat Lördagsgodis. Där behandlades små och stora samt udda händelser i och runt sportens värld.
Det hände en sak under mitt första Berlinbesök första besök som definitivt är värd att bevaras för efter världen. Och det blev den. Under Lördagsgodis i JP
En alldeles underbar historia som jag här kommer att återge ord för ord med originalrubrik.
Till saken hör att Eminensens tyska språkkunskaper sträckte sig till – ein bier -.
Nedanstående var infört i JP lördag 000415.
Då kör vi!!
# # # # #
Hört och sett på Ka De Ve
Det gulsvarta division fyralaget spelar inte bara bra fotboll de säljer även duktigt med Bingolotter och är så kallad VIP-förening hos Bingo Lotto. De VIP-föreningar som uppnått ett visst säljmål i höstas bjöds på en fyradagarsresa till Berlin.
Gulsvart skickade tre representanter, koordinatorn ( givetvis ), den lätt grånade veteranen med rötterna hos de lila och sist, men inte minst, veteranen med gröna rötter.
Efter en mycket givande guidad rundtur i Berlin ( en fantastiskt spännande stad ) så var fredagseftermiddagen fri för egna aktiviteter. Den gulsvarta trion begav sig till det sju våningar höga lyxvaruhuset Ka De Ve på Kurfürstendamm ( några frisparkar från Hotell Berlin där de bodde ).
Efter att ha inmundigat en god pastalunch på våning sex så kom den grålila eminensen på att han hade glömt sin kam hemma på Bankgatan. Kamsortimentet hittades på våning tre. Eminensen valde ut en kam och ställde sig i kön för att betala.
När han kommit fram till expediten uppstod en stunds palaver medan kön bakom honom bara växer. Koordinatorn ilade då till hjälp. Väl framme vid kassan såg han eminensen stå med utsträckt vänsterhandmed kammen i, och en utsträckt högerhand med tyska småpengar i.
Frågan var given:
- Vad står på här?
- Hon vill ju inte ha betalt!
Koordinatorn bad få låna kammen, vände på den, tittade på prislappen och bröt sedan ihop av skratt. På prislappen stod 49 DM ( cirka 220 svenska kronor ). 49 DM!!
Eminensen upplystes om priset, betalade och gick. För att efteråt förstås få den naturliga frågan:
- Hur kunde du betala så mycket för en kam?
- Jag blev så paff men egentligen borde jag bett henne stoppa upp den någonstans….
Den gröne bara myste och njöt.
Senare under kvällen kom historien, på något sätt, till den övriga gruppens kännedom. Trivselfaktorn som redan tidigare varit hög dämpades definitivt inte. Inte minst herr bingogeneralen själv, Tyrone Ferm, skrattade gott.
Enligt obekräftade uppgifter lär eminensen under resten av resan setts deponera kammen i receptionen under nätterna. Eminensen hade dock under kvällens middag sällskapets snyggaste vågor i håret.
Efter hemkomsten begärde eminensen att i föreningens klubbstuga få visa upp kammen inom glas och ram mot erläggande av 1 DM i betraktningsavgift.
Dock föll denna i och för sig utmärkta affärsidé platt till marken när de efter källforskning ( samtal med Eminensens lagvigda ) avslöjades att kammen inte finns mera – den är bortslarvad!
# # # # #
Det är väl en lagom mysig och värmande berättelse under årets oberäkenliga julihimmel. Det tycker i alla fall jag.
Jag var där

Jan Eriksson Webbmaster