Betraktelse: Hovslätts IK - Bankeryds SK

Vi är på väg til till Hovslätt och dess idrottsplats Hovet för kvällens match. Ett möte med vår näst meste motståndare genom tiderna, endast nabon Habo IF har vi mött fler gånger, väntar.
Kvällens match mot Hovslätts IK är det fyrtionionde i ordningen, Habo har vi mött 61 gånger.
" Förr i världen" var HIK oftast ett lätt byte för BSK. Vi har ett gigantiskt statistiskt övertag. Det gäller inte i modern tid. Där har de röda utjämnat eller rättare sagt tagit över.
Lagen har inte mötts sedan 2006 då våra vägar skildes. HIK avancerade till div. 3 medan vi ramlade ur elitfyran. Senaste mötet på Hovet hösten 2006 minns man mad tvekan. Vi förlorade med 6 - 0!!!!
Jag får onda aningar när vi närmar oss arenan. Vid Norrahammarsvägen står en stor skylt som puffar för nästa match. På den står att läsa att näste motståndare är Bankeryds IF. Bankeryds IF!!!! Det borde Hovslätts BOIS skött snyggare.
Jag har varit med om samma fenomen en gång tidigare. Vi hade match i elitfyran mot Gunnebo IF.
Skillnaden är att Gunnebo ligger i ett annat län, nära Västervik, Hovslätt är kommunkollega med oss.
Nog om detta.
Vi möter ett lag som är aggresivt från start och definitivt fysiskt fullgångna. Matchen har svårt att hitta någon profil. Gulsvart har svårt att få ordning på sitt spel därför att hemmalaget stressar oss.
Hovslätts långa bollar utgör ännu inget hot dock håller de oss i arbete.
Men matchbilden förändras efter tretton minuters spel. Domaren blåser straff för Hovslätt efter en fällning av hemmaspelare i straffområdet.
Hovslättspelaren sätter säkert bollen i mål i Emil Hammars vänstra hörn.
Emil har tidigare i år avstyrt tre straffar från att gå i mål men nu blev det fjärde gången gillt och jag fick personligen se mitt första baklängesmål i år.
Målet leder inte till någon uppryckning att tala om. Spelet vandrar fram och tillbaka bara med den skillnaden att vi inte kommer in i hemmalagets straffområde medan de röda kommer djupare ner i banan.
Efter en knapp halvtimme kommer en Hovslättsspelare först på ett dåligt slagen hemspel och helt plötsligt står det 0 - 2.
Fem minuter senare är det dags för straff emot oss igen. En trasslig situation efter hörna.
Bollen på straffpunkten igen. Samme spelare skjuter. Dnna gången till höger om Emil. Skillnaden är att Emil nyper den här straffen.
Hittills har han alltså tagit fyra straffar av fem. Alltså mister 80 %.
Det är det enda positiva som händer för vår del under halvleken bortsett från en nick i ribban.
Underläget i paus med två mål är kanske ett mål för mycket. HIK är mycket hetare, aggresivare och verkar vilja mer. Vi kommer däremot inte upp i normal standard, givetvis beroende på hemmalagets vilja och press.
Men målchanser saknas från båda sidor ( vi har absolut inte mer än nicken i ribban ) men däremot har de röda ett antal halvchansmöjligheter.
Det verkar nästan som hemmalaget har käkat taggtråd i pausen. De ökar pressen på oss och belägrar vår planhalva under den första kvarten.
Vi ges ingen möjlighet att få i gång vårt spel. Får vi tag i bollen tvingas vi spela upp den i banan för att omedelbart få tillbaka den.
Belägringen, som avtar efter hand, håller Emil sysselsatt.
Spelet jämnar ut sig efter hand. HIK verkar nöjda medledningen utan att göra avkall på sin vilja och aggressivitet. Vi å vår sida försöker vårda bollen och bygger upp anfallen så gott det går.
Men vi kommer inte i närheten av straffområdet bortsett från en handfull hörnor.
Det är på fasta situationer vi skapar våra möjligheter. Vi har ännu en nick i ramverket. Alltså en i var halvlek.
En fast situation leder också till vårt enda mål för dagen.
Hovslätt får sin högerback utvisad med tio minuter kvar av matchen.
På den frispark som följer, lagd av Linus Bjurek i offensivt vänsterytterläge mitt på motståndarens planhalva, når Joakim Brändström högst och nickar in reduceringsmålet.
Resterande del av matchen lyfter vi höga bollar mot HIK-målet. Vi har redan tidigare gått ner på en trebackslinje och lyft upp en nickstark mittback högst upp. Det hjälper nu inte. Vi lyfter upp boll men skapar inget som med bästa vilja kan kallas målchans.
Däremot får hemmalaget en gyllene chans i matchens näst sista ordinarie minut.
Ett inspel från vänster når en helt fristående hemmaspelare som en meter från mål bara hara att sätta den i mål.
Men! Vi har ju Emil i mål som gör en fantastisk reflexräddning.
Han är den ende i laget som förtjänar överbetyg. Bland utespelarna är det ingen som förtjänar överbetyg.
Vi kämpar och sliter men vi har bråttom i vårt passningsspel och slår hlt orovocerade bort ett antal bollar.
Frustrationen är stor bland våra spelare men Hovslätt vinner rättvist en ickematch. Fram för allt är deras vilja hetare.
Det är bara att citera Birgitta Andersson när hon framförde sin Hagge Geigert-skrivna monolog Sverigebruden från 1961 - Jag vann på bättre hets -.
Och så var det.
Hovslätt vann på bättre hets.