Det blir aldrig bättre

Ett bra sätt att förstöra helgen

Åtta veckors semester är över. På måndag är det jobb. Juli har inneburit regn, blåst, hagel, Corona, inga utlandsresor och en sjuk mängd rosévin som substitut för sommar, sol, Mallorca och grillkvällar. Nu när ledigheten drar sig mot sitt slut passar såklart vädret på att formligen explodera i sommarhybris. Därför kändes den kommande helgen redan vid lunch på fredagen något vemodig.

När YBK samlades i Skogaby var det minst 56 grader varmt i solen. Vi hade tunn trupp. Sargade efter en katastrofal inledning. Stor respekt för hemmalaget. Mazreku är bäst i serien, Dren gör mål på allt och varenda lirare i rött har känsliga fötter och bra passningsspel. Vår taktik var enkel. Spela lågt. Kontra så fort läge ges. Undertecknad knatar runt på mittfältet och följer Mazreku vart han än tar vägen och för helvete spela bollen till varandra!
Det började lysande. Inkastvariant satt som en kniv i en bonnjävel och Filip Svensson rakade in bollen i tomt mål. Genialiskt. Därefter böljande spel. Junefalk sköt i ribban. YBK:s för dagen bäste spelare Al-Masri satte bollen i stolpen. SBK anföll men Davidsson höll rent. Hemmalaget hade mer boll men bortalaget mer chanser. Karlsson sprang efter Mazreku och hyfsat ofta lyckades vi hålla bollen inom laget mer än två och en halv sekund.
SBK tilldömdes straff. Såklart feldömd. Alla domslut mot oss är feldömda. Davidsson sånär att tippa den utanför stolpen. Kvitterat

Halvtid. Snack om att hänga i. Inte förivra oss. Höja kvaliteten sista tredjedelen. Jag höll på att avlida i skuggan. Hade jag varit en hund hade veterinären gett mig sista sprutan på plats. Mazreku sprang som en skållad bäver på uppåttjack och vetskapen att 45 minuter återstod var lika lockande som att fira julafton i ett fängelse i Eritrea.

YBK började slarva mer och mer. Felpassen blev värre och mer frekventa. Backlinjen var dock heroisk. Kasper borde ersätta Granquist i blågult på mittbacken. SBK skapade mest men oftast var det långskott utifrån. Domaren var på kasst humör och när YBK vrålade på offside blåste han av spelet och förkunnade att nästa spelare som skriker offside, får gult kort oavsett vad. Jag frågade honom om man fick viska offside. Rätt kul tyckte jag. Det tyckte inte han. Olek var sliten och vår nya påläggskalv Axel Nilsson kom in.
SBK gjorde 2-1 när ett långskott ändrade riktning och bollen rullade in bakom Davidsson. Inte orättvist men kändes lika tungt som att få prostatan undersökt av en darrhänt Dolph Lundgren. Det var nio minuter kvar och vi gick för kvittering. Slitet betalade sig. Vi tilldömdes straff. Självklart korrekt dömd. Junefalk brände men satte kvitteringen på returen.

Jag haltade ut med kramp i vaderna, låren, ljumskarna, potentiellt pungbråck, ryggont, andnöd och allmän förvirring. Bänken försökte livsuppehållande åtgärder samtidigt som vi jublade. Matchuret stod på 93 minuter. Mazreku fick bollen och fälldes. Frispark. Den jäveln satte den. 3-2 och seger SBK. Livet känns meningslöst. Hur fan kan vi alltid förlora? Jag satte mig på en bänk och funderade över livet. Lyckades inte få fram två hela tankar. Stackars Ysby. Jävla Mazreku. Skithelg.
Sommaren är över. Den som säger att inget slår en svensk som sommar har problem. Den som säger att vi kommer igen kan gå och hänga sig.

Mörker.

Tomas Karlsson Utespelare