Jubel i Ysby - Emil Axelsson är tillbaka!

Ysby BK landade under fredagsförmiddagen ett meriterat och efterlängtat nyförvärv. Klubblegendaren Emil Axelsson köps ut från sitt kontrakt med danska Fredriksberg och är numera Ysbyspelare. Axelsson spelade i svartgult under tre mycket lyckosamma säsonger. Den stabile mittbacken med förflutet i såväl LFK som i Halmia var mycket uppskattad på Munkavallen och vänder alltså nu hem för att förstärka backlinjen i Ysby. För Axelsson själv är det en barndomsdröm som kommer i uppfyllelse och möjligheten att än en gång få dela omklädningsrum med Otto Nilsson var en stor anledning till comebacken. Axelsson har de senaste åren spelat i danska division tre och två av dessa år blivit uttagen i "Säsongens lag". Formen säger han själv är lite sådär eftersom en strulande ljumske hindrat honom från träning i någon månad men Axelsson räknar att vara tillbaka i full träning direkt efter VM-uppehållet. Vi hälsa Emil varmt välkommen tillbaka! Herrlaget 0kommentarer

Seger och känslor

Känslor och fotboll – gör livet värt att leva. Veckan som gått har inneburit segrar i duo. Reservlaget mötte Trönninge hemma på Munkavallen och lyckades bärga tre poäng. Det betyder att laget nu tagit sex poäng på tre matcher. Det är lika många poäng som vi tagit på de senaste 4 åren. Sammanlagt! Fantastisk utveckling och självklart är lagledare Jimmy Ivarsson nöjd som aldrig förr när hans adepter ligger i topp. Träningarna har rullat på, Ysbyhallen håller alltjämt öppet och gräset blir både grönare och jämnare. Oscar Liedman har fått några träningar och Kasper Persson har köpt nya skor. Hela veckan har handlat om förberedelser inför fredagens match mot topplaget Sennan. Hemmaplan mot toppkonkurrent bör innebära tre poäng ifall drömmen om division fem inte skall förbli bara en dröm. Fotboll är såklart passningar, löpningar, taktik, snedsparkar och dribblingar men fotbollens egentliga kärna är något helt annat, nämligen känslor. Nedan kommer en personlig reflektion över fredagens känslor hos spelande tränare Karlsson. 07.45 – alarmet ringde. Alla i familjen hade lämnat huset. Kände absolut ingenting såvida inte monumental trötthet är en känsla. 08.00 – försökte trycka i mig, en i micron dåligt tillagad skål gröt. Kände avsmak för gröten men också självförakt. 44 år gammal, tar sovmorgon och käkar havregrynsgröt för att orka spela fotboll i division sex. Moget… 09.00 – äntrar jobbet. Utåt sett redo för intressanta pedagogiska diskussioner, problematiska elevärenden och viktiga ekonomiska beslut. Mentalt egentligen lika frånvarande som 1986 i årskurs två då vår fröken försökte lära oss skillnaden mellan Sten Sture den äldre och Sten Sture den yngre… 11.30 – lunch. Har åstadkommit absolut ingenting på jobbet. Verksamheten har gått 100% back på att ha mig anställd. Har 400 arbetsuppgifter egentligen. Ingen av dem är att fundera på hur anfallet skall formeras ikväll. Äter två och ett halvt ton ris och korv stroganoff. Känner ingen smak men har hört att ris är bra före match. Självklart är det en ren slump att köket serverar ris eller pasta varje fredag. En skolledare skulle ju aldrig låta sina egna behov styra över 250 personers matintag på en svensk gymnasieskola. 14.00 – lärarmöte. Extremt disträ. Masserar vaden i hemlighet under hela mötet. Ser förmodligen ut som om jag fått skabb i skrevet men orkar inte reflektera över det. 15.30 – hemma från jobbet. Fullt fokus på matchen. Coach Nilsson undrar ifall kroppen funkar och ifall jag kan spela. Massagen har gjort nytta, allergitabletterna verkar och den något för stora dosen ipren som togs i bilen börjar kicka in. Spelklar. 17.30 – samling. Nu är det igång. Taktiksnack. Westesson på ny position. Han verkar taggad. Alla är redo. 18.45 – avspark. Allt känns bra. Nye Liedman är lugn att spela ihop med, Svanberg är taggad. 19.30 – halvlek. Det står 1 -1 och allt beror på vår målvakt Emil Davidsson. Det är han mot klabbet. Vår kollektiva insats är lika svag som väljarstödet för Liberalerna och utan Emil i målet hade vi legat under med fem bollar. Han är som i trans. Räddar allt! Jag älskar honom. Sjukt trött dock. Tendens till kramp i höger vad, vänster framsida, vänster baksida, höger baksida och sjukt nog nacken. Har blivit sänkt av en motståndare som satsade våldsamt i en närkamp och har som följd av detta förutom ålderskrämpor också en fot som dunkar och värker. 19.50 – vi har gjort två mål och leder med 3-1. Mår fantastiskt. Vi leder! Och spelar bra. Liedman senior gjorde mål på en saxspark. Helt sjukt. Saxspark i division sex? Ungefär lika troligt som att serveras ostron på McDonalds. 20.00 – byter ut mig själv. Har ont överallt utom i tänderna. 20.15 – seger! Mår så sjukt bra! Älskar att vinna. Älskar fotboll. Kullerbytta mot publiken. Otto har gjort tre mål och är som en grekisk gud. Lång, ståtlig och effektiv. Simon Svanberg har varit arg hela matchen men är den som sprungit mest, vunnit mest närkamper och hållit laget uppe när övriga ägnade sig åt annat än att spela fotboll i första halvlek. 20.58 – ombytt och klar. Mentalt i ett bra läge. Fysiskt i ett vidrigt stadium. 21.15 – svänger inom McDonalds. Ivarsson kör. Han beställer såklart inga pommes och ingen läsk. Jag tar plusmeny och bälar i mig. Ivarsson betalar. Självklart glömmer jag att swisha honom. Kan han gott ha den jäveln. Avslutar kvällen i soffan med en vinflaska och tolv kilo chips. Bra för återhämtningen. 02.23 – tittar på klockan. Att somna efter match är lika omöjligt som att förbjuda bilkörning på stranden i Skummeslöv. Nu väntar en vecka utan a-lagsmatcher. Istället är det reservlag, träningar och ideellt arbete som väntar. Det skall röjas vid bryggan i Skummeslöv och det skall arrangeras festligheter på Karsefors. Livet leker. Sennan fick åka hem tomhänta och Otto har gjort 9 mål på fyra matcher. Emil Davidsson är en gud i målet och alla ni som bor i Ysby – kom och heja på oss nästa gång! Masked singer är ett jävla skit! Kämpa Ysby! Herrlaget 0kommentarer

Seger i skogen och nyförvärv!

Veckan som gått har varit innehållsrik och framgångsrik för laget från de finare delarna av Laholm. Förra veckans seger mot Hasslöv medförde gott humör, lite extra mys på Munkavallen och hopp om en grönskande vår. Veckan inleddes med reservlagsmatch i Veinge. Tyvärr torsk med 2-1 efter att Veinges minst sagt rutinerade anfallare i femtioårsåldern fläkt in ett segermål och att samme anfallare son i målet lyckats avvärja både det ena och det andra läget. På plats i Veinge bjöd hemmalaget på bananer i omklädningsrummet vilket såklart var trevligt. Med tanke på att det var måndag kväll och snorkallt vore det dock bättre med te eller i alla fall en Irish Coffee. Fortsättningen på veckan innebar också ytterligare nyförvärv till YBK. Oscar Liedman – bror till Rasmus – skrev på för laget efter att tidigt under säsongen lämnat division tre och LFK. Skönt att ännu fler i Liedmans släkt äntligen kommer till sans och väljer att representera rätt förening. Oscar beskriver sig som en stark, passningssäker och placeringssäker spelare. Kan spela både försvarare och mittfältare och förstärker såklart en redan full trupp. Inkilningen uteblev och istället hälsades han varmt välkommen av lagets kapten Kasper Persson. Hedersordförande Bosse Åkesson låter meddela att övergångssumman är hemlig men att det inte alls rör sig om de miljonbelopp som figurerat i ryktessvängen ute på Örelid. Samme Åkesson lät också meddela att budgeten på intet sätt är i obalans men på grund av den bistra världsekonomin höjs nu priset på en hamburgare till 65kr istället för tidigare 60. Fredagen som såklart är veckans bästa dag innebär i livet generellt och i Ysby specifikt förväntan, spänning och glädje. A – laget begav sig till Kornhult för att möta skogsalliansen Kornhult/Hishult. Vägen dit var snårig, lång och med fantastiska vyer över fält, dammar, nedlagda affärer och skog. Lagledare Ivarsson tyckte jag var helt jävla inkompetent som inte visste att det fanns en genväg via Ränneslöv. Jag å andra sidan blev ytterst oroad av att någon i hela världen verkligen vet exakt hur långt det är mellan metropoler som Stäme, Getaryggarna och Nordanå. Albin Fransson skulle hämtas upp på vägen men det glömde vi bort och vår mittbacksgeneral tvingades lifta till matchen. Spelet var i första halvlek oroande passivt och utan vare sig skärpa framåt eller trygghet bakåt. Vi ledde i paus men kunde lika gärna legat under. Ett lugn fanns dock i laget och vi visste att vi skulle kunna prestera bättre på den fina mattan. Och så blev det. I andra halvlek gick vi framåt och äntligen började vi hitta någonting som faktiskt liknade ett strukturerat spel. Dessutom gjorde Otto Nilsson årtiondets mål. En crossboll från vänster möttes av den självsäkre Nilsson i utkanten av straffområdet. Alla alternativ fanns tillgängliga. Ta ner bollen, skarva den vidare eller bara skicka in den mot straffområdet. Skit i det tänkte Nilsson och valde istället det omöjliga alternativet – ett volleyskott. Och som han sköt! På volley. Från straffområdets yttre punkt. Direkt på volley. Stenhårt. Bortre krysset. Otagbart. Magiskt. ”Fan va sexigt mål” utbröt Nilsson och jubel utbröt. I ren eufori gjorde Nilsson ytterligare två kassar och den stabila bortasegern skrevs till 4-0. Direkt efter match lät han meddela att nu jävlar blir det skaldjur hela helgen!! Hemresan var skön. Helgen hade börjat perfekt. Seger i skogen och fint väder på ingång. Matcher och träningar i veckan som kommer och vi går det med lätta steg och leenden på läpparna. Otto svävar dit. Enligt säkra källor är grillen tänd hela veckan och vi har total hybris. Blir säkert toktorsk nästa match. Men skit i det. Livet leker! Kämpa Ysby! Herrlaget 0kommentarer

Veckosummering med idel segrar, inga nycklar och kärlek

Veckan som gått har varit en härlig idrottsvecka i Laholms finaste lilla by. Tisdagen innebar träning för A-laget samtidigt som reservlaget spelade match. Bredden är god och vi har fler spelare än vad ryms som på Coop under en vanlig vardag, vilket också märktes på reservlagets insats. Seger med 1-0 mot Skottorp i en tät och inte helt välspelad match. Andreas Lillen Johansson med hela sitt DNA, sitt väsen och sitt liv placerat i Skogaby och Knäred har på gamla dagar hittat sitt riktiga hem här i Ysby och spelade strålande som mittback. Segersången ekade och glädjen stor. A-laget tjurade dock något. Planen var att utnyttja tillfället. Till vadå tänker ni? Kanske intensiv taktisk träning med endast a-truppen? Nej inte riktigt. Vi tänkte passa på att tända grillen, stjäla 45 burkar läsk och massor av hamburgare. Njuta av vårsolen med god mat medan reservlagskompisarna stred mot byn som inte ens fått ge namn åt sin egen kyrka. Men det sket sig såklart. I bästa fall har vi nycklar till omklädningsrummen. Att vi skulle äga någon form av nyckel till skafferiet visade sig helt felaktigt. Kasper påstod sig ha en men hittade den inte. Generellt är nyckelsituationen kaotisk. Svanberg har en nyckel. Den är min. Jimmy som är lagledare, styrelseledamot och spelare borde ha en men den är borta. På Fritidscenter i Laholm är vi portförbjudna. Vi har kvitterat ut 23 nycklar till Glänninge, Veinge konstgräs och Lagaholmshallen. Alla är försvunna. Det enda vi inte på pappret har nyckel till, är förmodligen biblioteket. Det enda vi i verkligheten faktiskt har nyckel till är våra egna bilar. Nåja kaffet kom vi åt så det fick bli lite träning, lite tävling som Liedman såklart förlorade och sen tittade vi på b-laget. Mysigt, gemytligt och underbart! Fredagen innebar a-lagsmatch. Ryktet sade att vi är seriefavorit men än så länge har vi spelat fotboll lika illa som Annika Strandhäll sköter sin ekonomi. Dags att vinna då? Hasslöv på hemmaplan. Inte direkt Champions League men fint väder, stor publik och härlig derbykamp. Domaren kom sent men var väl på plats bäst på plan. Bröt spelet efter tjugo minuter och lät meddela att en spelare – oklart vem – höll på med könsord och om han hörde ett till och lyckats identifiera spelaren skulle denne visas ut. Jag ville såklart hjälpa till och pekade på en random Hasslövit; ”det var han” ropade jag. Stackars Hasslöviten som såklart var helt oskyldig tyckte inte alls mitt skämt var kul. Matchen som sådan var helt hysterisk och allt handlade om en man. Målvakten i Hasslöv hade dömts ut av Kalle före matchen. ”Han är svinkass, skjut på allt”. Ett påstående lika felaktigt som att Corona är en bluff. Han var helt sjuk! Spelade som i trans! Räddade allt! 5000 skott i första halvlek och hade han inte nävarna på bollen så hade han tur. FYRA gånger prickade vi ribban. Den jäveln borde antingen ta en plats på bänken i landslaget eller köpa sig en trisslott. I paus var vi frustrerade. Bollen ville ju inte in men vi var överlägsna. Skulle det skita sig igen? I andra halvlek satte vi ledningsmålet. Svanberg hängde ettan efter en fin lyftning från Liedman. Glädje och lättnad. Två minuter senare spelade vi lika orutinerat som bebisar på inskolning på dagis (förlåt, förskola) och släppte in ett mål på Hasslövs första anfall i hela matchen. Paniken spred sig men med 20 minuter kvar kom förlösande 2-1. Otto Nilsson smällde en frispark som den fenomenale keepern boxade ut. Undertecknad höll sig framme och stötte in segermålet. Efter matchen var det kullerbytta mot publiken. Kramar i massor och posering med familj, släkt och vänner. Fantastisk känsla att äntligen få vinna en fotbollsmatch! Kasper Persson hällde upp Cava i plastglas, mina döttrar kramade mig och Ronny Axelsson gav en klapp på axeln. Inte spelade vi fotboll som räcker för serievinst men vem bryr sig? Fredag kväll, Cava, seger, tre poäng, kullerbytta mot publiken och en vår som ger ljus, hopp och glädje. Jag älskar livet. Jag älskar alla! Herrlaget 0kommentarer

Torsk i prestigederbyt

Veckosammanfattning Ysby BK, Mörkt. Miserabelt. Hopplöst. Derbyt med stort D. Mot Ränneslöv. Jimmy Ivarsson är uppfödd med tre saker. Mjölk, Karsefors och en känsla av att till Ränneslöv åker man inte frivilligt. Några kilometer mellan byarna. Oceaner av känslor mellan lagen. Ränneslöv. Laget att slå. En förlust dyrbarare än förlusten av tre poäng. Kostnaden moraliskt och känslomässigt astronomisk. Fredag kväll. Fint väder. Piggt bortalag på väg till byn utan affär och med nedlagd bank. Gräsmattan såg bra ut. Det var en illusion. Lika hoppig som vår Munkavall. Men ändå bra känsla inför matchen. Peppade spelare, bra lag och optimism i Real Ysby. Matchen tog fart och vi sköljde över hemmalaget gång efter gång. Pressade högt och vann boll. Sen kom ledningen. Hörna från Liedman och öppet mål för Adam som klackade in den. Inspirerade och taggade rusade vi framåt igen. Gick för att döda matchen tidigt. Aggressiva, framåtlutade och med momentum. Vann alla luftdueller och kände oss segersäkra. Som hundar som fått vittring. Ränneslöv skulle slaktas, blöda och förgöras. Sen tog allt roligt slut och mörkret lade sig. Halvtidsvilan var en illusion om att vi skulle äga ännu mer boll och pressa ännu högre. Det tog tolv sekunder så sprack bubblan. Ränneslöv tog över. Inte hela halvleken men väl i fem minuter. Och det räckte. Gunther Hansen bombade in ett mål med universums hårdaste skott och halva Ränneslöv hjälptes åt för att skicka in en förlupen boll i målet och efter dessa mardrömsliknande minuter låg vi under med 2-1. Resten av matchen och halvleken skedde helt på Ränneslövarnas villkor. Vi skickade långbollar. De nickade undan. När vi försökte spela såg vi tafatta och lama ut. När vi försökte kriga såg vi ut som skolpojkar som mötte män. Tjänstemän i kommunen mot gruvarbetare från Kiruna. Visst var vi nära men ändå inte nära. Grötigt, kamp och luftdueller. För oss ungefär som för lite smör på en smörgås. För Ränneslöv som en kall öl på midsommar. Domaren blåste av. Vi hade torskat. Ingen kan säga att det var orättvist. Hemmalaget tog matchen mitt framför våra ögon och vi hade vare sig förmåga eller ork att göra något åt det. Marginalerna var små men Ränneslövs ängar är alltjämt ointagliga för Ysbys mannar. Efteråt kokade det i bortalagets omklädningsrum. Tystnaden var monumental. Allt suger. Ivarsson gömde sig. Min dotter ville ha en kram efter matchen. Jag var världens sämste pappa och nästan knuffade bort henne. Vi städade omklädningsrummet efter oss men lät lite demonstrativt en banan ligga kvar på en bänk. Hoppas den ruttnar och hela rummet fylls av bananflugor,. Grattis Ränneslöv. Jag hatar allt. Herrlaget 0kommentarer

Visa fler nyheter