Torsk i prestigederbyt

Veckosammanfattning Ysby BK, Mörkt. Miserabelt. Hopplöst.
Derbyt med stort D. Mot Ränneslöv. Jimmy Ivarsson är uppfödd med tre saker. Mjölk, Karsefors och en känsla av att till Ränneslöv åker man inte frivilligt. Några kilometer mellan byarna. Oceaner av känslor mellan lagen. Ränneslöv. Laget att slå. En förlust dyrbarare än förlusten av tre poäng. Kostnaden moraliskt och känslomässigt astronomisk.
Fredag kväll. Fint väder. Piggt bortalag på väg till byn utan affär och med nedlagd bank. Gräsmattan såg bra ut. Det var en illusion. Lika hoppig som vår Munkavall. Men ändå bra känsla inför matchen. Peppade spelare, bra lag och optimism i Real Ysby.
Matchen tog fart och vi sköljde över hemmalaget gång efter gång. Pressade högt och vann boll. Sen kom ledningen. Hörna från Liedman och öppet mål för Adam som klackade in den. Inspirerade och taggade rusade vi framåt igen. Gick för att döda matchen tidigt. Aggressiva, framåtlutade och med momentum. Vann alla luftdueller och kände oss segersäkra. Som hundar som fått vittring. Ränneslöv skulle slaktas, blöda och förgöras. Sen tog allt roligt slut och mörkret lade sig.
Halvtidsvilan var en illusion om att vi skulle äga ännu mer boll och pressa ännu högre. Det tog tolv sekunder så sprack bubblan. Ränneslöv tog över. Inte hela halvleken men väl i fem minuter. Och det räckte. Gunther Hansen bombade in ett mål med universums hårdaste skott och halva Ränneslöv hjälptes åt för att skicka in en förlupen boll i målet och efter dessa mardrömsliknande minuter låg vi under med 2-1.
Resten av matchen och halvleken skedde helt på Ränneslövarnas villkor. Vi skickade långbollar. De nickade undan. När vi försökte spela såg vi tafatta och lama ut. När vi försökte kriga såg vi ut som skolpojkar som mötte män. Tjänstemän i kommunen mot gruvarbetare från Kiruna. Visst var vi nära men ändå inte nära. Grötigt, kamp och luftdueller. För oss ungefär som för lite smör på en smörgås. För Ränneslöv som en kall öl på midsommar.
Domaren blåste av. Vi hade torskat. Ingen kan säga att det var orättvist. Hemmalaget tog matchen mitt framför våra ögon och vi hade vare sig förmåga eller ork att göra något åt det. Marginalerna var små men Ränneslövs ängar är alltjämt ointagliga för Ysbys mannar.
Efteråt kokade det i bortalagets omklädningsrum. Tystnaden var monumental. Allt suger. Ivarsson gömde sig. Min dotter ville ha en kram efter matchen. Jag var världens sämste pappa och nästan knuffade bort henne. Vi städade omklädningsrummet efter oss men lät lite demonstrativt en banan ligga kvar på en bänk. Hoppas den ruttnar och hela rummet fylls av bananflugor,.
Grattis Ränneslöv.
Jag hatar allt.

Tomas Karlsson Utespelare