Seger och känslor

Känslor och fotboll – gör livet värt att leva.
Veckan som gått har inneburit segrar i duo. Reservlaget mötte Trönninge hemma på Munkavallen och lyckades bärga tre poäng. Det betyder att laget nu tagit sex poäng på tre matcher. Det är lika många poäng som vi tagit på de senaste 4 åren. Sammanlagt! Fantastisk utveckling och självklart är lagledare Jimmy Ivarsson nöjd som aldrig förr när hans adepter ligger i topp.
Träningarna har rullat på, Ysbyhallen håller alltjämt öppet och gräset blir både grönare och jämnare. Oscar Liedman har fått några träningar och Kasper Persson har köpt nya skor. Hela veckan har handlat om förberedelser inför fredagens match mot topplaget Sennan. Hemmaplan mot toppkonkurrent bör innebära tre poäng ifall drömmen om division fem inte skall förbli bara en dröm.
Fotboll är såklart passningar, löpningar, taktik, snedsparkar och dribblingar men fotbollens egentliga kärna är något helt annat, nämligen känslor. Nedan kommer en personlig reflektion över fredagens känslor hos spelande tränare Karlsson.
07.45 – alarmet ringde. Alla i familjen hade lämnat huset. Kände absolut ingenting såvida inte monumental trötthet är en känsla.
08.00 – försökte trycka i mig, en i micron dåligt tillagad skål gröt. Kände avsmak för gröten men också självförakt. 44 år gammal, tar sovmorgon och käkar havregrynsgröt för att orka spela fotboll i division sex. Moget…
09.00 – äntrar jobbet. Utåt sett redo för intressanta pedagogiska diskussioner, problematiska elevärenden och viktiga ekonomiska beslut. Mentalt egentligen lika frånvarande som 1986 i årskurs två då vår fröken försökte lära oss skillnaden mellan Sten Sture den äldre och Sten Sture den yngre…
11.30 – lunch. Har åstadkommit absolut ingenting på jobbet. Verksamheten har gått 100% back på att ha mig anställd. Har 400 arbetsuppgifter egentligen. Ingen av dem är att fundera på hur anfallet skall formeras ikväll. Äter två och ett halvt ton ris och korv stroganoff. Känner ingen smak men har hört att ris är bra före match. Självklart är det en ren slump att köket serverar ris eller pasta varje fredag. En skolledare skulle ju aldrig låta sina egna behov styra över 250 personers matintag på en svensk gymnasieskola.
14.00 – lärarmöte. Extremt disträ. Masserar vaden i hemlighet under hela mötet. Ser förmodligen ut som om jag fått skabb i skrevet men orkar inte reflektera över det.
15.30 – hemma från jobbet. Fullt fokus på matchen. Coach Nilsson undrar ifall kroppen funkar och ifall jag kan spela. Massagen har gjort nytta, allergitabletterna verkar och den något för stora dosen ipren som togs i bilen börjar kicka in. Spelklar.
17.30 – samling. Nu är det igång. Taktiksnack. Westesson på ny position. Han verkar taggad. Alla är redo.
18.45 – avspark. Allt känns bra. Nye Liedman är lugn att spela ihop med, Svanberg är taggad.
19.30 – halvlek. Det står 1 -1 och allt beror på vår målvakt Emil Davidsson. Det är han mot klabbet. Vår kollektiva insats är lika svag som väljarstödet för Liberalerna och utan Emil i målet hade vi legat under med fem bollar. Han är som i trans. Räddar allt! Jag älskar honom. Sjukt trött dock. Tendens till kramp i höger vad, vänster framsida, vänster baksida, höger baksida och sjukt nog nacken. Har blivit sänkt av en motståndare som satsade våldsamt i en närkamp och har som följd av detta förutom ålderskrämpor också en fot som dunkar och värker.
19.50 – vi har gjort två mål och leder med 3-1. Mår fantastiskt. Vi leder! Och spelar bra. Liedman senior gjorde mål på en saxspark. Helt sjukt. Saxspark i division sex? Ungefär lika troligt som att serveras ostron på McDonalds.
20.00 – byter ut mig själv. Har ont överallt utom i tänderna.
20.15 – seger! Mår så sjukt bra! Älskar att vinna. Älskar fotboll. Kullerbytta mot publiken. Otto har gjort tre mål och är som en grekisk gud. Lång, ståtlig och effektiv. Simon Svanberg har varit arg hela matchen men är den som sprungit mest, vunnit mest närkamper och hållit laget uppe när övriga ägnade sig åt annat än att spela fotboll i första halvlek.
20.58 – ombytt och klar. Mentalt i ett bra läge. Fysiskt i ett vidrigt stadium.
21.15 – svänger inom McDonalds. Ivarsson kör. Han beställer såklart inga pommes och ingen läsk. Jag tar plusmeny och bälar i mig. Ivarsson betalar. Självklart glömmer jag att swisha honom. Kan han gott ha den jäveln. Avslutar kvällen i soffan med en vinflaska och tolv kilo chips. Bra för återhämtningen.
02.23 – tittar på klockan. Att somna efter match är lika omöjligt som att förbjuda bilkörning på stranden i Skummeslöv.
Nu väntar en vecka utan a-lagsmatcher. Istället är det reservlag, träningar och ideellt arbete som väntar. Det skall röjas vid bryggan i Skummeslöv och det skall arrangeras festligheter på Karsefors. Livet leker. Sennan fick åka hem tomhänta och Otto har gjort 9 mål på fyra matcher. Emil Davidsson är en gud i målet och alla ni som bor i Ysby – kom och heja på oss nästa gång! Masked singer är ett jävla skit!
Kämpa Ysby!

Tomas Karlsson Utespelare