Daniel Pålsson klar för fortsättning!

Strikern Daniel Pålsson skrev under torsdagen på nytt kontrakt med Ysby BK. Veteranen med meriter från Halmia har mäktat med 16 mål i serien så här långt och har haft en fast plats som toppforward i YBK. Vi nådde Daniel på en sprakig linje från NP Nilssons lager där han i lönndom firade kontraktet med en påse chips och en tvåliters Coca Cola. Först och främst - grattis till det nya kontraktet. Hur gick tankarna? "Det var frästande att i min ålder varva ner och gå all in på hemmamys istället men jag känner att det finns ytterligare några baljor kvar i kroppen". Ysby är en fantastisk klubb med familjen Åkesson i spetsen som ligger mig varmt om hjärtat och nu ser jag fram emot nästa säsong". Hur ser du på säsongen som varit? "Efter mitt nästan tre år långa uppehåll så har det varit tufft att komma igång igen och träningsmängden från min sida borde varit större - men som helhet är jag nöjd med laget. Vi har hugg på fjärdeplatsen och det är strongt med tanke på flyttar, utlandsflyktande spelare och långtidsskador i truppen. Nästa år blir vi livsfarliga"! Nästa år ja - hur går dina tankar? "Vi behöver några nyförvärv såklart. En tre - fyra spelare som både tränar bra och kan bidra under matcherna. Får vi det så blir det grymt". Efter ett år i Ysby - vem är favoritmedspelaren? "Jag måste säga Kalle Karlsson. Hans löpningar uppe i anfallet bredvid mig betyder allt. Han springer i djupet och jag kan masker min något svaga fysik tack vare honom. Han är guld värd och att Kalle valde att skriva på nytt kontrakt underlättade såklart för mig i beslutet". Bästa minnet under året? "Filip Svenssons brottningsmatch i trädgården hemma hos Ivarsson kan jag inte glömma. Ett angrepp på ett barn!" Värsta minnet då? "Usch - premiären mot Skuggan var inte rolig. Det var vidrigt. Dålig plan, dåligt spel och 0-3 i häcken. Sen sved såklart bortatorsken mot LFK också. Ledning med så lite kvar av matchen och tveksamt domslut som kostar oss tre poäng". Årets citat? "Bo Åkessons "Fan vad det blåser" i Unnaryd efter att flaggorna på idrottsplatsen inte rört sig en millimeter var en klassisk kommentar. Till sist - skicka en hälsning till alla supportrar som följer laget "Vi kommer tillbaka nästa år. Får vi bara in lite mer vinnarmentalitet och ett par nyförvärv så blir det guldhatt på Munkavallen 2018" Vi tackar Daniel för intervjun och ser fram emot fler nickar, diskussioner om jättebebisar i omklädningsrummet och såklart luftgitarrspelande under 2018. Herrlaget 0kommentarer

Kalle Karlsson förlänger med Ysby BK

Ysby meddelade idag på en presskonferens att mångsidige Kalle Karlsson förlängt med Ysby BK och därmed nobbar lukrativa anbud från andra klubbar. Vi nådde Kalle precis efter beskedet och det var en mycket nöjd Karlsson som ställde upp på en kort intervju; Först och främst - varför valde du att stanna i Ysby? "Det var ett ganska enkelt beslut när allt kom till kritan. Lagsammanhållningen i Ysby är något i hästväg. Vi har sån glädje och sån sammanhållning i truppen att det kändes omöjligt att lämna". Hur ser du på säsongen som varit? "Den har såklart varit bra - vi slåss om en fjärdeplats och det är klart godkänt men samtidigt lite sämre än vi hoppades på. Främst våra problem att slå hål på lag som backar hem har varit ett problem. Mot jämnt motstånd och topplagen spelar vi alltid bra men mot lite på pappret sämre lag får vi det svårare. Själv är jag nöjd med min insats även om det såklart vore skönt att inte behöva byta position så ofta" Någon som imponerat extra under säsongen? "Jimmy Ivarsson - den ständigt uträknade lokföraren! Han är som en blodtörstig iller på planen och som en mysig snäll farbror utanför. Fantastisk medspelare och lagmedlem. Dessutom med urskön klädstil. En förebild helt enkelt!" Hur ser du på nästa säsong då? "Jag tror stenhårt på oss. Med ett par nyförvärv och lite mer skärpa så är vi ett topplag. Inget snack om saken" Vi måste fråga - vad har varit årets höjdpunkt? "Såklart när Otto tog emot priset på årsfesten vi hade! Hans tårar kändes så äkta. Ett oförglömligt ögonblick för alla som var nyktra nog att minnas det..." Till sist - i laget finns många snillen som kläcker ur sig det ena efter det andra. Vad är enligt dig årets citat? "Haha - det här är självklart; En chili ska svida två gånger en gång påväg in o en gång påväg ut - sagt av Tobias Allard, lagets mest udda fågel med kroniska smärtor, rappa kommentarer och skön Stockholmsdialekt! Vi önskar såklart Kalle Karlsson lycka till med det fortsatta livet i Ysby BK Herrlaget 0kommentarer

YBK stoppade Skottorp

Kapten Olsen på kärlekssemester, Bolmgren och Johlin i Norge och Ivarsson på löprunda i Stockholm och ett sargat men helladdat Ysby begav sig till Skottorps idrottsplats för att möta serietrean. Matchen var hemmalagets sista möjlighet till uppflyttning och laddningen från båda lagen var total. Välfyllda läktare fick se en intensiv derbykamp med känslor, tacklingar och högt tempo från två bra lag. Samt en domare som var helt och hållet uppfylld av målet att ingen - absolut ingen - fick diskutera, reagera, säga nåt, andas eller ens titta lite snett efter ett domslut. Otto sa "nej" efter en närkamp. Domaren blåste av och gav Skottorp frispark. Gustavsson i Skottorp suckade lite för högt och fick tidernas utskällning av domaren. Matchen var helt jämn. Bröderna Gustavsson lirade fint på mitten och Ysby fick slita hårt för att få fast bollen. Målchanserna lyste med sin frånvaro men närmst kom Gustavsson med ett skott som slank precis utanför och Ysbys Pålsson som fick se sin lobb nickas undan på Skottorps mållinje. Skottorps publik var på hugget och vrålade något enögt på varje domslut. Domaren insåg snabbt att han inte hade mandat att varna publiken och gick lös på spelarna istället. Undertecknad kom sent in i närkamp och på läktaren frågade sig en Skottorpare "hur han med sådan status i livet kan hålla på med sådant trams". En fantastisk kommentar även om min status är något oklar. Oftast är statusen halvskadad, halvsleten mittback med långt hår om det är på planen. Utanför planen är min status gift och tvåbarnspappa. Inget av det känns särskilt unikt....men tack ändå! Skottorp satte rättvist ledningmålet efter en fint slagen hörna som ett passivt bortaförsvar inte fick bort. I halvlek låg vi under men kände oss starka och segervissa. Förvisso påstod Skottorps store center att "de spelar bara långbollar" men vi kände att vi var väl så bra som hemmalaget. Efter paus tog vi över spelet. Alsbjer styrde och ställde på mitten och firma Karlsson - Pålsson på topp högg på allt. Pålle kom fri, Kalle kom halvfri och dessutom lyckades Kalle å så nära nicka in kvitteringen efter massiv Ysbypress. Skottorp var inte direkt ofarliga men ägnade ofta domsluten större intresse än själva spelet. Med kvarten kvar drog en Skottorpare på sig ytterligare ett gult kort och fick lämna planen och nu gick Ysby fram med allt och alla. Det var bara en tidsfråga och mycket riktigt kom målet när Pålsson stiligt klackade in bollen i bortre stolpen. Det återstod 10 minuter och inget lag var nöjda med ett kryss. Med tio man vaskade Moberg fram en superchans som Kasper och undertecknad med gemensamma krafter rensade från mållinjen. YBK kontrade och evigt löpande Kalle vann en boll. Allard skickade ett inlägg och Pålsson lyfte likt en drake i vinden mot bollen. Iskallt nickade han bollen snett inåt och Lucas Alsbjer fick öppet läge och gjorde såklart inget misstag. YBK jublade som om seriesegern var klar och SIF deppade. När domaren blåste av matchen applåderade den stora bortaklacken fram Ysbyspelarna till den traditionella kullerbyttan och i omklädningsrummet lät den gamla dängan igen. Resultatet var inte orättvist på något sätt men matchen var hård, jämn och välspelad och kunde slutat hur som helst. Ysby dock lite hetare och lite mer fokuserade på spelet. Snoddas packade ihop sakerna och städade omklädningsrummet. Ingen jävel hjälpte honom. Pålsson flinade lite och Otto gjorde sig redo för Golden Pearl. En match kvar.... Kämpa Ysby! Herrlaget 0kommentarer

Festen kom av sig

Jessica Matheijs sjöng nationalsången. Kapten Axelsson hälsade på domaren och hemmamatchen och publikmatchen mot Skogaby skulle börja. Det var ett heltaggat YBK som mönstrade en stark elva med Gunnarsson på kanten, Pålle tillbaka på topp och Axelsson åter efter avstängning. Westesson vaktade kassen efter en mirakulös återhämtning från sina livshotande skador. Hemmalaget gick framåt med full frenesi och skapade hörna på hörna. Till sist vann Pålsson en nickduell och Kalle stötte in ledningsmålet. Glädjen blev lika kortvarig som en glassbåt i Sahara. SBK fick hörna och slog den mot första stolpen. Där stod ingen YBK:are och bollen slank in. Och ungefär där började dagens elände. Ivarsson deppade. Westeson hatade alla och Axelsson tacklade på allt. Spelet som tidigare varit någorlunda strukturerat förvandlades till ett crescendo av felbeslut, felpassningar och missade avslut. YBK var minst dåliga och satte ytterligare ett hörnmål när Emil Axelsson nådde högst på en hörna. I pausen pratade vi om att bättra oss och Snoddas dubbelkollade hälsan hos samtliga så att ingen skulle behöva bryta pga någon fysisk åkomma. När andra halvlek drog igång visade det sig att pausgenomgången funkat lika bra som om man försökt lösa fattigdomen i världen med Ahlgrens bilar. Vi var helt desorienterade. SBK sköljde över oss och vi fredade målet med näbbar och klor. Mitt i pressen nickade Pålsson in trean och även om vi spelade kasst som apor så var tre poäng och skön fest nära. Då fick SBK luft och gick på attack igen. Plötsligt stod en bortaspelare fri och lobbsköt in tvåan. Det kändes direkt att allt skulle skita sig. Det gjorde det också. Kvitteringen kom med två minuter kvar att spela. Nu började hemmalaget vakna och gick till galet anfall i slutminuterna. Pålsson satte dit – vad vi trodde var segermålet – men domaren vinkade av för ruff. Otto fick sista läget men precis som alla fyrahundra kontringslägen vi hade så blev även detta guld till sand. Domaren blåste. Den 250 personer stora publiken var tyst. Vi deppade. Jag tappade lusten att leva. Tackade för matchen och vinkade lite åt folk vi kände. I omklädningsrummet var det dödstyst. Jag ville slå någon. Vem som helst. Pålsson såg ut som om någon tömt hela hans hus på värdesaker och annars så trevlige Axelsson skakade av ångest. Otto satte på en deprimerande ballad som handlade om svek och Pålsson drog lite på mungipan. Festen på kvällen tappade sin charm och ölen som sänktes var snarare bedövande än uppiggande. Säsongen 2017 har inte blivit vad vi trodde. Vi spelar oavgjort mot lag vi slagit med 13-3 fyra dagar tidigare, får folk utvisade i jämna matcher och drabbas i matcher mot sämre lag av kollektiv tillfällig demens. Det är två veckor kvar. Skottorp borta härnäst. Hoppas möget regnar bort. Kämpa Ysby Herrlaget 0kommentarer

Allard räddade Ysby

Inför derbyt mot Våxtorp saknade hemmalaget två av sina stöttepelare i måltjuven Otto Nilsson och spelande tränaren Emil Axelsson som båda var avstängda från spel. Det innebar att nyförvärvet Gunnarsson tog plats som offensiv mittfältare och att Kalle Karlsson åter fick agera högerback. Matchen var mellan två lag i två olika delar av tabellen. Topplaget Ysby mot bottenlaget Våxtorp. När matchen inleddes var detta helt osannolikt. Våxtorp hade bollen i stort sett hela tiden. Anfall efter anfall sköljde över YBK:s tappra försvar. BOIS:arna lekte ticitaca och YBK jagade runt lika välorganiserade som en dagisgrupp på en lekplats. Vad vi än gjorde så fick vi knappt röra bollen och när vi väl hade den så tappades den fortare än kvickt. Allard i Ysbys mål fick mota några långskott men det kändes hela tiden som att den stora chansen skulle komma – och det gjorde den. En bortaspelare slog hål i luften, bollrädda YBK:are såg inte det och när BOIS:aren fick nytt läge placerade han kallt in bollen i klykan. Det hade gått ungefär 20 minuter och YBK hängde med huvudena. Halvleken fortsatte i samma stil. BOIS trippade runt förvirrade hemmaspelare som såg tunga, oinspirerade och svaga ut. Lite som en utflykt på ett ålderdomshem. Några målchanser att tala om ägde inte rum men matchen var hård och fysisk snarare än välspelad och flytande. Våxtorparna gick hårt åt Pålsson på topp men Pålsson stod pall och skulle senare få sista ordet. I pausen var Snoddas rasande. Gav sig på en papperskorg som numera är lika oanvändbar som en Commodore 64 när man ska gå ut på nätet. Spelet vi presterat var förmodligen det sämsta vi gjort på hela säsongen. Ordern var enkel. Spring för fan! Det går inte att spela fotboll om man inte springer. Vi ändrade om lite i laget och satte upp Ysbys egen Mo Farah – Kalle Karlsson - på topp för att jaga igång spelet. Nu blev det lite bättre. Vi skapade hörna på hörna och Gunnarsson skruvade dem stiligt in mot mål men vi var lika ofarliga som Neontetror när bollen damp ner. Nu kämpade i alla fall YBK. BOIS var bättre och hade mer spel men hemmalaget levde i alla fall. Kalle skapade lägen och Pålsson var hela tiden farlig och nekades straff när tre bortaspelare slet i honom. YBK fick hörna och Gunnarsson skruvade. Nisse fick öppet mål men drogs ner och domaren blåste på straffpunkten. Ute från sidlinjen satt Otto Nilsson och grät eftersom han är ordinarie straffskytt men Pålsson gjorde inget misstag och satte dit bollen. Nu blev det kamp. Bara kamp. Tacklingarna flög in. Öhrn tjatade om Fair play, Pålsson käftade med BOIS avbytare och Våxtorps eminente nummer fem slaktade hemmaspelare på löpande band. Inget av lagen ville nöja sig med en pinne och mittfältsspelet var lika obefintligt som logiken hos en guldfisk. BOIS målvakt sprang ihop med Pålsson som inte hade någonstans att ta vägen. Hela Våxtorp vrålade och hoppade. Det var som om Våxtorps marknad skulle stängas ner, Tajes förvandlas till Vegetariskt café och skolan flyttas till Örkelljunga. Domaren blåste lite avmätt frispark men visade såklart inga kort och en uppretad blåklädd anfallare vrålade ”BRA killar – nu vet vi var nivån ligger”. Sjuan när den är som bäst! Slutet blev dramatiskt. YBK drog upp ett anfall på högerkanten och Nisse spelade in bollen mot en anstormande Pålsson som sånär stötte bollen i mål. På returen fick Kalle drömläge men lobben mot det övergivna målet landade precis utanför. BOIS satte igång spelet snabbt och gick till anfall. Karlsson täckte skott med pungkulorna – reste sig upp och försökte låtsas att bollen tog i magen – BOIS fick bollen igen och rusade in i straffområdet. Nytt skott och i pendeln träffades Ivarssosn ben. Det blev tyst. Och så kom signalen. Just då signalen från helvetet. Domaren visslade till och straff. Ivarsson protesterade. BOIS jublade. Själv hade jag så ont i pungen att jag inte orkade säga nåt. Öhrn stegade upp. Självsäkert och med pondus. I kassen stod räven Allard som ibland står i mål, ibland spelar högerback och alltid är nyttig. Öhrn slog bollen mot Allards högra stolpe. Allard trotsade ålderskrämporna, bronkit, Skolios, rosfeber och allt annat mög som livet kastat på honom och dök som en grekisk Gud mot stolpen. Räddning. Jubel. Slut! En pinne som vi såklart trodde skulle vara tre men som såhär i efterhand var rätt skön. BOIS var klart bättre än Ysby och kunde/borde skapat mer av sitt övertag. Deppigt i de vites omklädningsrum och lite gladare i Ysbys. Bosse lyckades samla in alla bollar, Pålsson hittade sin borttappade bilnyckel och kiosken rapporterade att man sålt hamburgare för en kvarts miljon under matchen. Normal dag i Ysby. Kämpa Ysby! Herrlaget 0kommentarer

Visa fler nyheter