Allard räddade Ysby

Inför derbyt mot Våxtorp saknade hemmalaget två av sina stöttepelare i måltjuven Otto Nilsson och spelande tränaren Emil Axelsson som båda var avstängda från spel. Det innebar att nyförvärvet Gunnarsson tog plats som offensiv mittfältare och att Kalle Karlsson åter fick agera högerback.
Matchen var mellan två lag i två olika delar av tabellen. Topplaget Ysby mot bottenlaget Våxtorp. När matchen inleddes var detta helt osannolikt. Våxtorp hade bollen i stort sett hela tiden. Anfall efter anfall sköljde över YBK:s tappra försvar. BOIS:arna lekte ticitaca och YBK jagade runt lika välorganiserade som en dagisgrupp på en lekplats. Vad vi än gjorde så fick vi knappt röra bollen och när vi väl hade den så tappades den fortare än kvickt. Allard i Ysbys mål fick mota några långskott men det kändes hela tiden som att den stora chansen skulle komma – och det gjorde den. En bortaspelare slog hål i luften, bollrädda YBK:are såg inte det och när BOIS:aren fick nytt läge placerade han kallt in bollen i klykan. Det hade gått ungefär 20 minuter och YBK hängde med huvudena.
Halvleken fortsatte i samma stil. BOIS trippade runt förvirrade hemmaspelare som såg tunga, oinspirerade och svaga ut. Lite som en utflykt på ett ålderdomshem. Några målchanser att tala om ägde inte rum men matchen var hård och fysisk snarare än välspelad och flytande. Våxtorparna gick hårt åt Pålsson på topp men Pålsson stod pall och skulle senare få sista ordet.
I pausen var Snoddas rasande. Gav sig på en papperskorg som numera är lika oanvändbar som en Commodore 64 när man ska gå ut på nätet. Spelet vi presterat var förmodligen det sämsta vi gjort på hela säsongen. Ordern var enkel. Spring för fan! Det går inte att spela fotboll om man inte springer.
Vi ändrade om lite i laget och satte upp Ysbys egen Mo Farah – Kalle Karlsson - på topp för att jaga igång spelet. Nu blev det lite bättre. Vi skapade hörna på hörna och Gunnarsson skruvade dem stiligt in mot mål men vi var lika ofarliga som Neontetror när bollen damp ner. Nu kämpade i alla fall YBK. BOIS var bättre och hade mer spel men hemmalaget levde i alla fall. Kalle skapade lägen och Pålsson var hela tiden farlig och nekades straff när tre bortaspelare slet i honom. YBK fick hörna och Gunnarsson skruvade. Nisse fick öppet mål men drogs ner och domaren blåste på straffpunkten. Ute från sidlinjen satt Otto Nilsson och grät eftersom han är ordinarie straffskytt men Pålsson gjorde inget misstag och satte dit bollen.
Nu blev det kamp. Bara kamp. Tacklingarna flög in. Öhrn tjatade om Fair play, Pålsson käftade med BOIS avbytare och Våxtorps eminente nummer fem slaktade hemmaspelare på löpande band. Inget av lagen ville nöja sig med en pinne och mittfältsspelet var lika obefintligt som logiken hos en guldfisk. BOIS målvakt sprang ihop med Pålsson som inte hade någonstans att ta vägen. Hela Våxtorp vrålade och hoppade. Det var som om Våxtorps marknad skulle stängas ner, Tajes förvandlas till Vegetariskt café och skolan flyttas till Örkelljunga. Domaren blåste lite avmätt frispark men visade såklart inga kort och en uppretad blåklädd anfallare vrålade ”BRA killar – nu vet vi var nivån ligger”. Sjuan när den är som bäst!
Slutet blev dramatiskt. YBK drog upp ett anfall på högerkanten och Nisse spelade in bollen mot en anstormande Pålsson som sånär stötte bollen i mål. På returen fick Kalle drömläge men lobben mot det övergivna målet landade precis utanför. BOIS satte igång spelet snabbt och gick till anfall. Karlsson täckte skott med pungkulorna – reste sig upp och försökte låtsas att bollen tog i magen – BOIS fick bollen igen och rusade in i straffområdet. Nytt skott och i pendeln träffades Ivarssosn ben. Det blev tyst. Och så kom signalen. Just då signalen från helvetet. Domaren visslade till och straff. Ivarsson protesterade. BOIS jublade. Själv hade jag så ont i pungen att jag inte orkade säga nåt. Öhrn stegade upp. Självsäkert och med pondus. I kassen stod räven Allard som ibland står i mål, ibland spelar högerback och alltid är nyttig. Öhrn slog bollen mot Allards högra stolpe. Allard trotsade ålderskrämporna, bronkit, Skolios, rosfeber och allt annat mög som livet kastat på honom och dök som en grekisk Gud mot stolpen. Räddning. Jubel. Slut!
En pinne som vi såklart trodde skulle vara tre men som såhär i efterhand var rätt skön. BOIS var klart bättre än Ysby och kunde/borde skapat mer av sitt övertag. Deppigt i de vites omklädningsrum och lite gladare i Ysbys. Bosse lyckades samla in alla bollar, Pålsson hittade sin borttappade bilnyckel och kiosken rapporterade att man sålt hamburgare för en kvarts miljon under matchen. Normal dag i Ysby.
Kämpa Ysby!

Tomas Karlsson Utespelare