BOMBEN!!

Luften var knappt inandningsbar inne i Munkavallens klubbstuga. Fotografer från hela Norra Europa lät sina kameror smattra lika AK-4:or i ett inbördeskrig och någon meter bakom dem trängdes rökande journalister med diktafoner, anteckningsblock och mikrofoner. Ysby BK:s presskonferens var minst sagt välbesökt då klubben i ett pressmeddelande låtit hälsa att en ”stor nyhet” skulle presenteras. Tidigare under dagen hade ryktena på byn och ryktena på internet avlöst varandra. På flashback spekulerades det om att sjukskrivne Nanne Bergstrand skulle ta över klubben, att en rysk miljardär valt att satsa några miljarder, att Drängen Håkansson skulle göra comeback eller möjligen att Bosse Åkesson själv skulle meddela sin avgång från Ysby. Förväntningarna var stora, röken låg tät i klubbstugan och otåligheten spred sig, när då till sist föreningens ordförande Frank Östring steg upp på podiet. En kort harkling, lite meck med tekniken och så tog han till orda; ”Efter många om och men så har vi fått tag på vår tränare och spelare. Vi har haft många alternativ men hela tiden har vi haft ett drömscenario som vi jobbat stenhårt för att nå. Jag vill tacka inblandade agenter från båda sidor för ett gott samarbete. Nu ser vi fram emot säsongen. Det är med stor stolthet vi kan presentera Fredrik Junefalk!!” Från en lönndörr som leder till skafferiet fyllt med Cubacola, frysta hamburgare och godis av tvivelaktig kvalitet kom så Fredrik Junefalk uppvandrade mot podiet. Sorlet bland den samlade mediekåren tilltog och bomben var ett faktum. Svenskt målrekord, skyttekung många gånger om (har gjort mer mål på match än Filip Svensson ens mäktat med på träning) och nu en del av Ysby BK:s ledarstab. Junefalk poserade med matchtröja och fick tid att besvara några frågor; Fredrik, en fotbollsvärld är i chock! Hur kom detta sig? ”Eeeh, det var egentligen en tanke som funnits ett tag. Alltså att testa på rollen som spelande tränare. Och att testa något nytt. En ny utmaning helt enkelt. Men varför just Ysby? Anbud kan ju inte ha saknats? ”Nej anbud fanns det gott om men Ysby var klubben som tydligast visade vilja och ambition att få till ett samarbete. Dessutom så har jag i alla år älskat att spela här på Munkavallen. Gräsmattan är ju Europas finaste, faciliteterna är av världsklass, det råder en familjär stämning och så är ju hamburgarna såklart en bonus”. Hur ser du på laget och truppen? ”I dagsläget har jag inte jättekoll på spelarna mer än några stycken men jag vet att många yngre killar i laget kan ta stora kliv och dessutom lär det vara fler på ingång. Det här kommer bli bra”. I kulisserna smög Ysbys värvningsansvarige och lokala variant av Percy Nilsson runt. Bosse Åkesson med lika mycket rutin som Lugnarohögen är inte den som stressar upp sig i onödan men till och med den gamle chefen verkade på glatt humör. Enligt obekräftade uppgifter sågs han till och med skutta lite lätt av glädje ute på parkeringen. Bosse ville dock inte kommentera uppgifterna om att det i avtalet med Junefalk, finns en klausul som innebär att Bosse själv tillsammans med sin bror under fyra års tid tar över ansvaret av trädgårdsskötseln hemma hos familjen Junefalk. Hur som haver; Vi från redaktionen hälsar Fredrik Junefalk varmt välkommen till Ysby BK! Ordförande Östring tackade alla för visat intresse med orden; ”mer info och fler nyheter lär dyka upp….så stay tuned” Herrlaget 0kommentarer

Till sist....

Citat 1: ”Score a fucking goal” vrålat av en något överpeppad Filip Svensson till Abudllah som inte fattar svenska. Citat 2: ”Jag kan gå hem om du vill” sagt av Kasper Persson efter att undertecknad skällt ut honom för ett något svagt ingripande. Touche ’ Citat 3: ”Skjut på allt din jävel” sagt av coach Karlsson när Johlin motvilligt byttes in mot Roj Ava. Citat 4: ”Hon är alltså som en vit älg. En SNYGG dansk tjej”? Sagt av okänd när Axelssons nya danska kärlek kommit på tal. Citat 5: ”Ska du flytta till skogen”? Genial kommentar av Kalle Karlsson till Axelsson när denne avslöjar flytten till Köpenhamn och den vita älgen. Citat 6: ”Hallands minsta huvud dominerar”. Noak Bolmgren om sig själv efter ha slagit fast att han faktiskt har Hallands minsta huvud och trots detta lyckats nicka in fyra(!) mål i rad för Ysby. Årets stora damlagssupporter: Filip Svensson. Stort intresse för damlagsfotboll i allmänhet och WRY i synnerhet. Årets mest välklädda: Tobias Allard som tagit snobberiet till oanade höjder med ständigt moderiktiga kavajer, häftiga t-shirts och schyssta boots. Årets största problem: Kalle köper skor för 5000 kronor på nätet. Special edition. De passar inte. Går inte att reklamera Årets sämsta inhopp: Snoddas Karlsson byts in vid ledning 8-0. Rusar som en brunstig bäver ner mot eget straffområde. Tokkapar en motståndare. Straff. 8-1. Matchen slut. Årets sågning: ”Men för fan, han är ju så jävla dålig att han inte ens kan äta med bestick”. Coach Karlsson om okänd medspelare. Förlåt. Årets bråk: Snoddas skal börja skälla på laget i halvlek. Hinner öppna munnen. Kalle väser; ”säger du ett ord om löpningarna i anfallet byter jag direkt”. Årets domare: Domaren som dömde derbyt mot Ränneslöv. Kan ha varit alkoholpåverkad. Hittade på egna regler. Årets fråga: ”vad kan vi göra bättre”? Ställd av Mahmoud med 30 minuter kvar i reservlaget mot Vapnö. Ställning 0-8. Svaret ganska givet egentligen. Årets angrepp: Supporter som efter matchen sökte upp Ivarsson och anklagade denne för filmning efter att ha blivit utsatt för mordförsök. Vi avslutar med årets mest sagda fras. Alltid med krävande röst; ”Avbytarna. Samlar ni in alla saker och bollar”? Sagt. Alltid. Verkligen Alltid. Bosse Åkesson. Vår hjälte! Herrlaget 0kommentarer

Säsongssummering Ysby BK

Ysby BK säsongen 2018 En bitter dag i oktober kom beskedet. Vår livboj i floden, vår riddare på vit häst, vår fasta punkt i tillvaron Otto Nilsson, bestämde sig för att skriva på för Laholms FK. Såklart vart jag lite mallig. Otto var rätt sunkig när han kom till Ysby och viss del i utvecklingen tog jag mig äran åt – men beskedet som sådant var förödande för föreningen. Otto var inte bara bäst. Han var bäst i serien. Gjorde 30 baljor och låg bakom det mesta. Otto var också vår skönaste lagmedlem. Som kedjan på en cykel, godispåsen på ett barnkalas och pucken i en hockeymatch. Alla älskade Otto och hans frånvaro kom att prägla säsongen. Vi spelade bra försvarsspel men saknade en målskytt. I kölvattnet av Ottos flykt lämnade även Lukas, Oscar och Nisse av olika skäl klubben. Fyra startspelare. Det kändes öken. Nyförvärven var allt annat än beprövade. Nio stycken juniorer från Laholm anslöt och våra förväntningar på dessa var relativt låga. Theo var pigg på träning, Rusht såg kantig ut och William sa inte ens hej. Mitt stora problem var att lära mig namnen på alla nya. Lösningen. Döpa om dem. Layth el Sheik blev Leffe och Abd någonting blev Curry. Mårten förblev Mårten. A-laget samlade ihop sig hos Snoddas och lovade att träna och ligga i för glatta livet. Vi visste att vi hade en stabil elva och om bara några av nyförvärven kunde slå igenom så skulle det bli roligt. Alla tog i hand och lovade att satsa. Gunnarsson höll löftet i tolv sekunder och syntes inte till mer. Pålsson var alltid otillgänglig och valde efter 9 genomförda träningar under en säsong att bli tränare för Walldia. Vi hoppas att Walldia bara kommer träna nio gånger på en säsong så Ysby kan slå dem nästa år! Övriga däremot höll i och allt eftersom året gick så blev det allt bättre. Premiären mot Knäred var vår sämsta match genom tiderna. Vi var så dåliga att en samling dementa apor hade slagit oss. Men som sagt – därefter började vi vakna till liv. Rushd Massad tog för sig och snodde en startplats, William utvecklades och flera av de gamla A-lagsspelarna nådde nya nivåer. Emil Axelsson storspelade, Kasper Persson var seriens bästa ytterback och Kalle Karlsson sprang mer än någonsin. En dag i april kom så årets mest oväntade men mest uppskattade nyförvärv till Ysby. Det började med ett samtal till coach Axelsson om en Jemensk kille och slutade med att Adullah al Almoodi blev Ysbys hjälte. Han vandrade från Laholm till Ysby. Trodde att det var 200 meters promenad. Fattade efter fyra kilometer att han blivit lurad men gick vidare. Kom till träningen utan fotbollsutrustning. Vi grävde fram lite dojor och ett par benskydd och tyckte att vi var samhällsnyttiga som tog hand om en ensamkommande. Vänsterpartister allihop. Efter 10 minuter på träningen sket vi i allt det. Abbe – som Kalle döpte honom – var suverän. Nu sket vi i Vänsterpartier och samhällsnytta. Vi ville bara ha Abdullah. Han lirade beachfotboll på elvamanna. Helt sorglös, alltid med ett leende och hela tiden precis sådär lagom elak som man vill ha en medspelare. Abdullah blev en av lagets absoluta nyckelspelare och vi älskar inte bara honom utan hela jävla Mellanöstern i allmänhet och Jemen i synnerhet. Vissa insatser har etsat sig fast. Mot Roj Ava låg vi under med 2-1 med tio minuter kvar att spela. Vi var 10 man då Kalle tidigt blivit utvisad och valde att sätta allt på ett kort. In med en skadad Axelsson på topp och Filip Svensson som enda försvarare. Filip är mittfältare. Vi gjorde 2-2 med 2 minuter kvar att spela. Alla jublade och vrålade. Publiken skrek att vi skulle lugna oss och backa hem. ”Karlsson lugna ner dem nu för fan” var direktivet från Snoddas. ”Skit i det du” var svaret och vi anföll igen. Med tre sekunder kvar satte vi segermålet och jublade som om vi vunnit VM-guld. Årets höjdpunkt var bortamatchen mot Skogaby. Ysbys spelare sprang mer än något lag någonsin sprungit. Före matchen noterade vi att fem spelare ur startelvan var indisponibla men insatsen laget och målvakten Dennis stod för var fullständigt heroisk. William gjorde två mål. Jimmy Ivarsson gjorde sitt livs match och Emil Axelsson var landslagsaktuell under 90 magiska minuter. Helt plötsligt fick vi in en magisk svit. Med ordinarie lag spelade undertecknad och Noak mittbackar. Olsen och Kappe stängde kanterna medan Axelsson, Ivarsson, Abdullah, Svensson och Rusht tog hand om mitten. Kalle sprang på topp och vi var obesegrade i sju raka matcher. Med fem omgångar kvar var vi fem poäng efter tredjeplatsen och tidernas mirakel var inom räckhåll. Hela Ysby åkte i buss till bortamatchen mot Unnaryd. Toppmöte och vår chans att sno tredjeplatsen. Matchen var jämn men vi räckte inte till och förlusten dödade våra chanser till avancemang. Nu följde en golgatavandring. Torsk mot Ränneslöv i derbyt, pinsam insats mot Våxtorp och i allmänhet ett utslaget värdelöst Ysby som spelade av säsongen. Sista matchen för året blev dock ett vackert minne. Emil Axelsson gjorde sin sista match och vi lovade varandra att ge allt vi hade. Motståndet var IS Örnia. Serieledaren. Vi mötte dem på bortaplan och stod för ännu en heroisk insats. Seger med ett noll trots ett stort övertag för Örnia i spelet. YBK sprang, knuffades, tacklades och kämpade som om själva livet stod på spel. Vi jublade och kramades och säsongen var över. Ett vackert slut på en tuff säsong. På plussidan står alla våra nyförvärv. Massad, Nilsson, Theo och William har alla visat att de är mer än redo för A-lagsspel och alla kommer bli ännu bättre i framtiden. Vidare är det såklart positivt att reservlaget är i full gång och att vi snittat 20 man på årets träningar. Lika självklart positivt är det att Bosses våfflor hållit lika hög nivå som vanligt, att Allard fixat ny belysning på Munkavallen och att Kasper skaffat flickvän i damlaget. Med dessa ord Ysby BK tackar för sig och låter mörkret lägga sig över Sveriges vackraste idrottsplats. Vi vill såklart tacka vår fanclub och publik för all stöttning, Bosse för sina visdomsord och våfflor och Snoddas som tappert skött coachningen under året. Nu är det slut, västarna har äntligen tvättats, bollarna har samlats in för sista gången och snuset kostar bara 53 kronor på Preem. Vajre referat har alltid avslutats med orden "Vi är Ysby BK, alla andra kan gå hem". Nu går vi hem. Ysby BK Herrlaget 0kommentarer

Tack för allt Emil Axelsson!

Ysbys mittback, innermittfältare och assisterande tränare Emil Axelsson lämnar efter ett antal framångsrika säsonger föreningen och spelar vidare i danska ligan. Emil har under åren varit en fantastisk tillgång för Ysby BK. På planen och utanför den. Alla minns vi de många nickmålen, de stenhårda tacklingarna och den ofantliga offerviljan. Men vi minns också alla jackor du stulit och alla tröjor som bara råkat hamna i din väska. Självklart minns vi också den klockrena tacklingen mot LFK som domaren helt felbedömde och din knuff mot domare Ström som sjukligt nog inte ledde till någonting alls. I tre år har du varit ett föredöme för Ysby BK och för alla som verkat i föreningen. En fantastisk fotbollsspelare men en ännu mer fantastisk kamrat. Självklart kommer du att vara saknad. Skulle den vita älgen vilja simma över sundet så har du alltid din plats kvar här på Munkavallen bredvid rabarberodlaren Olsen. Ett stort tack och ett stort lycka till från alla oss i Ysby BK. Hälsningar Tomas Karlsson, Ysby BK och hela jävla Munkavallen med omnejd! Herrlaget 0kommentarer

Vacker avslutning på säsongen

Höstavslutningen har varit tung. Mot Unnaryd var vi nära men tåget mot division sex gick utan oss ombord. Mot Ränneslöv hade vi otur och mot Våxtorp var vi sämre fokuserade än dementa på rastgård. Nu var det serieledande Örnia som väntade på bortaplan i årets sista match. Undertecknad var skadad, Olsen sjuk, William sjuk och Pålsson ska träna Walldia. Vi satte allt på ett kort. Snoddas Karlsson – Ysbys evige lagledare och 53 år ung – fick spela på topp med sonen Kalle. Rushd gick som högerback och Ivarsson tog kaptensbindeln. I mittlåset gjorde Emil Axelsson även han sin sista match för YBK då han flyttar till Danmark för kontinental kärlek. Det var avspänt i omklädningsrummet. Nästan lite vemodigt. Vi vet inte mycket om nästa år men oavsett vad blir Snoddas och Emil saknade och det är alltid lite speciellt när en säsong ska ta slut. Med bestämd röst lovade vi varandra att ge allt i 90 minuter. Och som vi kämpade. Spelskickliga Örnia hade förvisso mer boll än bortalaget men de svartklädda var skickliga på att hålla i bollen och rappa i omställningarna. I backlinjen dominerade Axelsson och övriga försvarade med den äran. Örnia kom ack så nära vid två tillfällen. Ena gången seglade bollen precis utanför och i momentet efteråt viftade Dennis med armarna som en fluga för att freda sin linje. Ysby var absolut inte ofarliga. Snoddas var något orörlig men totalt iskall med bollen och hittade passningar av hög svårighetsgrad med samma självklarhet som en bartender häller upp en stor stark. Axelsson nickade i ribban, Svensson var nära och Jakob pricksköt mitt på den gigantiske hemmakeepern. I paus var vi nöjda med resultat och spel och det kändes lång väg att det skulle vara svårt att slå Ysby idag. Vi tvingade ut Snoddas för ytterligare några minuter och ignorerade såklart Rushts önskan att få slippa ytterbacken. Efter tio minuter kom ledningsmålet. Axelsson flög som en stare över ett plåtskjul och nickade ner bollen till just Rusht som dunkade in sitt första mål för året. Nu började krisen, kaoset och kalabaliken. Och det som kunde gått så illa, slutade så underbart. En efter en gick YBK:arna sönder. Ett tag var vi så illa ute att Filip som dragit ledbandet i knäet tvingades in på planen för att kunna skarva lite bollar. Snoddas var döende på bänken, Jakob hade astma och Almoodi nära rött kort. Vi gick inte på knäna. Vi gick på tandköttet och slogs för livet. Ivarsson täckte skott, Kasper var helt jävla galen och Axelsson totalt hänsynslös. Kalle sprang för livet, skällde på pappa som skällde tillbaka och sprang lite till. Örnia hade allt spel och YBK slog ifrån sig. Gång på gång var det nära kvittering men på något sätt höll bortalaget undan. Med två minuter kvar skedde miraklet. Axelssons sista ingripande. Bollen in i straffområdet. En Örnian först på bollen. Bollen förbi Dennis och mot tom kasse. På mållinjen dyker Axelsson upp. Drar till med en karatespark 170 cm från marken och lyckas på nåt sjukt sätt få bollen över målet och inte i det. Förmodligen Axelssons bästa ingripande någonsin på en fotbollsplan. Även hörnan rensades undan och YBK jublade när domaren äntligen blåste av matchen. Extremt trötta men mycket lyckliga spelare sjöng segerdängan för sista gången denna säsong. Kramarna var lite längre, leendena lite bredare och ingen hade direkt bråttom hem. Vi ville njuta ett tag. Snoddas fick sitt sagoslut. Seger och på planen samtidigt som sin evigt löpande påg. Axelsson kommer aldrig glömma sin räddning och Kasper skulle hem och äta smörgåstårta. Rushd som lovat att raka av sin kalufs om han inte gjorde mål denna säsong försökte sno med sig matchbollen hem och Bosse dubbelkollade som vanligt att alla västar och koner kommit med hem. Vad som händer nu vet vi inte ännu. I veckan får vi veta. Men oavsett vad. I Ysby finns bra människor. Sunda värderingar. Glädje. Passion. Inget annat lag som jag spelat i har kunnat konsten att kämpa, slita och slåss för varandra lika väl som pågarna i Ysby BK. I tider när galenskapen sprider sig, när rätt eller fel spelat ut sin roll och massor med saker är helt åt skogen i samhället finns Ysby BK som en motvikt. Här skjutsar vi varje vecka våra unga och nyanlända till och från träning utan att gnälla. Här hoppar skadade spelare in och offrar liv och lem för tre poäng och här köper Kappe 1 kilo Haloumi till träningen eftersom det bara är en sak som vi gör. Vi spelar Cavaboll, Tageboll och är nästan alltid lite sura på varandra. Svensson skäller på tyska, Kalle gnäller på sin far och Persson är alltid orättvist behandlad av domaren. Om framtiden vet vi som sagt inte mycket. Men om idag är det ingen tvekan. Vi är Ysby BK. Vi är vackrast. Alla andra kan gå hem. Herrlaget 0kommentarer

Visa fler nyheter