Vacker avslutning på säsongen

Höstavslutningen har varit tung. Mot Unnaryd var vi nära men tåget mot division sex gick utan oss ombord. Mot Ränneslöv hade vi otur och mot Våxtorp var vi sämre fokuserade än dementa på rastgård.
Nu var det serieledande Örnia som väntade på bortaplan i årets sista match. Undertecknad var skadad, Olsen sjuk, William sjuk och Pålsson ska träna Walldia. Vi satte allt på ett kort. Snoddas Karlsson – Ysbys evige lagledare och 53 år ung – fick spela på topp med sonen Kalle. Rushd gick som högerback och Ivarsson tog kaptensbindeln. I mittlåset gjorde Emil Axelsson även han sin sista match för YBK då han flyttar till Danmark för kontinental kärlek. Det var avspänt i omklädningsrummet. Nästan lite vemodigt. Vi vet inte mycket om nästa år men oavsett vad blir Snoddas och Emil saknade och det är alltid lite speciellt när en säsong ska ta slut. Med bestämd röst lovade vi varandra att ge allt i 90 minuter. Och som vi kämpade.
Spelskickliga Örnia hade förvisso mer boll än bortalaget men de svartklädda var skickliga på att hålla i bollen och rappa i omställningarna. I backlinjen dominerade Axelsson och övriga försvarade med den äran. Örnia kom ack så nära vid två tillfällen. Ena gången seglade bollen precis utanför och i momentet efteråt viftade Dennis med armarna som en fluga för att freda sin linje. Ysby var absolut inte ofarliga. Snoddas var något orörlig men totalt iskall med bollen och hittade passningar av hög svårighetsgrad med samma självklarhet som en bartender häller upp en stor stark.
Axelsson nickade i ribban, Svensson var nära och Jakob pricksköt mitt på den gigantiske hemmakeepern. I paus var vi nöjda med resultat och spel och det kändes lång väg att det skulle vara svårt att slå Ysby idag. Vi tvingade ut Snoddas för ytterligare några minuter och ignorerade såklart Rushts önskan att få slippa ytterbacken.
Efter tio minuter kom ledningsmålet. Axelsson flög som en stare över ett plåtskjul och nickade ner bollen till just Rusht som dunkade in sitt första mål för året. Nu började krisen, kaoset och kalabaliken. Och det som kunde gått så illa, slutade så underbart.
En efter en gick YBK:arna sönder. Ett tag var vi så illa ute att Filip som dragit ledbandet i knäet tvingades in på planen för att kunna skarva lite bollar. Snoddas var döende på bänken, Jakob hade astma och Almoodi nära rött kort. Vi gick inte på knäna. Vi gick på tandköttet och slogs för livet. Ivarsson täckte skott, Kasper var helt jävla galen och Axelsson totalt hänsynslös. Kalle sprang för livet, skällde på pappa som skällde tillbaka och sprang lite till.
Örnia hade allt spel och YBK slog ifrån sig. Gång på gång var det nära kvittering men på något sätt höll bortalaget undan. Med två minuter kvar skedde miraklet. Axelssons sista ingripande. Bollen in i straffområdet. En Örnian först på bollen. Bollen förbi Dennis och mot tom kasse. På mållinjen dyker Axelsson upp. Drar till med en karatespark 170 cm från marken och lyckas på nåt sjukt sätt få bollen över målet och inte i det. Förmodligen Axelssons bästa ingripande någonsin på en fotbollsplan. Även hörnan rensades undan och YBK jublade när domaren äntligen blåste av matchen.
Extremt trötta men mycket lyckliga spelare sjöng segerdängan för sista gången denna säsong. Kramarna var lite längre, leendena lite bredare och ingen hade direkt bråttom hem. Vi ville njuta ett tag. Snoddas fick sitt sagoslut. Seger och på planen samtidigt som sin evigt löpande påg. Axelsson kommer aldrig glömma sin räddning och Kasper skulle hem och äta smörgåstårta. Rushd som lovat att raka av sin kalufs om han inte gjorde mål denna säsong försökte sno med sig matchbollen hem och Bosse dubbelkollade som vanligt att alla västar och koner kommit med hem.
Vad som händer nu vet vi inte ännu. I veckan får vi veta. Men oavsett vad. I Ysby finns bra människor. Sunda värderingar. Glädje. Passion. Inget annat lag som jag spelat i har kunnat konsten att kämpa, slita och slåss för varandra lika väl som pågarna i Ysby BK. I tider när galenskapen sprider sig, när rätt eller fel spelat ut sin roll och massor med saker är helt åt skogen i samhället finns Ysby BK som en motvikt.
Här skjutsar vi varje vecka våra unga och nyanlända till och från träning utan att gnälla. Här hoppar skadade spelare in och offrar liv och lem för tre poäng och här köper Kappe 1 kilo Haloumi till träningen eftersom det bara är en sak som vi gör. Vi spelar Cavaboll, Tageboll och är nästan alltid lite sura på varandra. Svensson skäller på tyska, Kalle gnäller på sin far och Persson är alltid orättvist behandlad av domaren. Om framtiden vet vi som sagt inte mycket. Men om idag är det ingen tvekan.
Vi är Ysby BK.
Vi är vackrast.
Alla andra kan gå hem.

Tomas Karlsson Utespelare