Fyll i din e-postadress för gratis uppdateringar om Ysby BK Herrlaget
Du är redan följare. Får du inga mejl kan du redigera dina Notisinställningar under Mina uppgifter.
Klicka på bekräftelselänken i det mejl vi skickat dig för att börja ta emot uppdateringar från Ysby BK Herrlaget.
Herrlaget
Följ oss för uppdateringar
Jaha. Då var det här vi hamnade. En timslång bilresa till Lidhult. Junefalk sjuk. Båda målvakterna bortresta. I stort sett sist i tabellen. Lidhult ligger tydligen efter oss. Vi har varit bedrövliga. Andra halvan av serien har varit som ett maratonligg med Gryningspyromanen utrustad med tändstickor. Idag skulle det i alla fall ta slut. Sista matchen för säsongen. Slut på plågan.
Lidhult hälsade oss välkomna med gott kaffe och gott snack. Det var massor av publik på matchen. En av farbröderna som förmodligen sett varenda match sedan första världskriget pikade mig med frågor om varför jag inte spelade, om jag inte fattade att jag var för gammal för att spela och om jag inte fattade att Ysby var det mest överskattade laget i världen och att Junefalk inte skulle göra några mål idag den långe jäveln. Han hade helt rätt. Jag är för gammal för att spela. Ysby var säkert överskattat när vi tippades i topp på serien och det är rätt svårt för June att göra mål från sjuksängen i Hishult.
Matchen inleddes med att YBK tog ledningen. Fint anfall avslutades av Fransson. Kanske skulle Ivarsson få ta fram guran. Så fan heller. Lidhult tog över. Totalt. Chanserna avlöste varandra. Ibland var det bra spel av skogslaget men allt som oftast var det YBK som var lika pigga på att skänka bort bollen som Vänsterpartiet är på att skänka bidrag till latmaskar med kroniskt påhittade smärtor.
Tre mål gjorde de. Alla på hörna. Vårt försvarsspel på fasta situationer var med andra ord inte 100%. Snarare tvärtom. Dessutom hade vi oerhört svårt att inse att Lidhults anfallare var minst 45 år och inte alls snabb. Istället tog vi djup som Marianergraven och envisades med att ge utrymme.
I paus försökte jag väcka liv i den döende schäfern. Snackade om att skärpa spelet på ytterbackarna, försöka få fast bollen i anfallet och försöka hitta eget spel. Det var lika lyckat som att försöka återuppliva en påkörd grävling med en cykelpump. I andra halvlek var vi om möjligt ännu sämre. Vi provade allt. Lät mittbackarna spela i anfallet. Satte Adam på mittbacken och ändrade totalt besinningslöst och helt utan struktur och eftertanke i laguppställningen. Inget funkade.
Visst hade vi målchanser men det hade Lidhult också. Resultatet stod sig. Jag stod kvar en stund och tittade ut mot den fina planen. Jag hade så gärna velat spela. Jag hade så gärna velat vara i toppen av serien. Jag hade så gärna velat vinna. Istället stod jag där med en opererad häl som vägrar läka, med ett lag i botten av serien och med ytterligare en förlust på kontot. En riktig bra dag i livet med andra ord.
Konstigt nog var hemresan inte kortare än ditresan. Bosse vägrade packa ner kläderna i bilen. Han tyckte vi var för dåliga för att lägga tid på. Jag fick köra om Ysby. Kasta ut kläder i klubbstugan och ungefär 300 kilometer över rekommenderad hastighet bege mig hemåt.
Det här sög friskt. Inte ens roligt. Inte ens nära. Emil Olsen fick som lök på laxen hjärnskakning. Hoppas han får uppleva lyxen av att glömma matchen. Helst hela året.
Jag hatar fotboll.
Och all idrott.
Kämpa Ysby
Match mot andersberg | 21 sep, 14:00 |
Match mot vapnö | 29 sep, 17:00 |
Match mot Oskarström | 5 okt, 13:00 |
Match mot Getinge | 12 okt, 15:00 |
Kommentera
Du måste logga in för att kommentera