Walldia bjöd på våfflor och sänkte YBK

I omklädningsrummet stod ett helt fat med våfflor uppdukat och division sju visade sig från sin bästa sida. Rivalitet, hatkärlek och heta känslor men ändå med glimten i ögat. YBK hade lika tömt på resurser som Sverigedemokraterna på tolerans. Abdullah jobbade, Arnon var otillgänglig och den store målskytten Junefalk var indisponibel. Massad skadad och truppens bredd lika svag som intellektet hos en nyvaken Panda. Avhoppen under sista dagen hopade sig såsom moln på semesterhimlen och YBK suckade i omklädningsrummet. Kasper tuggade sjukt nog på en morot och vi försökte oss på någon form att taktiksnack. Positivt var dock att Johansson gjorde comeback och att Emil Axelsson gjorde sin första match för året. Mittfältet var intakt och Hjelm fick chansen på topp.

Första halvlek var jämn och välspelad. Walldia ägde spelet och YBK gick på kontring. Domaren förtjänar en stor eloge för att tillåta hårt spel och mycket närkamper. I division sju är man van vid domare lika kära i sin pipa som Bella i Edward (känd film, alla ni från fel sida åsen) men denne domherre lät spelarna köra på och matchen var därefter. Högt tempo, mycket närkamper och bra spel från båda lagen. Walldia kom aldrig riktigt nära att hota bortalaget trots det markanta bollinnehavet men visade ändock stora kvaliteter ute i spelet. Hannes Persson var överallt, Green lurig som Julian Assange och Zett Wyke lika snabb med bollen som Trump på Twitter.

YBK spelade lugnt och sansat. Adam höll hov på sin kant och lurade högerbacken gång efter gång. Kappe kastade inkast såsom om bollen vore en osäkrad handgranat och mittbacksparet höll jämna steg med Walldias anfallare. Bästa chanserna skapade YBK. Svensson smekte en frispakt i stolpen och Adam sköt på returen. Walldias målvakt stod för en sinnessjuk räddning och räddade mirakulöst nog hemmalaget från underläge.

I paus snackade vi om att bara mala på. Walldianerna hade börjat tappa humöret och vi kände segervittring. En Walldian hade till och med dragit på sig ett gult kort i halvlek efter att han sagt några mindre väl valda ord. Själv höll jag tyst. Fullt upptagen med att andas. Hannes Persson löpte som en kanin framför helljus och Green vägrade vara stilla vilket medfört kramp, ångest och smärtor i en knappt 40-årings kropp.

Andra halvlek började optimistiskt. YBK tog tag i taktpinnen och anföll frenetiskt dock utan att skapa några fina chanser. Efter 10 minuter började Walldia ta över. Och som de tog över. Det var spel mot ett mål. YBK offrade liv och lem för att freda sig. Nick utanför, skott utanför och drömräddning och Ljungberg i kassen. 0-0 stod sig. Men YBK gick på knäna. Själv befann jag mig i trans. Hade jag satt mig ner hade jag förmodligen dött. Spontant bara sluta leva. Tröttheten var inte fundamental. Den var totalitär. Axelsson bredvid stretchade sina vader och Kasper ojade sig över det päron han ätit i pausen. Ramadani i Walldia gnällde för att vi maskade och frågade om vi var nöjda med en pinne. Shit Sherlock! Vi gick på knäna. Vi kunde knappt andas. Vi hade två anfall på hela andra halvlek. Vi hade fan firat en pinne lika hårt som samerna firat självständighet i Jämtland.

Ytterst avgörande blev slutminuterna. YBK stack upp i en kontring lika sällsynt som bävrar på vindsvåningen på Turning Torso och bollen tog på handen hos en jagande Walldian. YBK skrek på straff, livstids utvisning eller i alla fall frispark men domaren avvärjde. Walldia vände spelet och med fyra minuter kvar att spela satte hemmalaget bollen bakom Ljungberg i YBK:s mål. Rättvist såklart. Men likväl lika bittert som ett nej till frieriet, magsjuka på bröllopsnatten och 13 rätt på tipset med icke inlämnad rad. Walldianerna jublade och YBK letade efter rakblad att skära sig i handlederna.

Matchen slutade 2-0 till Walldia efter att hemmalaget satt en extra kasse i slutminuten då YBK försökte forcera in kvitteringen. Rättvis hemmaseger på alla sätt och vis men just rättvisa var knappast det som var den genomsyrade känslan i YBK:s kroppar. Vi slet, vi kämpade, vi spelade taktiskt och vi var ack så nära att hänga ledningsmålet. Men vi räckte inte till. Vinnaren går hem med balens drottning. Vinnaren dricker dyr champagne och vinnaren sjunger segersång på Wallevi. Vi säger grattis till Walldia men känner lika mycket stolthet över insatsen som vi känner sorg över resultatet. Mest av allt känner vi (jag) kramp i benen.

Rom byggdes inte på en dag, en Whiskey töms inte på en kväll och även imorgon går solen upp.
Kämpa Ysby!

Tomas Karlsson Utespelare