Krönika av VPs 2015 del 2 av 3

Detta är del 2 av krönikan om VPs 2015 som tvingats delats upp i tre delar pga laget.ses begränsning av antalet tecken i ett och samma inlägg, den innefattar seriestart i slutet av April fram till seriefinalen i vårens sita omgång mot Riala. Serien drar igång och vi känner oss som vinnare med kroppar som aldrig känts starkare och med självförtroeden vi aldrig trodde vi skulle se i de orangea tröjorna. Premiären mot Gimo innehöll lite nerver inledningsvis men i samma sekund som Jakob bombade in 1-0målet så var den segern klar, 5-0 utan att förta oss gav oss den starten vi hoppats på. När vi sen gav oss iväg och tystade de toktaggade nykomlingarna från Rimbo med 5-0 så förstod vi att det vi gjort hittills faktiskt var påväg att leda precis dit vi ville. Tyvärr drog mittbacksgeneralen Jakob på sig en muskelbristning och vårt försvarsankare skulle komma att missa de tre kommande matcherna. När vi i den tredje omgången sprang på ESK förstod vi nog inte vikten av den matchen. 2-1 segern tog vi av bara farten mot ett lag som när våren summerats skulle ligga oss flåsandes i nacken. ESK är nog det laget som imponerat mest, många lag är stolta över att ge chansen till några av sina unga spelare men ESK bygger sitt lag på mer eller mindre enbart spelare födda på andra halvan av 90-talet och man har väldigt mycket fotboll i sig och är enormt skolade. Under 5-1 segern mot UNIK uppträdde vi som om det vore ett träningspass. Det gick snabbt det där från att se oss som det laget som måste springa mer än motståndarna och ge allt i 90 minuter för att få med oss poäng till att ställa ut våra nyputsade Adidas Copa Mundial i mittcirkeln för att ta tre poäng. Livsfarligt här hade vi något att ta tag i, ATTITYD. Något som står högst upp på varje matchgenomgång. Attityd innebär att alltid ge allt för varandra och aldrig vika ner sig (eller vad man nu modernt skulle kunna hänvisa till ett visst landslags insatser i U21EM…). Det skulle aldrig få upprepas att vi går in med en sån inställning till en match igen. Matchen efter mot GUSK 2 inleddes med att vi var utspelade och man undrade om det var färdigdansat för VP i topp av tabellen? Matchen vanns med 3-1 efter en stark vändning men ändå en tankeställare att vi måste upp på den nivån som vi sett att vi kan och kanske var det felet att vi behövde börja tänka. Tidigare hade trepoängarna kommit av bara farten men nu klaffade inte allt. En förklaring är att det var enormt mycket sjukdomar som gick i laget, att dessutom flera spelare var skadade gjorde att träningarna var knappt genomförbara och det var riktigt dålig kvalitet emellanåt. Det började puttra i det lugna vattnet som tagit VP från bottenskiktet till att vara serieledare och ett av fotbolls-Upplands mest omtalade lag. Matchen mot IFK Uppsala vart tyvärr en liten vändpunkt på ett negativt sätt. Vi gör en jättefin match och utmanövrerar totalt ett av seriens skickligaste lag. Allt var frid och fröjd trodde man efter 4-1 segern som kunde varit fyra mål större. Bruno drog på sig en muskelbristning i framsida lår i matchen. Sjukgymnasten sa att han absolut inte fick spela utan vila och rehabövningar skulle göra honom redo för hösten. Hösten sa Bruno? Vi har fyra matcher kvar som jag inte tänker missa. En målvakt som inte kan träna fotboll samt spelar med en muskelbristning gör förstås ingen rättvisa. Att inte kunna sparka ut bollen var något som motståndarna tacksamt aldrig läste under de fyra sista matcherna men att han emellanåt knappt kunde stödja på högerbenet gjorde att han släppte in mål mot Heby och Bälinge som aldrig inträffat annars, fyra poäng kostade det men han har räddat oss oerhört många gånger under 2015 Bruno. Problemet var inte bara där, Alex som vi i sista stund innan säsong fick behålla framför ögonen på division 2 lagen GUSK och UIF kunde inte träna sista månaden pga skada, att bara spela matcher gick oväntat bra men det är klart att målproduktionen från en sån spelare hade varit en helt annan om han varit hel. Hyfsat sparkapital inför hösten. Att flera spelare bara kan spela matcher och inte träna smittade av sig på kvalitet och att vi inte kunde komma med bästa laget till match. Efter matchen mot IFK kom det stora nedslaget. Två av spelarna som varit en stor del i vårt spelsystem, tränat nästan mest under 2015 och startat mer eller mindre alla matcher såväl tränings som tävlings valde att tacka för sig. Att träna så hårt hela året för att sen efter sex raka segrar och serieledning samt att man har nyckelroller i laget välja att sluta med fotbollen är en gåta. Det satte oss i en väldigt svår situation när två startspelare mitt under säsongen väljer att sluta och framförallt en av dem i det närmaste var oersättlig. Jättetråkigt att en sån komplett fotbollsspelare med en nivå mycket högre än division 4 väljer att tacka för sig efter flera år i VPtröjan. Oerhört tråkigt för oss men också för honom då han kunnat gå mycket långt. Det gav oss lite att tänka på inför den oerhört svåra bortamatchen mot Heby. Det syntes tydligt att det inte var det vanliga VP som kom till spel på Tegelvallen, Heby körde över oss inledningsvis men vi reste oss och fick med en poäng. Heby borta var den matchen där vi var längst ifrån tre poäng. Med tanke på förutsättningarna med alla problem i laget så var vi nöjda att inte låta Heby få tre poäng. Nu var det dags att möta EIS, ett lag som hade det ännu tuffare än oss och ett stukat självförtroende. Tyvärr hade VP tagit för vana att skänka bort matchinledningarna, resultatmässigt och spelmässigt. Över 90 minuter orkar inte EIS och vi vinner tillslut rättvist efter att vår bästa spelare under våren, Anders avgjort med två mål. Självklart var det dags för nya skador, Anders och John två nyckelspelare skadar sig, John så allvarligt att han missar resten av våren. Anders spelar på även han skadad och nu inför Bälinge borta börjar det bli smått komiskt. Med en anfallsbesättning som är rejält stukad och inte kan gå mer än 50% så blir inte spelet vad det borde varit. När Basti sen blir utvisad så är det uppförsbacke även denna match. Vi tar dock ledningen på en smart variant av Anders/Joel men som ni minns så innebär en rejäl miss av Bruno i slutet att vi missar två poäng mot Bälinge. Vi fick avsluta matchen med mittbackarna Deus och Simon som yttermittfältare vilket sa en del om situationen i laget. Vi hade behövt ett sommaruppehåll. Så var det inte utan istället skulle vi möta andraplacerade Riala i en ren seriefinal… Herr 0kommentarer

Krönika av VPs 2015 del 1 av 3

Denna krönika kommer handla om vårsäsongen bakom kulisserna på det laget som på några månader gått från att jubla sig hesa över nytt kontrakt med minsta möjliga marginal till att besvikna gräma sig över en andraplats i samma serie. Krönikan har tvingats delas upp i tre delar pga laget.ses regler på antalet tecken i ett och samma inlägg. Denna del 1 innefattar tiden från säsongens slut 2014 till seriestart 2015. November 2014. Thomas som hållit liv i detta lag år efter år meddelar att han inte kommer vara huvudtränare 2015 och ett tungt jobb står för dörren. Hitta en tränare som kan ta denna grupp ett steg till och samtidigt matcha klubbens krav med allt vad det innebär. Spåret var tidigt inställt på en 28åring från Kalmar som var okänd för de allra flesta i fotbolls-Uppland och egentligen som fotbollstränare inte fyllt sitt CV med någonting mer än att vara assisterande tränare i IK Fyris till Ola Hildonen som radat upp seriesegrar i den Uppländska fotbollen. Efter ett par möten kändes valet givet för samtliga inblandade och en fotbollstokig smålänning med sydeuropeiskt temperament var mannen vars fotbollskunskaper skulle ta IF VP Uppsala in i nästa nivå. Välkommen Annastasios ”Tasso” Martidis till Uppsalas vackraste fotbollsklubb. Ingen tid fick gå till spillo och Tasso körde direkt igång med träningarna. När Thomas i sitt sista uppdrag som huvudtränare tog hem segern i oerhört prestigefyllda Luciacupen så började sorlet gå. VP!? Vad är det som är påväg att hända där? Ja vad var det egentligen som höll på att hända i IF VP Uppsala. Tasso kom in och ställde krav och satte regler för den här spelartruppen, regler och krav som var lika välbehövliga som chockerande för många. Utan att på något sätt nonchalera det fantastiska som fanns i det tidigare VP så var det mer kamratskap än ordning och reda som stod överst på prioritetsagendan. Dagar, kvällar och nätter satt vi och diskuterade, framgångarna byggs inte under de 90 minuterna mellan domarens signaler som ni säkert vet. Jag är fylld av respekt för alla ledare som lägger ner så mycket tid som man inte kan fantisera om. De 10-14 timmar man rent fysiskt är på plats varje vecka mångdubblas med allt jobb runt omkring, något man aldrig insåg som spelare. Givet det första man kollar på är truppen. Även om vi var nöjda med mycket så hade vi inte allt för att vara ett topplag i den tuffa division 4 serien. Att årets spelare 2013 och 2014 Magnus Tengborn valt att sluta gjorde att det primära målet var att hitta målvakter. Vi fick tillbaka Francis som stod för oss när vi gick upp i division 4 samt att vi tack vare Tassos kontaktnät fick nys om den fd Albanske U21 landslagsmålvakten Bruno Guri. Den numer 27 årige Bruno visade sig bli en väldigt viktig pusselbit i den defensiv som skulle byggas upp. Tittar man på de spelare vi fick in så finns det flera utropstecken. Tyske Basti Kristen sas tidigt bli division 4s bästa värvning och ja han har dominerat sin vänsterkant i princip varje match. Jacob Erikslund kom in som mittbacksgeneral och tog direkt på sig en ledarroll i truppen. Kollar man på övriga nya spelare som startat de flesta matcherna så har vi John Zettergren, tidigare ungdomslandslagsspelare som kom från UIF, vi har Simon Huss som spelat i GIF Sundsvalls juniorallsvenska lag samt Max Larsson som var kapten i Ludvika. Samtliga försvarsspelare. Det gnälldes, det grymtades, ” Fyra pass i veckan? Ni skojar?”. Det är en sak att träna fyra dagar i veckan och en helt annan sak att TRÄNA fyra dagar i veckan. Just det faktum att vi TRÄNADE fyra dagar i veckan, dvs ett riktigt upplägg, genomtänkt med planering ut i fingerspetsarna gjorde nog dels att truppen började sållas av sig självt med spelare som inte var redo att ta steget tillsammans med oss. Men framförallt innebar det att alla som var med på tåget lyftes enormt både psykiskt och fysiskt. Från början av januari till slutet av april var det hård träning fyra pass i veckan som skulle göra oss till det topplaget vi suktade efter. Brottarfysen i Eriksbergsskolans gymnastiksal byggde inte bara muskler och flås, det byggde det kanske viktigaste av allt, moral och sammanhållning. Vi gick in i träningsmatcher och Upplandscupen rejält nedtränade vilket gjorde att det inte var några resultat som gav några större ekon. Vi hade en tydlig spelidé där varje spelare fick en manual hur vi ska agera i vilka situationer på planen. ”En passningsorienterad fotboll med mycket bollinnehav där vi ska vara bättre tränade än samtliga lag” var målbilden som också smittade av sig på samtliga träningspass. Ju fler försäsongsmatcher vi stökade av desto klarare blev bilden av hur laget mot Gimo i premiären skulle se ut. När vi inför de två sista träningsmatcherna började släppa lite på den stenhårda träningen såg vi vad vi hade i oss. Matchen mot division 3 laget Uppsala Kurd gav oss ett kvitto på vilket tempo vi hade i oss och sista matchen innan seriestart mot Vaksala, ja då var vi där. En enormt fint genomförd match mot ett lag som gått som tåget på försäsongen mot mestadels division 4 lag och vi krossade Vaksala med 3-0. Vi var helt klart redo för seriestart i division 4 med det nya VP. Herr 0kommentarer

Schemat innan ledigheten

Såhär ser schemat ut fram till ledigheten Träning idag måndag 20.45 Ekeby (frivillig) Träning Onsdag 19.15 Ekeby Match måndag 22/6 division 6 Rosersberg borta 20.00 Match torsdag 25/6 division 6 Lagga/Långhundra hemma 19.45 Herr 0kommentarer

Visa fler nyheter