Krönika av VPs 2015 del 1 av 3

Denna krönika kommer handla om vårsäsongen bakom kulisserna på det laget som på några månader gått från att jubla sig hesa över nytt kontrakt med minsta möjliga marginal till att besvikna gräma sig över en andraplats i samma serie. Krönikan har tvingats delas upp i tre delar pga laget.ses regler på antalet tecken i ett och samma inlägg.
Denna del 1 innefattar tiden från säsongens slut 2014 till seriestart 2015.

November 2014. Thomas som hållit liv i detta lag år efter år meddelar att han inte kommer vara huvudtränare 2015 och ett tungt jobb står för dörren. Hitta en tränare som kan ta denna grupp ett steg till och samtidigt matcha klubbens krav med allt vad det innebär.

Spåret var tidigt inställt på en 28åring från Kalmar som var okänd för de allra flesta i fotbolls-Uppland och egentligen som fotbollstränare inte fyllt sitt CV med någonting mer än att vara assisterande tränare i IK Fyris till Ola Hildonen som radat upp seriesegrar i den Uppländska fotbollen. Efter ett par möten kändes valet givet för samtliga inblandade och en fotbollstokig smålänning med sydeuropeiskt temperament var mannen vars fotbollskunskaper skulle ta IF VP Uppsala in i nästa nivå.

Välkommen Annastasios ”Tasso” Martidis till Uppsalas vackraste fotbollsklubb.

Ingen tid fick gå till spillo och Tasso körde direkt igång med träningarna. När Thomas i sitt sista uppdrag som huvudtränare tog hem segern i oerhört prestigefyllda Luciacupen så började sorlet gå. VP!? Vad är det som är påväg att hända där?

Ja vad var det egentligen som höll på att hända i IF VP Uppsala. Tasso kom in och ställde krav och satte regler för den här spelartruppen, regler och krav som var lika välbehövliga som chockerande för många. Utan att på något sätt nonchalera det fantastiska som fanns i det tidigare VP så var det mer kamratskap än ordning och reda som stod överst på prioritetsagendan.

Dagar, kvällar och nätter satt vi och diskuterade, framgångarna byggs inte under de 90 minuterna mellan domarens signaler som ni säkert vet. Jag är fylld av respekt för alla ledare som lägger ner så mycket tid som man inte kan fantisera om. De 10-14 timmar man rent fysiskt är på plats varje vecka mångdubblas med allt jobb runt omkring, något man aldrig insåg som spelare.

Givet det första man kollar på är truppen. Även om vi var nöjda med mycket så hade vi inte allt för att vara ett topplag i den tuffa division 4 serien. Att årets spelare 2013 och 2014 Magnus Tengborn valt att sluta gjorde att det primära målet var att hitta målvakter. Vi fick tillbaka Francis som stod för oss när vi gick upp i division 4 samt att vi tack vare Tassos kontaktnät fick nys om den fd Albanske U21 landslagsmålvakten Bruno Guri. Den numer 27 årige Bruno visade sig bli en väldigt viktig pusselbit i den defensiv som skulle byggas upp. Tittar man på de spelare vi fick in så finns det flera utropstecken. Tyske Basti Kristen sas tidigt bli division 4s bästa värvning och ja han har dominerat sin vänsterkant i princip varje match. Jacob Erikslund kom in som mittbacksgeneral och tog direkt på sig en ledarroll i truppen. Kollar man på övriga nya spelare som startat de flesta matcherna så har vi John Zettergren, tidigare ungdomslandslagsspelare som kom från UIF, vi har Simon Huss som spelat i GIF Sundsvalls juniorallsvenska lag samt Max Larsson som var kapten i Ludvika. Samtliga försvarsspelare.

Det gnälldes, det grymtades, ” Fyra pass i veckan? Ni skojar?”. Det är en sak att träna fyra dagar i veckan och en helt annan sak att TRÄNA fyra dagar i veckan. Just det faktum att vi TRÄNADE fyra dagar i veckan, dvs ett riktigt upplägg, genomtänkt med planering ut i fingerspetsarna gjorde nog dels att truppen började sållas av sig självt med spelare som inte var redo att ta steget tillsammans med oss. Men framförallt innebar det att alla som var med på tåget lyftes enormt både psykiskt och fysiskt. Från början av januari till slutet av april var det hård träning fyra pass i veckan som skulle göra oss till det topplaget vi suktade efter.
Brottarfysen i Eriksbergsskolans gymnastiksal byggde inte bara muskler och flås, det byggde det kanske viktigaste av allt, moral och sammanhållning.

Vi gick in i träningsmatcher och Upplandscupen rejält nedtränade vilket gjorde att det inte var några resultat som gav några större ekon. Vi hade en tydlig spelidé där varje spelare fick en manual hur vi ska agera i vilka situationer på planen. ”En passningsorienterad fotboll med mycket bollinnehav där vi ska vara bättre tränade än samtliga lag” var målbilden som också smittade av sig på samtliga träningspass. Ju fler försäsongsmatcher vi stökade av desto klarare blev bilden av hur laget mot Gimo i premiären skulle se ut. När vi inför de två sista träningsmatcherna började släppa lite på den stenhårda träningen såg vi vad vi hade i oss. Matchen mot division 3 laget Uppsala Kurd gav oss ett kvitto på vilket tempo vi hade i oss och sista matchen innan seriestart mot Vaksala, ja då var vi där. En enormt fint genomförd match mot ett lag som gått som tåget på försäsongen mot mestadels division 4 lag och vi krossade Vaksala med 3-0.

Vi var helt klart redo för seriestart i division 4 med det nya VP.