Krönika: Magisk kväll uppe på IP

Det var upplagt för ångest, nervositet och ängsliga spelare med stukat självförtroende på Vedby IP när de rödblåa legenderna tog emot Vikens IK i ett laddat och extremt viktigt bottenmöte i femman. Det gick att ta på stämningen i omklädningsrummet innan matchen, det kändes i luften att det var en viktig och stor match som väntade. Vi pratade mycket inför matchen om engagemang och hjärta och att det framförallt var tre delar som skulle komma att avgöra den här tillställningen: 1. Inställningen 2. Modet 3. Marginalerna. Vi hade kunnat lägga till fasta situationer på den listan, annar så stämde den väldigt väl. Redan från start så kändes det som att vi var lite hetare, vi var lite mer taggade och vi såg framförallt modigare ut därute på det gröna schackbrädet. Vi gick in till matchen med helt rätt inställning där de gällde att se att viljan att vinna var större än rädslan att förlora. Vi såg matchen som en fantastisk möjlighet och något inspirerande istället för ångestfyllt och ängsligt. Det blev framgångsrikt.

Vi har inte spelat mer än knappt tio minuter när en frispark ifrån ytterläge spelas in med perfekt fart och precision mot Vikens målområde, där dyker skyttekungen Todd upp som gubben och i lådan och visar att gammal är äldst när han nickar in 1-0 och visar vägen den här kvällen. Vi fortsätter att vara oerhört vassa på fasta situationer och precis som vi betonat innan match så tar vi oss tid att göra det noggrant och slänger inte iväg några frisparkar eller hörnor utan ser till att göra det ordentligt. Efter en hörna så kommer 2-0 när Micke håller sig framme och vispar upp bollen i nättaket efter en retur. Strax därefter är vi oerhört nära att göra trean efter en ny fin hörna av Ivarsson där bollen går som en flipperkula i straffområdet men Viken räddar på mållinjen den gången.

Defensivt sett så ligger vi väldigt bra och det känns som vi har full koll på Vikens annars giftiga omställningsspel, vi tillåter Viken att ha en del boll men på de ytorna där det känns ofarligt och där vi har läget under kontroll. Oerhört kontrollerat försvarsspel över hela planen där vi styr och hjälper varandra väldigt bra. Lite olyckligt och väldigt orättvist tycker jag så kan Viken ändå reducera i mitten av halvlek efter att ett fint inspel så småningom hamnat vid Müllers fötter som rutinerat kan dunka dit 2-1 och lite darr och tyngre huvuden syns i hemmalaget. Men vi repar gott mod tycker jag och innan pausvilan så får vi utdelningen återigen på en fast situation när Abbe med ren vilja och beslutsamhet trycker dit en retur i straffområdet fram till 3-1 vilket står sig till pausvilan. Signifikativt för såväl vårt andra som tredje mål och många andra situationer ute på planen är att vi fullföljer varenda situation och duell, vi ger aldrig upp eller hoppas att någon annan ska göra jobbet utan vi går in för fullt och ser till att döda varenda situation. Här var vi klart hetare än Viken den här kvällen vilket blir avgörande den här kvällen i mina ögon.

Även om de avslutande 45 minuterna kändes extremt långa så känns det faktiskt aldrig riktigt oroligt, mestadels för att grunderna sitter där så klockrent denna kväll. Vi går aldrig bort oss positionsmässigt, vi fuskar inte i det defensiva arbetet någonstans på planen, vi hjälper varandra i varje situation och vi spelar med hjärtat. Viken försöker med det mesta i andra halvlek men vi står emot på ett imponerande vis, det enda man skapar är något distansskott och farligt frisparksläge vilket över 45 minuter är svårt att undvika. Men det viktigaste är att vi rider ut stormen tillsammans, som ett laget, som en enda rödblå enhet, som en samlad V/R familj med elva vargabröder. Vi tar första trepoängaren på väldigt länge och avancerar i tabellen, vi nästan dubblar poängskörden över en kväll men framförallt så får vi in glädje, självförtroende och moral i en stukad trupp. Ikväll så känns inte V/R som ett lag med 9 förluster på 11 seriematcher. Ikväll glömmer vi allt som varit tidigare, vi går ut och ser matchen som en final och faktiskt njuter av det och visar hur roligt det är att spela fotboll i Vedby/Rönne när alla drar åt samma håll.

Spelarmässigt vill jag framhäva varenda en som ingick i truppen den här kvällen. Viebke gör som sagt en oerhört stabil insats i målet och behåller lugnet hela tiden vilket smittar av sig till backlinjen. Steve/Ivar är som två giganter i mittförsvaret där man vinner bollar i luftrummet, tar löpningarna i djupet och stoppar ett offensivt starkt Viken. På ytterbacksplatserna ser vi Simon spela som i fornstora dagar där han inte tar någon gisslan i duellspel utan smäller på och utnyttjar sin styrka samtidigt som hans fina fot slår många crossbollar mot anfallarna, Emil B visar lugn och rutin på sin högerbacksposition och manar hela tiden på laget. Innermittfältet med Abbe/Todd mixar ungdomlig entusiasm med rutinerat lugn där Abbe springer och kämpar över stora ytor samtidigt som Todd gör en magnifik insats där han ofta suger in bollen, lugnar ner spelet med ett par enkla passningar. Todd är lagets motor och dikterar tempot, ibland ska det gå snabbt med fina skarvningar eller väggspel, ibland lugnar vi ner det hela och suger in bollen. På yttermittfältet springer Kronvall sig outtröttlig i offensiven samtidigt som han hela tiden ser till att ligga rätt i defensiven och hjälpa sin ytterback, han visar rutin den här kvällen och får med sig alla på tåget. Johnny och Max växlar fint på vänsterkanten med fart och finurliga passningar. Längst fram i anfallet har vi Buche och Micke som gör ett storartat arbete över 90 minuter och hjälper laget med att ta förstapressen mot Vikens defensiv som aldrig i lugn och ro får stå och slå sina långbollar. Samtidigt så är man ett ständigt hot i djupled där Micke hugger som en vessla och med lite flyt kunde fått göra ytterligare mål, Buche kommer ofta ner och hämtar boll är stark i kroppen och får antingen med sig en frispark eller ger laget tid att komma upp. Inhoppare som Bond och Alex visar verkligen vad fotboll på den här nivån handlar om, de är långt ifrån fulltränade men visar hjärta och engagemang i sina inhopp.

Slutligen så vill jag säga att det var med en enorm stolthet jag stod som tränare för Vedby/Rönne den här matchen. Att få representera klubben i mitt hjärta på något vis är alltid ett hedersuppdrag för mig som jag tar på största allvar. Allting som jag förknippar med den här föreningen och som jag anser att klubbmärket på bröstet står för, visade vi den här kvällen ute på planen. Moral, krigarinställning, mod och hjärta. Svårare än så behöver inte fotbollen vara. Den förlösande glädjen i omklädningsrummet efter var nästan rörande att se, vi snackar om ett lag som haft motgång på motgång det här året, men som när det gäller som mest tar sig samman, knyter näven och visar karaktär. Jag är oerhört imponerad. Nu laddar vi för att ta andra raka segern mot Rössjöholm innan vi går till sommaruppehåll!
/Niklas Hermansson