Lugnet före stormen

Om ganska exakt 27 timmar är det avspark Vedby/Rönnes Jubileumsturnering. En oerhört prestigefylld turnering som ingen vill förlora. Alla vill visa att man är Vedby/Rönnes bästa lag genom tiderna. Aldrig tidigare har man haft den här unika möjligheten att få mäta krafterna med varandra. Det minst sagt äldre gardet som kommer dragandes med sina dramaten, överfyllda med kaffetermosen och en 75:a Explorer och som sitter på hemmamatcherna och muttrar om att det var bättre förr får nu chansen att bevisa detta. Damlaget får möjligheten att sätta självsäkra och segervissa killar på plats en gång för alla. Kim Hansens något upphaussade lag från krisen på 90-talet återförenas, nu med lite större bierabugar och chipsarövarna fullt intakta. För Zentios snorvalpar där hälften inte är torra bakom öron än är det upp till bevis, är man tillräckligt bra för att bräcka sina tidigare årgångar?

Så här bara timmar innan det största spektaklet som anordnas på Vedby IP och de kanske viktigaste matcherna i våra karriärer, kan man inte annat än känna av en nervositet. Den visar sig genom en flack, förvirrad blick som inte riktigt kan fokusera, tankar som är någon helt annanstans och fjärilar i magen som bara väntar på att få flyga ut över Vedbys gröna matta. Vissa är dock nervösare än andra. Citat Kalle J: "- Nervositeten stiger, hjärtat bankar snabbare, benen spritter, magen vill tömmas på innehåll, män börjar tanka bier, kvinnor gör sig fina framför spegeln, barnen är förväntansfulla som om det vore julafton."

Lika lugnt i båten som alltid sitter Kal med vetskapen om att han på pappret har ett överlägset lag. Det spelar liksom ingen roll att motståndarna gjort allt för psyka både genom rent mentala spel som direkt fysiskt genom att skada först Strand och sedan Jimmy Månsson, vilket gör att laget nu tvingas sätta in Filip Andersson. Tyvärr inte lika bra på att stoppa bollar som han är på att dricka öl. Men det här biter inte på Kal. Han öppnar lika lugnt sin ljumna öl i solnedgång och tittar genom laguppställningen ännu en gång och myser till lite extra. Hans adepter, hans lärljungar, hans trogna krigare återsamlas igen för en sista strid. Kanske den viktigaste någonsin. Kal fick aldrig riktigt den uppskattningen han förtjänade. Hans lag fick aldrig riktigt ut den fulla potentialen som laget besatt då och fortfarande i allra högsta grad besitter fortfarande idag. Nu kommer möjligheten till återupprättelse. Samtidigt som turneringen är en kraftmätning mellan spelare ifrån olika generationer och lagbyggen inom Vedby/Rönne är det också en fantastisk uppgörelse och hjärnornas kamp mellan klubbens tre mest framgångsrika tränare genom historien. Kim Hansen, Roger Zentio och Sir Peter af Magnusson. Räkna med att de taktiska rävspelen kommer att pågå under hela eftermiddagen och ingen kommer att vika en millimeter för att segra och kamma hem den åtråvärda bucklan.

Det äldre laget samt Damlaget känns ju lite grann som utfyllnad. Inget illa menat eller personligt, men när ålderssnittet på de här båda lagen ligger närmare pensionsåldern än 25 så är det ju inte utan att man blir lite skeptisk. På tiden när de här lirarna hade sin glansperiod spelades fotboll med en brun läderkula, dobbarna spikades fast i skorna och på TV var det Hylands Hörna som var den stora snackisen. Inte direkt Jabulani, fjäderlätta skor eller Idol om man säger så. Men det är lite sött att de gamla nu får chansen att visa upp sig igen för kanske sista gången. Att återta sina gamla roller och få möjligheten att känna sig 25 år igen, åtminstone för en eftermiddag. Något säger mig att de kommer känna sig som 95 år när de vaknar upp på söndagsmorgonen. Utan att underskatta eller på något sätt nedvärdera deras förmåga så kan man nog ganska säkert säga att för deras egen del var det bättre förr. Mottot för dagen: "Bättre att förlora snyggt än att förnedra de yngre"

Kikar vi närmare på de återstående lagen med början på Kim Hansens Oldboys så är det ju en laguppställning som skrämmer. Om vi dragit tillbaka klockan 15 år. Lag Kim Hansen består mestadels av 35-40 åringar som genomgår sin första livskris och nog inte gärna vill erkänna att deras kroppar eller fysiska förmåga inte är vad den var för 10 år sedan. Martin Lundgren är en av de stora profilerna inte bara i Kims lag utan i hela turneringen. Blir det flopp a lá Torres eller möjligen succé a lá Villa? Håller nerverna nu när det verkligen gäller? Att prestera i vardagslunken i femman eller i en ploj cup som Gåsabollen är en sak, att kliva fram när pressen ligger som ett ok över axlarna i en turnéring som det kommer att snackas om många år framöver är en helt annan sak. Jag tror inte att de patenterade överstegsfinterna kommer funka lika bra här. Men som tur är så har ju Martin sin båda storebröder med som kan trösta honom efteråt. Jag avslutar med att citera den största Lundgrenaren (både till åldern, antalet matcher samt matchvikt) Freddans budskap inför morgondagen, ett klassiskt Leif Mårtensson uttryck: "Inte en jävel över bron!"

Zentinho har samlat ihop ett gäng där samtliga spelare fortfarande är aktiva (enda laget med den här fördelen) vilket bör göra de till den största förhandsfavoriten. Men kikar man i detalj på spelarna är det inte direkt så att man blir blöt i brallan, varken av rädsla eller upphetsning. Mycket handlar om att bröderna Viebke ska prestera, Jonas i kassen och Fred ute på planen. Charles och Dickens som bröderna allmänt kallas in i Helsingborg måste frälsa Rogge om det inte ska bli franskt fiasko i den här turneringen. Återstår i laget gör då Tobbe Z med mer fokus på frisyr än spelet, en engelskman som nuförtiden syns oftare på Cardan än på träningarna, fyra träben som idag härjar i botten av sjuan med Ljungbyhed, Micke-Offside och några utfyllnadsspelare. Det luktar inte direkt guld.

*****

Med det här sagt hoppas jag på en turnering som kommer att bjuda på lika mycket sköna psykningar som iskalla öl i den varma solen. Att få möjligheten att vara med i den här turneringen tillsammans med ett 50-tal av Vedby/Rönnes största legender ser jag som en stor ära och jag kommer att njuta av varje ögonblick. Att få chansen att brösta upp sig mot barndomsidoler som Fredrik Lundgren eller Kim Hansen är få förunnat och en möjlighet man bara måste njuta av. I det äldre laget har man sammanlagt flera tusen matcher i Vedby, Rönne och Vedby/Rönne att man lyckats samla ihop en så diger skara av stora spelare är otroligt imponerande och oerhört skoj. Den här dagen handlar om glädje och den stora kärleken vi alla känner till en och samma klubbmärke. Under några timmar glömmer vi dock bort den obeskrivliga gemenskapen som finns inom klubben, bland såväl äldre spelare, nya spelare som supportrar och andra inblandade i föreningen på något vis. Nu ser vi till att göra den Jubileumsturneringen och den efterföljande Jubileumsfesten till en oförglömlig dag/kväll/natt som skrivs in som ett nytt kapitel i Vedby/Rönnes historia!

/Niklas H