Referat: Hölö-Mörkö - Västerljungs IF

Så bar det av mot Hölö. VIF fixade fika åt alla lirare eftersom det var samling 1645 och alla inte hunnit äta middag. Vi hade precis alla spelare med oss och något liksom hängde i luften.

Vi hade en sista avstämning i omklädningsrummet om vår nya laguppställning målis, två backar, tre mittfältare varav mitt-mitt skall vara släpande, och så en på topp. Eftersom alla var med så hade vi två kompletta mittfält-anfall, en backavbytare och ytterligare ett par att snurra runte med på topp.

Dessutom hade vi gott om föräldrar och syskon och släktingar i hejaklacken.

Domaren blåste igång matchen. VIF fick snabbt rull på bollen. Snart hade vi flera bra avslut, några farliga fasta situationer och ett grymt giftigt anfallsspel. Pang! VIFarna får till ett skott rakt i krysset. 1-0 till Vif efter 6 minuter.

Vi fortsätter äga matchen, Hölö-Mörkös avbytarbås och ledning präglas av chock och panik. Inget de gör biter. VIF fortsätter äga och efter 18 minter. Bom! 2-0. Glädjen är total hos VIF. Barn hoppar jämfota, ledare tjoar och publiken vrålar.

Men Hölö-Mörkö är tappra. De vinner en boll här och en boll där. Efter 21 minuter går det inte att stoppa. Fjutt, de gör sitt första mål. Nu är glädjen att hitta på andra bänken.

VIFs ledare biter på naglarna, VIFs föräldrar biter på naglarna. Minuterna masar sig fram. 30.00 på min klocka men Hölö-Mörkö gör ett anfall och j-a, de petar in ett mål till. Efter avsparken som följer tar det väl en sekunde och så blåser domaren äntligen av första halvlek. Tja, domaren dömer vi spelar. Det jämnar ut sig i längden. 2-2 i halvlek är inte dåligt.

Vi ledare har svårt att få uppmärksamhet från våra glada lirare men vi landar i att vi har ett vinnande koncept. I med lite vatten, någon käkar lite banan och så ut på planen igen.

Något måste ha slagit slint. Tjoff, tjoff, tjoff! på mindre än fem minuter tor jag, gör HMIF 3 mål. De bara rasar igenom försvaret och sätter ett par riktiga pärlor. Vad vi gör åt detta nästa match skall jag återkomma till i slutet.

Nu surnar vi till. Spelet är mycket underhållande. Publiken vrålar, ledarna tjoar och vi klarar knappt av att hålla de som för stunden är inne på avbytarbänken utanför planen. Vi får till en hörna och där! En ny målgörare i laget. I infernot som uppstår tappar ledaren, dvs jag koll på när saker och ting och mål sker. Någonstans här görs ytterligare en härlig kämpainsats och vi har en ny målgörare i vårt lag. Grattis och jag kan tro att ni var stolta på kvällen! Men vi kommer inte närmare. Hölö-Mörkö gör också mål. Och även om vi ledare gör det förbjudna i barnfotboll, en försiktig toppning mot slutet, så kommer vi inte åt dem. Istället sänks vårt tempo och huvudena börjar hänga. Och när slutsignalen ljuder har vi vi förlorat med 9-5.

Nu till analysen!

1 - Våra kämpar hade samma dag haft skoljoggen. Vi hade ett helt knippe med skolmästare i vårt lag. Våra lirare hade alltså tidigare sprungit längst av alla i skolan. De hade bara 6-7 timmar tidigare rusat iväg över en mil och några t o m 1,5 mil. Det är klart vi kroknar rent orkesmässigt senare under matchen. Ledaren, dvs jag, skulle för det första inte sagt ja till Hölö-Mörkös inbjudan just denna dag. Jag kunde också begärt en kortar match, dvs 2x25 minuter eller så.

2. Flera av målen gjordes genom att Hölö-Mörkö rusade rakt igen på mitten. Väl hemma i Västerljung efter matchen, pratade jag med fotbollsprofessor Lasse. Han menar att vi måste ha en "lås" i mitten av försvaret, dvs ha tre försvarare. Sedan en mittfältare och två anfallare. Jag har själv funderat. Och ja, så får det bli till nästa match. För det spelar inte någon roll hur många mål vi gör. Vi måste hålla tätt bakåt.

3. Vi måste träna farliga frisparkar från motståndarna. När de hade en frispark utanför straffområdet ställde vi oss ute vid hörnstolparna. Klart det blir mål då.

Men ändå, det här var matchen vi skall komma ihåg för tre saker:

- Vi har aldrig gjort så många mål i en match förr.
- Vi har två nya målgörare i laget
- Vi har en högljudd föräldraskara!

Mölnbo - välkomna på Söndag. För sjutton flojkar (min egna förkortning för flickor och pojkar), då skall vi ge dem en match!